Som man beter sig mot andra får man själv räkna med att bli behandlad. Det är väl så ett gammalt fint ordspråk lyder? Som du bäddar får du ligga, fast kanske den liknelsen inte riktigt är passande i den här frågan.

Nåväl, det är en gammal sanning men den behöver nödvändigtvis inte alltid stämma. Jag har förmodligen varit det största svinet mot en person som tänkas kan, och jag förtjänar verkligen inte att hon fortfarande ens vill skriva/prata/ veta av mig. Men hon finns fortfarande kvar, trots allt. Ja, trots allt som har hänt under den senaste tiden och trots hur jag är och hur jag beter mig, så finns hon kvar. 

Jag har kommit fram till något som liknar vid en insikt. Vad är egentligen viktigast? Att ha kvar denna underbara person, eller att fortsätta behandla henne som något katten har släpat in? Ja, svaret på den frågan borde ha varit självklar för mig för länge sedan. Varför ser man inte det uppenbara när man har det mitt framför ögonen? Oacceptabelt. 

Jag vet inte riktigt vad som hände, om jag ska vara ärlig. Jag försöker komma ihåg varför jag plötsligt "hatade" dig. Vad var orsaken till det egentligen? Hur mycket jag än bökar omkring i minnet så kan jag inte komma på det längre. Vad det var som gjorde att jag gjorde en hundraåttiograders vänding, och helt plötsligt började att hata. Varför, varför, varför. Varför har jag inget svar på det?

Jag vet bara vad det har gett mig- intet och inget. Vad jag har tjänat på att hålla på såhär? Ingenting, mer än att jag isolerat mig, och gjort mig väldigt mycket ensam och osocial och tråkig. 

Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna det men du ska i alla fall veta att jag är jävligt glad över att du faktiskt finns kvar fortfarande och att du fortfarande vill prata med mig. 

Jag hade inte så höga förväntningar på den här filmen- men den var bättre än vad jag trodde att den skulle vara. Okända skådisar men det ska inte låta en bli skrämd ( i alla fall inte varje gång, för ibland kan okända skådisar överraska) och så var fallet den här gången. Ingen övertygade väl alltför mycket och jag kände inte igen någon av dem i alla fall.

Det komiska upplägget i filmen kan möjligen slitas ut lite för länge, men i vissa fall så kvittar det. Såhär ser upplägget ut- en riktigt dålig bov ( som naturligtvis är hyfsat godhjärtad ) vill hämnas på den domare som har sett till att han har hamnat i fängelse ända sedan han var liten, osäker unge som egentligen bara behövde få sig lite aga så hade ungen förmodligen bättrat sig. Men icket, ungen hamnar i fängelse igen och igen och igen tills dess han är en ung man och bestämmer sig för att han vill hämnas på domaren som har satt honom i fängelse- fast det är försent, ty domaren har dött och hans son har tagit över. Okej, fuck. Men mannen kommer på ett sätt att få domarens son i fängelse och sedan ser bara den unga mannen till att hamna i samma cell som domarens son- och hämnden kan börja;D Dramatiskt trummvirvel. 

En hel del fördomar angående fängelse förstås- som den klassiska "duschscenen" och det faktum att domarens son inte har en jävla aning om hur man klarar sig i fängelset. 

Jag tycker att det här var helt okej och filmen är faktiskt, tro det eller ej, rätt rolig, faktiskt. Ta en öl, eller två, och se den här filmen så funkar den helt perfekt. Om man inte har alltför höga krav på komiken och skämten, förstås. 

Filmen börjar som en parodi- och fortsätter i samma stil. Questin- varför är kvinnan ute och klättrar på ett berg- med så lite kläder på sig? It makes no seans. Inte för att jag klagar direkt, för hon var ju riktigt fin;D

Men sedan fortsätter det som om detta vore en parodi fast filmmakarna inte vill att det ska vara det ( antar jag i alla fall ). En grupp ungdomar råkar sammanföras, de letar efter en mack men hittar ett hus- ett hus som direkt visar sig vara "mutanternas" hem. Oja! En av kvinnorna i sällskapet är jättejättekissnödig men när de väl hittar toaletten i "mutanthemmet" så verkar hon allt annat än kissnödig- direkt så börjar hon rätta till sitt hår, titta sig omkring osv. 

Mutanterna är parodier på mutanter. Eller de ska kanske inte kallas för mutanter, de är tydligen "inavlade" och när man är inavlad så utvecklar man tydligen automatiskt smak för människokött. Dessutom, som man säger i inledningen, så har de inavlade superstyrka. Yeah right. Vem köper det?! 

Till råga på allt så är ett av vakttornen som karaktärerna klättrar upp i extremt datoranimerat. Detsamma gäller förmodligen skogen som de hoppar ned i, trädgrenarna där ligger lite för passande för våra kära huvudpersoner. Trädgrenarna ligger lite för perfekt, det går lite för enkelt för dem att ta sig fram och ljudet runtomkring får mig att misstänka att alltsammans är uppbyggt i en trygg och varm studio och inte mitt ute i skogen. 

Wrong turn var kort och gott inte så bra. Det stora problemet var att filmen hade alldeles för bråttom, det hann aldrig bli varken skrämmande eller spännande. Och dessutom var det alldeles för ont om blod och äckel. Sådant tycker jag att det ska finnas gott om i den här typen av filmer. De som blir rädda för det här- de borde hålla sig undan "seriös" skräck för det här var ingen skräckfilm utan en parodi på låt oss säga The hills have eyes. En riktigt dålig parodi dessutom.