Den här helgen har inte börjat på bästa tänkbara sätt. Igår hade jag huvudvärk och var trött och i dag har jag haft huvudvärk igen men varit lite mindre trött, men det var en klen tröst då det kändes som att det satt någon och spelade trummor mot näthinnorna för en stund sedan. Men lösningen verkar ha varit lika genial som den är enkel- jag behövde tydligen bara få i mig lite salt så var problemet löst. Korv är väldigt bra för att motverka huvudvärk, så jag stekte mig lite korv och lök till lunch och en stund senare så var huvudvärken puts väck. Härligt! Nu kanske man kan göra något vettigt av det som är kvar av den här helgen?

Ikväll blir det bio i alla fall. Jag har inte bestämt mig hundra procentigt säkert för vilken film jag ska se på men det lutar åt att det blir Inceptions, fast jag är långt ifrån övertygad om att jag kommer att tycka om den. Men det är ju en film som man måste, eller snarare borde, se så något borde jag få ut av att titta på den. Om inte annat så är ju Nolan en mycket bra regissör och DiCaprio är en mycket bra skådespelare ( möjligtvis är han 2000-talets bästa skådis för tillfället?). Jag tror jag ska kosta på mig en stor popcornkorg också, slå på stora trumman den här gången. Det kan nog bli riktigt bra det här, tror jag.

När en film, såsom Wrong side of town, har många wrestlingstjärnor i ledande roller så ska man vara vaksam och inte tro att filmen är speciellt bra. Det stämmer väldigt bra i den här filmen i alla fall. Men vi börjar med det som var bra- nämligen introt, som hade lite Bond-känsla över sig. 

Sedan presenteras huvudpersonen, Bobby, stor som ett hus och muskulös. Det gestaltas genom en scen i början av filmen; motorsågen slutar att fungera när Bobby håller på och sågar genom en trädstock. Äh, skit samma. Han använder sin styrka och slår helt enkelt av trädstybben. Det ni;P Överlag befolkas den här filmen av vältränade killar med svällande biceps, men i gengäld så kan man lite elakt säga att trots deras storlek så har det inte medfört att någon av dem kan agera. Jag misstänker starkt att ingen av dem har gått dramatikkurser på collage;D 

Men Bobby är väldigt tråkig som huvudvperson och inte heller blir det bättre av att i fightingscenerna så är han nästan stelare än vad Steven Segal är... Bobby har, naturligtvis, ett militärt förflutet men det ser man inte något spår av i slagsmålsscenerna. Om Bobby har ett förflutet i Navey Seal så kan jag lika gärna säga att jag har tränat i femton år på toppen av Himalayas hårdaste karateskola.

Och så finns det en del logiska luckor. Som när huvudpersonerna försöker ringa ( de befinner sig mitt i staden eller i alla fall någonstans i en huvudstad och ändå ) så finns det ingen täckning. Men när skurkarna dyker upp efter några sekunder så kan de ringa utan problem? Skurkarna har alltså uppenbarligen någon slags supertelefon? 

Sedan- hur jävla smart är det att frugan ska hem då maken är jagad av varenda gangster i hela staden? Det är inte så smart, eller? Nej. 

Och sedan, dottern. Lite som alla andra döttrar är i sådana här filmer, de är naturligtvis lika tuff som sin farsgubbe, men sedan när allt är lugnt och fint igen så börjar hon tjajta på farsan att hon vill ha en tatuering? Hon var alltså nyss hotad till livet, men vad spelar det för roll? Jag vill ha en tatuering, säger hon. 

Dessutom så följer den här filmen alla "regler" som finns för den här typen av en film. Naturligtvis hittar Bobby en gammal Seal-kamrat som driver en strippklubb ( men blondinen som sitter där vid ett bord bredvid Bobbys kompis går inte av för hackor, ojoj haha).

Nej det här var varken underhållande eller speciellt bra gjort. Tyvärr. Jag trodde i alla fall att jag skulle få njuta av en hyfsat bra actionfilm men tyvärr så sitter jag och blir mest irriterad hela tiden. Det här är en film som man med gott samvete kan låta bli att se.