Åh herregud, att det ens lönar sig att publicera den här bilden från den kommande fjärde filmen? Säger bilden något, egentligen? Nej, inte alls. Syftet torde väl enbart vara att försöka höja intresset för filmen!

Men jag hoppas i alla fall på att Wes Craven ska få till det igen med den här nya filmen. Det skulle vara roligt. Även fast jag hellre hade sett att han gjorde något helt nytt istället för att fortsätta på en filmserie som kändes väldigt uttjatad och trött i den tredje filmen. 

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article7851921.ab

Det är svårt, för att inte säga nästan möjligt, för mig att se den här remaken utan att jämföra den med originalet. Den första filmen är nämligen en av mina stora favoriter i skräckgenren, och jag håller det fortfarande för att Freddy Krueger är en av de allra bästa och häftigaste skräckgestalter som har sett dagens ljus sedan... ja, Dracula. ( De två andra häftigaste figurerna inom skräcken är förstås Jason och Mike Myers om någon undrar). Så den här remaken hade en hel del att leva upp till. Det lyckades den inte med. 

Men jag ska slå fast direkt att det fanns en del saker som var bra med filmen, faktiskt. Jag tycker att The nightmare on Elm Street är en betydligt bättre remake än vad som var fallet med Fredagen den trettonde som fick en omstart för ett tag sedan. Att se en "smart" Jason, som verkade planera saker osv, gjorde väldigt ont i mitt skräckfilmshjärta. I Nightmare har de inte lyckats förstöra något såpass mycket, och det är jag väldigt glad för. 

Detta betyder däremot inte att jag är nöjd med den nya versionen av Freddy. Hans nya ärrade ansikte påminner väldigt starkt om något annat som jag har sett tidigare, men jag kan inte sätta fingret på vad det är... Jag tycker inte heller om att Freddy numera talar med väldigt djup, mörk röst- det blev inte mer skrämmande, det blev snarare väldigt löjligt och väldigt tråkigt. Varför ska de förvränga röster så in i helvete numera? Samma misstag har de ju gjort med Batmans röst i de två nya filmerna som har kommit! Och så kan jag inte heller släppa Robert Englunds fantastiska prestation som Freddy, det går bara inte. Den nye bleknar i Englunds skugga, han har ingenting att komma med- inte ens en rolig onliners? Nej, för mig är och förblir Englund den ende och sanna Freddy. 

Sedan är resten av filmen ungefär samma som originalet. Snyggare skådisar, men ingen ny Johnny Depp kan skönjas här, men skådisarna är däremot väldigt träaktiga och väldigt tråkiga och intetsägande. Den nye Nancy är ingenting jämfört med hon som gestaltade Nancy i originalet. Dessutom verkar ungdomarna veta direkt, när filmen börjar, vem som orsakar mardrömmarna så det är inte heller något mysterium! 

Anslaget i den här remaken är också betydligt svagare än vad som var fallet i originalet. I den nya versionen är det en ung man som går omkring i ett resturangkök, och vi förstår att han drömmer. I originalet var det, om jag inte minns fel, Nancy som i vit klänning sprang omkring i en industrilokal samtidigt som man fick se hur Freddy vässade sina "klor". Väldigt effektiv inledning. Remaken är inte ett dugg skrämmande eller spännande utan allt ska som vanligt ske snabbt. När den ena händelsen är avslutad hinner karaktärerna knappt ens börja reflektera innan nästa sak börjar. Detta skyller jag delvis på producenten Michael Bay, som gärna får förstöra sina egna filmer men som inte behöver stressa regissören i andra filmer. Däremot tyckte jag om slutet! Om det ska jag icke säga mer;D

Ja, jag kan fortsätta att såga den här remaken hur länge som helst men det får räcka såhär. Den funkar trots allt, men den har ingen chans mot originalet. Och det var väl aldrig heller meningen! Jag hoppas att Wes Craven fick en ordentlig summa pengar för att sälja sin underbara karaktär till den här medelmåttiga filmen som knappast lär vara ihågkommen av någon om fem, sex år. 

" Jag ville skriva en bok som är skamlöst underhållande" säger författaren Jan Wallentin om hans bok som tydligen blivit en succé redan innan den har fått några läsare. Den här boken ser jag fram emot, och den beskrivs som Sveriges svar på Da Vinci-koden, men det påståendet tar jag med en nypa salt än så länge. 

http://svtplay.se/v/2163969/jan_wallentin_om_strindbergs_stjarna

Donkey punch var en film som jag har velat se under en längre tid, men av olika anledningar så har det inte blivit av förrän ikväll. Och jag kan nu konstatera att den inte var något särskilt alls faktiskt. I och för sig vet jag inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men det var i alla fall mer än vad man fick.

Nåja, det fanns några scener som var bra. Sexscenen var riktigt het måste jag säga;D Och den pågick i flera minuter så man fick se en hel del. Sedan var det bara två saker som gjorde mig lite gladare medan jag såg eländet:

1. De använde en nödraket för att ta kål på en.

2. De använde en mindre båtmotor för att ta kål på en annan. Jag gillar sådant. 

Annars så var filmen långtråkig och jag brydde mig inte så väldigt mycket om huvudpersonerna faktiskt. Jag tycker de var ganska tråkiga och intetsägande. Precis som filmen i sin helhet var, tråkig och intetsägande.