Jag måste skärpa mig, det har jag ju förstått redan tidigare också men ändå så gör jag ingenting! Vad är det som har hänt med mig? Varför känns det alltid som att man har kniven mot strupen? Varför lyckas man aldrig göra rätt längre? Jag vill inte ta eget ansvar, jag vill att någon annan finns där och kan erbjuda hjälp för helt uppenbart så klarar jag mig inte på egen hand. 

Erfarenhet, erfarenhet, erfarenhet är allt som efterfrågas, överallt. Jag har ingen erfarenhet. Det känns ibland som att jag inte har något alls, jag är helt tom och jag kan absolut ingenting. Men så är det ju naturligtvis inte, jag kan saker förstås- bara inte sådana saker som efterfrågas av någon.

Funderingar på om man skulle kunna starta upp ett företag- javisst, det skulle jag gärna göra men jag vet inte hur man bär sig åt, jag vet inte om jag skulle klara det och jag vet inte heller vad tusan jag skulle kunna sälja/tillhandahålla. Och jag vill inte driva företaget ensam heller, ty jag klarar ju inte av att göra något på egen hand. 

Jag borde ha gått i pappas fotsteg. Men icke. Istället blev man ingenting, ingenting alls. För vad valde man att gå på gymnasiet, trots att man redan på förhand visste hur krävt det var? 

En riktig kalldusch kom i dag med posten. Får se om man klarar sig ur den här sitsen, förhoppningsvis så är lösningen ganska enkel- men lagen om alltings jävlighet säger ju annorlunda: Om du tror att något ska vara enkelt så tänk om, det enkla blir svårare än vad du kan föreställa dig. Förhoppningsvis gäller inte den dogmen mig den här gången! Jag behöver lite tur. Bara en liten gnutta tur.

Frågan är om jag kommer vara glad någonsin igen! Det känns ibland alldeles hopplöst, ingenting duger man till, man kommer aldrig att kunna göra någonting alls, man bara kommer att sitta här och tillslut blir jag utkastad- och vad händer då? Jag skulle inte överleva ens en vecka ute på gatan! 

Jag vill så mycket men får ingenting alls gjort. Bah! Vilket skitsnack. Dra ut fingrarna ur röven, kavla upp ärmarna och GÖR NÅGOT FÖR FAN! INNAN DET ÄR ALLDELES ÅT HELVETE FÖRSENT.

Ja, jag måste följa den uppmaningen nu! Snart är det försent att göra någonting alls, och när det väl sker så kommer jag att ångra mig bittert. Varför kan jag inte vara som alla andra som lyckas med allting?!

Jag måste bryta isoleringen. Varför sitter jag här ensam ikväll till exempel? För att jag alltid har suttit i princip ensam. Jag trivs med det, att vara ensam, men ingen annan verkar förstå det. Ut och träffa folk, du är ju för fan folkskygg!

Ja, jag är skygg. Ja, jag är blyg. Och ja, jag har inget självförtroende kvar what so ever. Självförtroendet ligger kastat i en soptunna och vid det här laget är det fullständigt försvunnet, bortglömt. Jag tror inte jag kan hitta det igen, om jag så försökte. Jag är ful, och får inget självförtroende av att vistas ute bland människor för allt jag tänker på är att alla tycker att jag är ful och äcklig och dum i huvudet.

Något är fel med mig! Något. Jag vet inte vad, jag vet inte alls vad det är, men jag måste ta reda på det så att jag vet. Jag kan inte fortsätta såhär. Det går inte längre.

Som jag skrev tidigare, det är bara att strama upp sig, dra ut fingrarna och sätta igång! Nu på en gång, helst skulle jag ha gjort det redan igår! Bättre sent än aldrig.

1. PM:et, version 200, SKA in innan den här månaden är över.

2. Jag måste in till LTU och prata med läraren som hade hand om den förrförra praktikperioden. Berätta lite om mina tankar och upplevelser och liknande (strunt).

3. Egentligen är detta punkt ett, men jag hoppas att den ska lösa sig så att jag kan koncentrera mig på de två föregående punkterna istället: se till så att jag besvarar brevet som kom med posten idag, hoppas på det bästa, be till en Gud som förmodligen inte lyssnar på mig ens och hoppas på att det löser sig jävligt snabbt.

4. Pusta ut, det är viktigt att man återhämtar sig också!

5. Börja träffa folk! Sluta isolera mig, sluta att tänka att jag är mindre värd än andra osv osv. I alla fall försöka. 

Det är vad jag måste göra, och det brinner verkligen på punkterna tre och fem! Första och andra är också viktiga, och som sagt, det ska vara avklarat helst innan den här månaden tar slut. 

Efter att ha sett tidigare gamla filmklassiker bli slaktade till oigenkännlighet så var det med viss bävan som jag såg Predators. Tilläggas bör väl redan från början att den första filmen, Predator, med Arnold Schwarzenegger inte i sig är något mästerverk egentligen. Det är en ganska simpel film, men den har ändå nått kultsatus och det på grund av en enda sak- rovdjuret! Predator tillhör en av filmvärldens häftigaste monster ( tillsammans med Alien, men att se dessa fantastiska monster slåss mot varandra i de två Alien vs Predator var bara tråkigt tyvärr). 

Med detta sagt så tycker jag att Predators motsvarar mina förväntningar och den är faktiskt skamlöst underhållande. Den börjar i rasande fart, sedan lugnar det ned sig när huvudpersonerna börjar konfrontera stället de har hamnat i. Var är de? Varför är de där? Stora frågor som snabbt får sina svar. Det var riktigt häftigt att se te.x när de lade ett löv i vatten och lövet cirkulerade åt "fel håll" och att solen inte rör sig som den "borde göra". Man förstår ganska snart var personerna befinner sig. Men jag hade gärna velat se mer utav planeten.

Persongalleriet är väl lite blekare jämfört med hur det var i originalet. Arnold och pojkarna var mer badass, de var skitigare och elakare jävlar. Inte ens skurken som finns med i Predators når upp till samma nivå som i den första filmen, alla är nästan för snälla. Jag hade gärna sett att de var lite mer skitstövlar. 

Adrien Brody är verkligen ingen Arnold, men han gör en bra prestation. Han känns väldigt trovärdig som soldat faktiskt, även fast han saknar svällande biceps. De övriga karaktärerna utmärker sig inte direkt, förutom Laurence Fishburne som enstöring;) Han var fantastisk men jag undrar samtidigt- om han nu har befunnit sig så länge som han påstår på planeten, hur kommer det sig då att han fortfarande ser så välmående ut? Har planeten ett så stort utbud av föda så att han inte har magrat något alls under den tid han har varit på planeten? 

Det enda som var lite störande var varelserna som fungerar lite som Predators "hundar". Var de verkligen nödvändiga? Nej,jag tycker att de hade kunat slopas. Men å andra sidan, något annorlunda måste ju finnas på den här planeten så filmmakarna kunde ju ha gjort det "värre". 

Bästa scenen var tveklöst då kinesen utmanar en Predators och slåss mot den med sitt samurajsvärd. Den scenen hade gärna fått vara aningen längre. 

En annan scen som också var minnesvärd var den då två Predators slåss mot varandra, men det har man i och för sig sett tidigare också. 

Tycker man om de två första filmerna i den här serien så kommer man förmodligen att tycka om även den här. Jag tycker i alla fall att den var jävligt underhållande och jag ser redan nu fram emot ytterligare en film. 

Ursch det låter inte alls bra att Natalie Portman vill göra en uppföljare till Leon! Det är ju jäkla bra att Luc Besson har sagt nej hittills. Det var länge sedan Besson gjorde något bra och jag betvivlar att Leon 2 skulle bli speciellt bra. Låt första filmen fortsätta att vara en klassiker utan att solka ned den med en fortsättning. 

http://www.moviezine.se/artikel/5664-portman-kan-gora-ny-leon-om-besson-regisserar

http://www.youtube.com/watch?v=ky9CCSms9vA&feature=related

Ibland uppskattar vi inte dem som vi har runtomkring oss, vi tar dem för givet men sanningen är den att vi lika gärna kan ha förlorat dem imorgon! 

Kort och gott, ta hand om dem som tycker om dig! De är mer värdefulla än vad man tror.