Det är tråkigt att MacGruber inte blev en riktigt bra parodi av MacGyver. Det är inte heller rättvist att kalla den här filmen för parodi, för parodier ska ju vara roliga? Inte ens parodin på titellåten till serien som den ska skoja om består av någon som helst smartness: " MacGruber, gör livräddande uppfinningar av hushållsapparatsmaterial. MacGruber... Kommer in och ut i ultrasvåra situatioiner... MacGruber... är ett jävla geni... MacGruber... ". Men alla som har sett en parodi vet ju att det som är meningen ska vara roligt är att MacGruber naturligtvis inte ska vara lika duktig på att komma på uppfinningar som MacGyver. Men kunde åtminstone hans uppfinningar ha fungerat, fast inte på det sätt MacGruber hade avsett? Det hade i alla fall blivit lite roligt.

En annan frågan är varför de ens besvärade sig med att MacGruber skulle ha ett ärorikt förflutet? Hans ärorika förflutna ser ut på följande vis: " F.d Navy seal, army ranger och gröna baskrarna. Har gjort sex turer till desert storm, fyra i Bosnien, tre vardera i Angola, Somalia, Mocambique, Nicaraqua och Sierra leone. Tagit emot sexton purpurhjärtan..." osv osv. Det skämtet föll i alla fall platt snabbt. Vi som tittare undrar ganska snart hur det kommer sig att MacGruber har fått alla de där hedersbetygelserna och vad tusan han har gjort i alla de där länderna egentligen? 

Det är något fel med en komedi då det enda riktigt roliga skämtet inträffar väldigt tidigt i filmen. Det är då MacGruber har samlat hela sitt gamla gäng och sedan råkar spränga dem i småbitar. Ops! 

Det är inte mycket som fungerar i den här filmen. Men en av de saker som i alla fall fungerar någorlunda är Val Kilmer som superskurken Cunth ( herregud, har han tappat så mycket prestige på senare år så han måste ställa upp i sådan här skit?). 

Filmen vänder sig i alla fall till en yngre målgrupp- men den målgruppen får inte vara så unga eftersom filmen är förhållendevis våldsam och ganska blodig- som när MacGruber utför sina halsrippar. Inledningen är också som hämtad ur en actionfilm som borde vara tillåten från 15 år, men tyvärr är den här filmen stundtals för barnslig för den åldersgruppen så inte ens de vill se den här. Frågan är om det finns någon alls som vill se det här fiaskot? 

Jag tycker faktiskt att Splinter var en helt okej film även om man har sett ungefär samma sak många gånger tidigare. Men jag läste innan jag såg filmen att Splinter var en hyllning till gamla tiders monsterfilmer, och det förlåter en hel del. Men ack så underhållande är den i alla fall, om man köper konceptet. 

En härlig detalj var att tjejen, Polly, var lite mer av en tuffing än vad kvinnor brukar vara i den här sortens filmer. Visst är det fortfarande lite irriterande och onödigt att hon nästan konstant måste fråga " What is it?" och "What was that?". Som om någon av de andra skulle kunna säga på rak arm: "Det där älskling, det var en sorts organism och jag tror att den bara anfaller människor på grund av att den måste äta och att vi genast måste ta skydd någonstans eftersom den inte är så intelligent men den jagar ändå efter föda, johodå, så äre ju, och organismen fungerar ungefär som en björn, jorå jag är hundra procent på den saken". Lite gulligt är det också att filmens skurk visar sig ha ett ganska ädelt motiv för sina handlingar. 

Ett stort minus är dock de ganska taskiga effekterna. Men de stör inte så mycket direkt. Splinter är en hyfsat underhållande film som fungerar perfekt en regnig kväll ( om man nu tycker om monster, splatter och en del blod förstås). 

Tänk vilken stor skillnad det ändå kan finnas mellan syskon. Den ena ( jag ) har alltid papper och andra saker i ordning, jag vet var jag har lagt saker och jag hittar det mesta direkt. Detsamma kan man inte påstå om min syster. Hennes saker är alltid försvunna, papper ligger lite huller om buller och ibland försvinner både börs och kort och allt vad det kan vara. Nu senast så var hennes walkie-talkie försvunnen. Hon behöver den till älgjakten som hon ska på imorgon. Hela familjen har varit involverade i letandet efter den försvunna walkie-talkien, men ingen kunde hitta den och det var lite irriterande stämning och hummande om att "hon kan aldrig hålla någon ordning på saker och ting". 

Men så, tillslut... Morsan fann den och den fanns på det ställe där ingen av oss tänkte på att ens titta. Walike-talkien låg vid den gamla datorn. Det är å andra sidan kanske inte så konstigt att vi inte har tittat där då ingen sitter vid den gamla datorn längre. 

Ända sedan Exorcisten och Jaws gick sina segertåg runtom världen så har det nästan utvecklats till en sport att människor som ser en film antingen ska "svimma av rädsla eller chockeras och spy".

Jag skulle vilja prata med de här människorna. Finns de verkligen? Man får ju aldrig läsa någon intervju med de människor som påstås ha svimmat/spytt medan de satt i biomörkret. Och jag skulle vilja fråga dem; hade du ingen aning om vad det var för film du gick och tittade på? Om du inte tycker om skräck, varför går du då och ser på skräck? Du visste väl att Saw innehåller en del splatter, va? Inte? Jösses, vilken håla har du krypit upp ur då? Jag har ett förslag: om en trailer skrämmer dig, gå då inte och se på den filmen! Hur svårt kan det vara? Men min gissning är att någon på filmbolaget har betalat en del människor för att de ska spela chockade och sedan låta sig bli intervjuade av journalister som kan gotta sig åt den "panikslagna" publiken och som sedan kan skriva till tidningen om att Hostel är så sjukt att den orsakade panik bland publiken, och sedan vallfärdar publiken världen över till biografen för att få se denna sjuka film. Ungefär så förmodar jag att affärsidéen ser ut.

Sist det här var i ropet var i och med Paranormal activity. De som blir rädd av den filmen har inte sett mycket skräck! 

Nu är det igång igen- med filmen 127 hours där en amputation tydligen ska vara väldigt realistisk skildrad och då har tre personer svimmat. Tillåt mig att betvivla att den scenen kommer vara så märkvärdig. 

Men att påstå att en film är det äckligaste någonsin, det sjukaste du har sett på film någonsin, tre personer fick hjärtattack av att se filmen osv osv gör väl i alla fall att det kommer att öka biointäkterna för filmen och att lättlurade personer springer iväg till biografen för att få se vad som kan vara så äckligt eller spektakulärt. Tråkigt men sant. Av de filmer som hittills har marknadsfört som äckligt eller sjukt eller våldsamt så har jag blivit väldigt besviken. Mitt hopp står nu till Machete som jag hoppas ska vara en riktig blodfest! Och till viss del Pirhana 3D, som jag tror kommer att vara mer rolig än skrämmande. 

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/publiken-svimmade-av-danny-boyles-nya-film-1.1171061

Jag ska försöka att inte vara alltför kritisk trots att den här filmen inte väder sig till min målgrupp direkt;) Vad som var bra  med den här tecknade filmen var i alla fall att Lex Luthor hade blivit vald till president. Filmen är också förankrad i vad som sker i verkligheten i den meningen att Metropolis har drabbats av finanskrisen, massarbetslösheten är skyhög och alla vänder sig till Luthor- svåra tider behöver en stark ledare som Luther uttrycker saken. Han har dessutom fått några superhjältar på sin sida. De här hjältarna är naturligtvis hjärntvättade och vilka två hjältar tror ni står emot Luthor fortfarande? Ja, ni gissade helt rätt- Superman och Batman förstås. Detta gör att Luthor manipulerar folket och får dem att tro på att Superman inte är så helylle som man kan tro ibland. 

Annars är det här ganska fyrkantigt tecknat även om det faktiskt finns en och annan scen som får det att svida i ögonen för att de är så vackra. Som när Batman och Superman flyger till Tokyo på kvällen. Wow, riktigt fint. Samma sak gäller scenerna vid Vita huset. Det ser nästan ut att vara fotografier av presidentens hus. Det som är lite tråkigt är att alla Superhjältar, fortfarande år 2010, har sådana enormt överdrivna proportioner. Superman, för att ta ett exempel, har svällande muskler och en haka som verkligen sticker ut. Men han är ändå ingenting jämfört med några av de skurkar som han slåss mot. 

Batman är i vanlig ordning min favorit och så även i den här filmen. Batman tänker alltid två steg i förväg och vad som kan tyckas vara en hastig attack visar sig oftat innebära något mer. Om han plötsligt kastar sig över fienden, flyger över honom och sedan försvinner så kan man ge sig sjutton på att fienden har fått några bomber på kroppen. 

Och för att återvända till det här med proportioner- Power girl har extremt stora bröst! De är nästan anmärkningsvärt stora. Sedan kvittar det vad hon gör egentligen, för brösten är i princip det enda man lägger märke till:/Tråkigt att det fortfarande ser ut på det här sättet även i tecknade filmer. Jag trodde ändå att något hade hänt men så ser inte ut att vara fallet. 

Kort och gott så är den här filmen underhållande för stunden men man kommer att glömma bort den väldigt snabbt. Men den fungerar perfekt som substitut för den som har abstinens efter nya filmer med Superman och Batman. 

" Någon mördar Wilma Persson och Simon Kyrö när de dyker på ett plan i Vittamgijärvi. Vad är det för gammal hemlighet de har kommit på spåren? Och vem är beredd att mörda för att hindra att den kommer ut? En mordutredning tar sin början där polisinspektör Anna-Maria Mella hotas och kammaråklagare Rebecka Martinsson får besök av de döda". 

Enligt mig en av Åsa Larssons bättre böcker i serien om Rebecka, fast det går så snabbt att läsa ut hennes böcker att man knappt hinner lägga så mycket på minnet. Larsson skriver väldigt kort, enkelt och koncist. Åsa verkar inte tycka om att sväva ut i långa, invecklade meningar utan nöjer sig med att skriva enkelt men ändå väldigt poetiskt. Gott så. Spänningen är det väl lite si och så med. Jag upplevde aldrig att den här boken blev speciellt spännande. Man kunde ganska snabbt lista ut vilka mördarna var. Jag vet inte om det berodde på hur Åsa Larsson beskrev gärningsmannen, men jag hade i alla fall ganska snabbt listat ut vilka som låg bakom dåden. 

Bokens stora behållning och humoristiska inslag var tveklöst kufen Hjöleifur ( bara namnet vittnar ju om vad det här är för någon filur). Här kommer ett utdrag från boken:"

- Det gör ingenting, försäkrade Hjöleifur. Får det vara lite ägg? De är ekologiska. Fertilitetshöjande. Har du barn?

- Ja, skrattade Anna-Maria och kände sig överrumplad av frågan.Fyra

- Fyra! Hjörleifur Arnarson stannade upp och såg på henne med beundran. Med samma man?

- Ja.

- Det är dåligt. Det optimala är att skaffa barn med så många som möjligt. Det gör den genetiska variationen rikare. Större chans att få till en biologisk fullträff. Har du barn? 

Han vände sig till Rebecka.

-Nej, medgav hon.

- Det var inte alls bra. Frivilligt eller ofrivilligt? Förlåt min uppriktighet. Men icke fertila kvinnor är av noll och intet värde för mänskligheten. " ( s. 131-132 ).

Som exemplet visar här ovanför så är dialogerna dessutom väldigt korthuggna och det är bara det absolut nödvändigaste som yttras. Jag gillar karaktären Rebecka bättre i de tidigare böckerna. I den här har hon ingen större roll att spela. Boken tar sig mot slutet, men den blir aldrig nagelbitarspännande. Men det kanske passar bättre för dem som inte räknar ut vem som är boven i dramat lika snabbt som jag gjorde det. 

Skildringen av den döda flickan Wilma passar däremot ganska bra in i den här handlingen, även om det ibland blir lite för mycket "gulligheter". Som när Wilma, i formen av en ande eller vad hon nu är, återbesöker sin farmor. Naturligtvis känner farmor av att Wilma finns i hennes närhet. 

Sammanfattningsvis kan man väl säga att Till dess din vrede upphör är en hygglig svensk deckare som inte sticker ut alltför mycket men som ändå fungerar som småtrevlig läsning i höstrusket.    

ett talesätt som kanske har en viss grund även i dag, fast jag kan tycka att man är alltför fokuserad på det som gällde under "bondesamhället", att man måste kliva upp i ottan för att ta hand om djuren och mjölk kossorna osv. Det behovet finns inte riktigt längre, men ändå anses det mycket bättre om man är en glad morgonmänniska. Men det där har förändrats, numera finns det många som tycker att det är lika bra att vara uppe på nätterna istället för att vara uppe före tuppen och börja dagen tidigare.

Men en viss tillfredsställelse känner man ändå då man vaknar tidigt och har hela dagen framför sig. Jag var uppe redan halvsex imorse, det kändes riktigt bra faktiskt. Nu ska man bara försöka göra lite nytta också, så kan man senare gå och lägga sig med gott samvete. Man borde vara lite duktigare oftare och kliva upp tidigt.

I dag blir det också löja till middag för första gången på evigheter. Det kommer att bli riktigt gott. Den lilla fisken är efterlängtad på vårt matbord faktiskt. Nu hoppas vi bara på att årets skörd av löja blir riktigt bra, så vi kan sälja lite fisk också.

Tänk om filmen hade varit lika bra som trailern är?!

http://www.youtube.com/watch?v=tnUalOWhQCQ&feature=related