Jag höll på att falla ur stolen av skratt när jag läste följande i det nya numret av Cinema: " Upplever svensk skräckfilm en ny vår i höst?". Tydligen menar skribenten allvar med den meningen! Jo tjena, säger jag. Min inställning till svensk "skräck" är och förbli färgad av skitfilmen Strandvaskaren, men bättre än så lär svenskar aldrig bli på skräck. Det ska ju alltid vara så jävla fisförnämnt och Ingmar Bergman-"psykologiskt" så fort vi ska försöka oss på skräck ( eller vilken jävla genre som helst). 

Var finns nutidens Evil Ed? 

Nej, jag tror alltså inte att Marianne kommer att bli någon speciellt skrämmande film. Eller vad sägs om följande premisser: " Snart kommer rysaren Marianne, där ansträngda familjeförhållanden möter svensk folktro"?. Suck, ansträngda familjeförhållanden? Nej min Gud nej, nej, nej. Hur ofta har inte detta ämne redan tacklats i svensk film ( skräck eller inte skräck, det kvittar ). Och svensk folktro? Hujeda mig.... Ska Näcken dyka upp måntro?

Nej tack, bespara mig meningar om att svensk skräckfilm skulle ha någon nystart att komma med. 

Se på Norska skräckfilmer istället för de vet hur man gör skräckfilm!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...