Direktlänk till inlägg 16 oktober 2010
För den intresserade: Mirrors 2 har ett alldeles utmärkt anslag för dig som känner för att fördjupa dig i vad just anslag betyder och hur det kan användas. Redan i början får vi reda på information om huvudpersonen Jack, information som till viss del bygger vidare på det som händer senare i filmen. Den stora nackdelen med den här uppföljaren visar sig tämligen snabbt: Nich Stahl har definitivt inte samma pondus som Kiefter Sutherland hade, som spelade huvudrollen i den första filmen. Man behöver egentligen inte ha sett första filmen för att förstå Mirrors 2, men det kan vara bra att friska upp sina minnen angående Mayflower. Jag mindes inte så mycket om detta ställe direkt, men det är inte nödvändigt att fräscha upp minnet för att förstå tvåan.
Nu till en sak som var väldigt bra- jag vill minnas att jag klagade över att det användes alldeles för mycket CGI-effekter i den första filmen- men i den här uppföljaren är det, hurra hurra, precis tvärtom. Det förekommer effekter, naturligtvis, men betydligt mer sparsmakat än vad som är fallet i många av de moderna skräckfilmer som kommer i dag. Härligt! Detta är ett enormt stort plus för Mirrors 2.
Tyvärr satsas det ganska lite på stämning. Det blir aldrig speciellt läskigt ( eller för att säga det rakt ut, det blir aldrig läskigt eller skrämmande ) och man använder sig flitigt av "hoppa till"-scener som att en spegelbild plötsligt visar något helt annat än vad den ska visa. När det greppet har använts för femtioelfte gången så har i alla fall jag tröttnat och reagerar inte ens på det. Musiken är också ständigt närvarande vilket irriterar mina trumhinnor något enormt och gör mig snarare sur än rädd. Hört talas om att det kan bli hundra gånger läskigare med ett svagt, klingande ljud eller dylikt? Nej förstås inte, då skulle så klart filmens målgrupp, tonåringarna, somna.
Men det finns två väldigt fina scener och ni som planerar att se den här filmen borde SLUTA LÄSA NU!
Jenna får det minst sagt hett om öronen när hon ska duscha ( minns jag helt fel nu, eller var det också i första filmen en kvinna som dödades medan hon badade?). Lite onödigt var det att filma hennes nakna kropp såpass närgånget, men strunt samma- halshuggningsscenen var fan i mig riktigt snygg!
Mordoffer numro två var också ganska snyggt- först tvingar hans spegelbild honom att skära sig i vristerna och därefter tvingas han att skära upp magen så tarmarna rinner ut. Kanske inte så jättesnyggt, men jag tyckte ändå att det var ganska läckert utfört.
Sedan, mot slutet, blir det tyvärr mer av deckare än skräck så filmen tappar en aning tempo och puls. Men min fundering mest av allt efter filmen är ändock vad de två detektiverna hade i filmen att göra överhuvudtaget? Det var verkligen Kling och Klang-nivå på de båda detektiverna Huston och Piccirilli. Men det var kanske meningen att de skulle vara med och lätta upp stämningen? Nja, onödigt om ni frågar mig. De var inte speciellt roliga, och vad värre är, man blev snarare mest irriterad över dem. " Vad tror du? Självmord?". "Hmmm, ja... eller så kanske inte?" Sedan tittar de på Jack och utbrister " Han ser underlig ut- vad sägs om att han är vår huvudmisstänkte?". Ungefär så verkar deras retorik vara. Inte helt trovärdigt.
Sammanfattningsvis, lite sämre än den första samtidigt som den var något bättre än den första;P Och jag tycker att det var jävligt skönt att slippa ett överflöd av effekter för en gångs skull. Mirrors 2 fungerar utmärkt om man vill se på en lagom underhållande film i höstrusket.
Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | 31 | |||
|