Återigen är Storbritannien skådeplatsen för ytterligare ett zombieanfall orsakat av klårfingrade forskare som inte vet eller förstår vad de sysslar med och som en slags biprodukt av att de vill leka Gud råkar skapa någon mutation som människokroppen inte riktigt vet hur den skall hantera och så blir vi levande döda som vill äta upp varandra. Något som känns bekant såhär långt? Tja, har man sett minst en film med zombier de senaste åren så borde man känna igen sig. Att dra en parallell med 28 dagar senare är inte alls dumt, för ungefär detsamma är Devils playground. Och nu börjar det bli lite tjatigt, faktiskt. 

Men- och det här är filmens stora plus- det är fortdfarande roligt att se hur vår "högstående, teknologiska civilisation" dukar under på grund av att vi vill lösa problem genom att syssla med sådant som vi nog kankse ändå inte borde hålla på med. Rädslan för ett supervirus, såsom svininfluensan om nu någon minns den fortfarande, är en gångbar faktor som filmmakarna utnyttjar ganska effektivt även i den här filmen. Men här ställer man inga högre moraliska frågor- Devils playground är jävligt enkel i den meningen att den är mer rak-på-action utan att stanna upp och fundera eller ge oss tittare goda råd typ " Lek inte Gud", " Vi skulle aldrig ha börjat med detta, nu är det försent". Dessutom börjar det bli tjatigt med att det ska finnas en enda människa som klarar av viruset och att denna då måste skyddas till varje pris. Hört detta förr? Ja, naturligtvis har du det. Detta koncept återanvänds ständigt verkar det som. 

Spoiler* Dessutom så får man inte ens se hur det tillslut går för mänskligheten, om den "utvalde" lyckas åstadkomma ett botemedel eller inte. Vad var det då för mening med att se filmen, om man tänker efter?     Slut spoiler*

Jag har lite svårt för den nya typen av zombier- de som springer och är så rörliga och inte alls speciellt trögtänkta. Visserligen är de lite roligare att titta på jämfört med Romeros mer stela, hasande zombier men här går det till överdrift. Inte bara det att zombierna springer i Devils playground- de hoppar dessutom upp på väggarna och hoppar på sina offer, och en av dem var en sådan akrobat att den hoppade genom en öppnad bilfönsterruta och gjorde en kullerbytta på marken och fortsatte jakten sedan:P 

Craig Fairbrass var sevärd som tuffingen Cole. Han bråkar man minsann inte med, och jag gillade verkligen hans skoningslösa sätt. Tyvärr var kvinnorna ingen höjdare i den här filmen- gråtande våp som hade blivit en enkel match för zombierna om de inte hade blivit räddade av männen. Speciellt Angie, blondin dessutom bara det, var verkligen a pain in the ass och så fjollig och tråkig att jag bara ville kräkas. 

Hyfsat med splatter dock, men nog har man sett betydligt bättre tidigare. Och varför, oh varför startar Cole en motorsåg under filmens absolut sista sekund? Varför får vi inte se honom använda den mot zombierna! Där blev jag väldigt besviken. 

Devils playground funkar åtminstone men har man sett x antal zombiefilmer så skulle jag inte rekommendera den. Men har du missat 28 dagar senare eller Doomsday och liknande filmer, så kan den här vara en bra utgångspunkt att börja med. Sedan kan man gå vidare till de lite "tyngre" filmerna! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...