Inledningen var minst sagt lite svajig och jag började misstänka ganska snabbt att det här inte skulle bli så bra. Men som tur är hade jag fel den här gången, ty filmen blir bättre efterhand. 

Man känner för de drabbade föräldrarna. Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle kännas att ens barn blir kidnappad av en galning. Men samtidigt väcker det frågor- vad är egentligen rättvisa? Någon som har kidnappat ett barn och plågat det, räcker det verkligen med att låsa in den skyldige? Är det tillräcklig rättvisa? Är det rätt att ta lagen i sina egna händer? Filmen ställer inte de här frågorna, men jag skapar dem själv och dem kan man sitta och fundera på medan filmen rullar vidare. 

Det mannen utsätts för är sådant som man egentligen har sett många gånger tidigare i liknande filmer. Som exempel kan nämnas att de bränner honom med en cigg, vrider om hans fot med hjälp av ett skruvstäd. Det är inte bara det de gör, men jag ger bara några exemplen. 

Sedan kommer faktiskt en liten twist mot slutet, som gör att... ja, det känns lite fel. Ni som ser filmen kommer att förstå. 

The tortured är en hyggligt underhållande film, som inte ställer några djupare frågor. Men ibland behövs inte det. Och jag tycker inte att det märks att filmen är gjord av några av dem som producerade Saw. Den här filmen är faktiskt hyfsat "snäll";)

En direkt uppmaning till mig från bibliotekspersonalen, misstänker jag;) Bäst man lägger av med det där då!

Kanske en av årets bästa filmer redan nu? Ja, det är möjligt, för den här filmen har sina stunder. Men först det viktigaste- karaktären Victor, påminner inte han ibland om Alexander Bard? Okej off topic, men jag vill höra om någon annan drar samma slutsats efter att ha sett den här filmen. 

Hur som helst- det som står på omslaget till den här filmen visade sig stämma väldigt bra. Twist after twist levererar filmen. Jag trodde att jag hade lyckats räkna ut hur filmen skulle sluta halvvägs in i den, men tji fick jag för det och jag hade faktiskt, nästan, ingen aning om hur den skulle sluta. Olika dimmridåer läggs effektivt ut, och en hel del huvudbry innan man får hela läget klart för sig. En film som lyckas med konststycket att överraska, det är inte illa alls det. Och det är detta som får den här filmen att ta sig upp ur b-filmsträsket. För även om filmen överraskar så finns här ändå vissa moment som man känner igen från andra kidnapparfilmer. Men det är klart, att göra en helt "nya" film på temat kidnappning är förstås jävligt svårt, för att inte säga nästan omöjligt. Men den här lyckas i alla fall att hålla mig i ett järngrepp om pungkulorna till sista scenen! 

Mycket hänger på att man undrar varför i all fridens dar man kidnappar Alice Creed. Och man känner för henne. Jag levde mig i alla fall in i den skräckinjagande situation som Alice får vara med om, bli kidnappad, avklädd, bunden, förses med en gag ( lustigt nog, men det är väl bara jag det, så var det samtidigt sexigt. Det kan ha att göra med att skådisen som spelar Alice är riktigt snygg). Att tex pissa inför dem som har kidnappat en, ja man kan bara föreställa sig hur det skulle kännas. 

The disappearance of Alice Creed är som sagt överraskande hela tiden. När man tror att man har lyckats räkna ut hur det ligger till så kommer det en ny twist. Filmen är också spännande så in i helsike, och man vill hela tiden veta hur det kommer att gå. Att filmen blir liiite för krånglig i slutet accepterar man, det får man säga hör till den här filmens natur. Men fram tills dess levereras nagelbitarspänning på väldigt bra nivå, trots att man tror att filmen ska vara "enkel". 

Det här är en riktig pärla i höst. Se denna film!

YES äntligen så hade boken tillslut kommit efter en månads tålamodsprövande väntan- Stolthet och fördom och zombier! Inledningen av boken var strålande, men sedan blev det sämre och sämre... Tyvärr. Jag hade väntat mig lite mindre Jane Austen och betydligt mer zombier. Men det är bara då och då som de romantiska förvecklingarna avbryts av attacker från de "onämnbara", annars är det ett jäkla tjatter om vem som ska gifta sig med vem. Precis som det är i Austens roman. 

Stor besvikelse, med andra ord. 

Men om det ska bli roligt att läsa Stolthet och fördom och zombier så rekommenderar jag att man har läst originalet. Annars går en hel del av det roliga förlorat! 

Nåja, drygt tvåhundra sidor kvar av boken nu så jag har förmodligen läst ut den imorgon. Hoppas bara att den blir bättre. Jag tror dock fortfarande att filmen kan bli en riktig höjdare. 

Jag läste tydligen inte den här artikeln så noga tidigare i dag. Jag ondgjorde mig bara över att de skulle göra ytterligare en remake på en klassisk skräckfilm. Men sedan när jag läste vad de övriga hade kommenterat så hajade jag till- " Ja alltså här går väl ändå gränsen ?! En Hellraiser för 13-åringar ?! "- hade en skrivit! Say what...

Jodå, det stämde. I artikeln skriver de " Dessutom vill producenterna gärna att filmen ska rikta sig mot unga tonåringar så man hoppas på en 13-årsgräns i USA ". Herregud, inte bara vill de göra om en klassisk skräckfilm, de vill dessutom göra någon slags myspys-skräckis som ska passa för unga tonåringar? Vad är det som händer egentligen! Var är Clive Barker?! Han kan ju omöjligt godkänna att man våldtar hans original på det här förvanskliga sättet? Jag gissar att han åtminstone har blivit underrättad om de här planera?! Hur kan han i så fall ge sitt godkännande? Är det enbart pengar som räknas numera? ( ja, det vet vi ju redan att så är fallet, annars skulle de lämna de gamla klassikerna ifred). Jag hoppas att någon vettig människa vaknar upp och inser att det här är alldeles åt fanders fel, och att denna någon har mod nog att stå upp mot filmbolaget och ryta till! Förslagsvis skulle denne någon kunna vara Barker själv. Jag kan bara inte tänka mig att den mannen kan godkänna något sådant här. 

http://www.moviezine.se/artikel/5808-regissor-och-skaringdis-paring-garingng-till-nya-hellraiser

Gah! Hade ju nästan glömt bort den här låten helt och hållet, så det var ett kärt återseende att hitta den här pärlan på Youtube. Vilken underbar låt det här är. Och den passar perfekt att lyssna till, i den sinnesstämning jag befinner mig i just nu.

http://www.youtube.com/watch?v=9GNhdQRbXhc

Fantastisk låt, fantastisk sångerska. Låten tåls att höras flera gånger om.

http://www.youtube.com/watch?v=eEvrknzJLc4&feature=related

Jag tycker att det fortfarande är fascinerande att det går att hitta ny fakta om dessa utdöda jättedjur som behärskade jorden för flera miljoner år sedan. Hur går forskarna tillväga egentligen? Kan verkligen ben avslöja så mycket? I det här fallet, med T-rex som tydligen var kannibal ibland, så kan forskarna säga det på grund av ben som de har hittat samt bitmärken. Det är fascinerande och spännande med dinosaurier, trots att mitt intresse för dem har svalnat något med åren.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7983276.ab