Peter Robinsons Mörkrets hjärta började inget vidare, men jag tänkte att jag skulle ge boken en chans då jag har läst alla andra böckerna i den här serien. Det är farligt att tänka att "jag läser ett tag till", för boken fortsatte att vara ganska medelmåttig men så hade man hunnit så långt med läsningen att man var nyfiken och ville veta mordgåtans upplösning. Så därför läste jag klart boken ändå trots att den inte var särskilt bra. 

Men man hade i alla fall inte tråkigt i huvudpersonen Alan Banks sällskap. Men jag irriterar mig lite över hans fanatiska musiklyssnande. Jag är ingen musikälskare så när Banks börjar prata om de "stora" artisterna kontra de nya artisterna så börjar jag att gäspa ganska snabbt och tappar intresset. Men Banks är ändå sympatisk och jag tycker om honom, han är en trovärdig rollfigur. 

Det som inte fungerar så bra i den här boken var Banks och Cabbots ältrande hit och dit. Man "vet" ju, på ett sätt, att det är dem som hör ihop- det ska vara Banks och Cabbot och inga andra! Men de har gått skilda vägar nu, fast de fortfarande har känslor för varandra. 

Boken handlar delvis om mordet på en homosexuell man, och en av karaktärerna säger apropå detta såhär:

" Och folks fördomar. Glöm inte det. Vi tror kanske att vi lever i ett upplyst samhälle, men allt som oftast upptäcker vi att vår frigjordhet bara ligger på ytan, om ens det. Folk är kanske medvetna om de politiskt korrekta svaren och attityderna och visar upp dem, men det betyder inte att de tror på dem-folk kan gå i kyrkan utan att vara religiösa eller tro på Gud". ( s. 118 )

Så sant, folk säger sig vara toleranta och acceptera dem som är homosexuella, men är de verkligen så toleranta som de säger sig vara egentligen?

Mörkrets alla färger var lite för långtråkig för min smak. Det händer inte så särskilt mycket. Banks och Cabbot undersöker morden genom att tala med släktingar och familj till mordoffren, och det är säkert så det är i verkligheten också. Men jag hade gärna velat ha med lite mer action i handlingen, inte bara i slutet. 

Däremot är det roligt att se hur författaren Peter Robinson har utvecklats sedan jag läste hans första romaner. Robinson har i den här boken börjat skriva betydligt bättre, han har ett fylligare språk och han har med fler beskrivningar av platser och dylikt jämfört med vad han har haft tidigare. 

Men jag tycker att han snart, kanske redan i nästa bok?, ska sätta punkt för Banks. Det börjar gå lite för mycket rutin i maskineriet nu, och karaktärerna är inte tillräckligt intressanta för att kunna hålla uppe intresset i flera böcker till. Lägg ned nu, medan du fortfarande är på toppen, Robinson. Och hoppas att de här böckerna snart filmatiseras för jag tror de skulle göra sig utmärkt som mys-spännings-deckare på SVT under sommaren! 

 

Woaska

13 november 2010 00:27

Haha titeln är ju lite "kul"!

Förstår verkligen inte hur du kan leva ditt liv utan musik, min pappa är likadan. Jag tror nog att inget har påverkat mig så mycket som musik (filmer, konst, böcker, vad som helst). Idag finns det ju också musik som passar in till alla, det gäller ju bara att hitta den (tror jag). Musiken pratar mycket om ens personlighet, åsikter också. Det gör musiken väldigt intressant. Fast å andra sidan är det kanske inte alla som tar musiken så "seriöst".

Gillar citatet du skrev med där också, väldigt mycket. Det enda som egentligen förändras när det gäller fördomar är att vi accepterar dem mer, men det kommer ständigt nya fördomar som vi inte idag accepterar men säkert kommer acceptera om några år. Eller så kanske det blir en rejäl baksväng? Vi kanske börjar få ÄNNU fler fördomar, och sluta acceptera det vi idag accepterar. Hmm, ja, det är intressant, minst sagt.... Haha, vad jag filosoferar iväg!

roboguy

15 november 2010 15:00

Fan sorry, har ju glömt bort din kommentar här! Mörkrets alla färger är lite poetisk och ganska fin, men jag vet inte riktigt vad den har med boken att göra. Man får aldrig någon förklaring till vad som menas, eller så förstod jag inte det helt enkelt;P

Jag lever inte mitt liv utan musik, men däremot har den inte samma betydelse för mig som den verkar ha för andra. Men nog finns det låtar som får mig att "gå igång", eller minnas något bra/dåligt osv. Men jag tycker inte att jag är riktigt lika "galen" eller vad man ska säga, i musik som "alla" andra är.

Citatet var nästan det enda som var bra med boken;) Jag gillade det också, verkar som att den kvinnan ( eller snarare författaren ) har en väldigt bra poäng med det där. Jag tror inte vi kommer att kunna lägga av med fördmoar helt och hållet tyvärr. Alla har fördomar, hur hårt man än försöker intala sig själv att man inte har fördomnar. Och det lär växa och minska om vartannat. Just nu säger ju i alla fall ganska många att de är toleranta när det gäller homosexualitet, även om jag tycker att de mest är toleranta när det handlar om lesbiska/bisexuella tjejer. Men nu är det kanske jag som är lite fördomsfull?;P
Nåja, kort och gott håller jag med dig. Och det var roligt att läsa när du filosoferar iväg, så det får du mer än gärna göra fler gånger:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...