" 2007 års undersökning visar att den genomsnittliga månadsinkomsten för Hongkong-människor är 10 000 HKdollar. Men det är fortfarande 24 procent människor som inte  är uppe i den linjen ännu. Sedan överlämnandet har Hongkong- människornas inkomst ökat med 1 procent. Men enbart under 2007 höjdes huspriserna med 15 procent. I Hongkong kostar en lägenhet på 56 kvm mer än sju miljoner Honkongdollar. Om man ska överleva i en galen stad, måste man vara mer galen". 

På det här viset inleds filmen Wai dor lei ah yut ho ( vars internationella titel är Dream home, vilket jag framöver kommer att använda mig av). Den här filmen handlar om en kvinna som är beredd att göra precis allt för att få tag i en av de här svindyra lägenheterna. 

Vad jag hade svårt för med Dream home var den icke-linjära handlingen. Handlingen hoppade alldeles för mycket och ibland visste man inte riktigt säkert om det som hände utspelade sig i nutid eller dåtid. Det blir lite många kullerbyttor för hjärnan för min del, och snart är jag inte riktigt säker på vad som händer och när det händer ( enligt filmens tidslinje alltså). Man måste vara ganska skärpt och hänga med, vilket jag inte trodde skulle vara fallet med den här filmen. Men, tack och lov, så förstår man någorlunda hur alltsammans hänger samman i slutet. 

Jag gillade också att filmen hade en underton som var både allvarlig samtidigt som den var lite gullig. Den unga kvinnan som alltsammans handlar om, Josie Ho, gör ett bra jobb och får oss i publiken att tycka om henne- i alla fall vid de tillfällen då hon tex. tar hand om sin pappa och dylikt. Det allvarliga som finns i bakgrunden är att filmen till viss del anklagar regeringen i Japan för att ta till olagliga metoder för att utrymme ett bostadsområde, samt naturligtvis, de skyhöga priserna för lägenheterna. I slutet tillkommer dessutom finanskrisen. 

Men det finns en hel del våld i den här filmen också, vilket gjorde att den inte enbart handlade om en kvinnas desperata längtan efter att ha en egen lägenhet. Några av mina favoritscener var följande, men ni som vill se filmen ska sluta läsa här! 

Spoiler*

* Kvinnan kör in en skruvmejsel i bakhuvudet på en kvinna och ögat ploppar ur hennes ögonhåla!

* Mördaren krossar en prostituerad kvinnas skalle mot en toalettsits.

* Mördaren skär upp magen på en kille vars tarmar rinner ut på golvet;D

* Mördaren dödar en kille medan han har sex med en prostituerad, skär av hans pitt och kastar den på kudden framför den prostituerades ögon ( för övrigt en av de bästa sexscener jag har sett i en film från Japan hittills, och de måste ha haft sex på riktigt). 

Slut spoiler*

Huruvida händelserna som filmen bygger på verkligen är baserade på en sann historia låter jag vara osagt, men jag har svårt för att kunna ta en av filmens scener som något som skulle ha kunnat inträffa i verkligheten. Däremot kan väl handlingen i stort ha skett. Men jag tvivlar, faktiskt. 

I alla fulla fall, Dream home var bra, utan att vara mästerlig. Mordscenerna hade inte överhanden här, utan filmen vilade tryggt på en ganska stadig och trovärdig handling. Så kort och gott var filmen sådär lagom underhållande så att man sitter kvar och tittar på den medan den pågår, men man ser nog inte om filmen i första taget. En film som man kan avnjuta om man inte har något annat att titta på, kort och gott. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...