Direktlänk till inlägg 13 november 2010
Om än anslaget till Sektor 236 var ganska bra med följande text: " Författaren Ivan T. Sanderson upptäckte vid sina paravetenskapliga undersökningar tolv zoner på jorden där det rapporteras om tidssprång. Och om människor som har försvunnit spårlöst." så blir fortsättningen minst sagt väldigt löjlig och banal. Det luktar lite för mycket "amatörernas glada, men lite misslyckade, julafton" och det blir inte bättre av att det är svenska stuntskådisar i de ledande rollerna ( vilket märks väldigt tydligt, att de är mer bekväma vid att verka som stuntmän än att vara skådisar). Om man skulle sitta och fundera över varför en skådis är värd en Guldbagge så ska man ta sig en titt på den här filmen- såhär agerar skådisar som aldrig kommer att befinna sig i närheten av något pris ( undantaget är väl någon form av "sämsta skådespelarinsatser eller dylikt ).
Det finns många saker som irriterar mig i den här filmen, och bland dessa saker är bland annat: Varför är gruppen beroende av mobiltäckning när de är ute i vildmarken? Varför måste storstadsbor, för det är allesammans i den här filmen, alltid vara beroende av att mobilen ska fungera trots att de befinner sig långt ute i ödemarken? Och så är allesammans beroende av kompassen! När den slutar att fungera, ja då är de chanslösa. Herregud! inte en enda av dem vet alltså hur man orienterar ute i vildmarken utan hjälp av kompassen? Varför måste vi som behärskar de här sakerna alltid få se på idioter som inte har något i vildmarken att göra? Jo, det ska ju bli "spännande" när storstadsbor inte kan hitta någonstans, men det blir bara skrattretande och pinsamt. Killen som ska föreställa yrkesmilitär har inte heller någon aning om var de befinner sig! Trovärdigt? Nej inte för fem öre. Men det är inte mycket i den här soppan som är trovärdigt heller.
Sedan har vi karaktären Ylva. Jag vet inte riktigt vilken funktion hon ska fylla, men hon överspelar å det grövsta. Först presenteras hon som gruppens häftigaste brud- komplett med cowboyhatt, dödskalle på tröjan, tatueringar på armen och en grov, väldigt manlig röst. I nästa sekund är hon livrädd, drömmer mardrömmar om en flicka och varnar de andra för att de inte ska jävlas med "andarna" när de ska njuta av lite anden i flaskan vid lägerelden?! Ylva är med andra ord ingen trovärdig karaktär.
Soldaterna som är påväg till området verkar befinna sig i den jävla helikoptern 90 procent av tiden. Har således den svenska militären ingenting bättre för sig numera än att flyga ett gäng dåliga skådisar överallt i en helikopter? Nåväl, när soldaterna väl har landat så är deras "undersökning" av sektor 236 skrattretande dåligt utförd. Jag menar, dagisbarn skulle kunna genomföra en både bättre och mer trovärdig undersökning av ett område än vad de här "soldaterna" klarar av. De två amerikanska agenterna som följer med på resan går dessutom omkring som parodier på just amerikanska agenter- de bråkar med de svenska soldaterna och de går omkring med dragna vapen (!!) hela tiden medan de befinner sig i skogen? Allvarligt, hur trovärdigt är det att man går omkring med handeldvapen precis hela tiden? Nej, filmskaparna har tittat lite för mycket på amerikansk actionfilm, tyvärr.
Och så den lilla flickan som tillkommer senare. Herregud, vilken schablon, vilket överspel, vilken total brist på fantasi. " Ni kommer att dö" fnittrar flickan till ungdomarna och sedan bryter hon ut i ett stort "monsterskratt": MOOOOhahhahaHAHAHAHahahahhoohohoh. Suck!
På omslaget till filmen stoltserar man med att det här ska vara någon form av en svensk version av Rovdjuret. Jo men tjena! De mystiska väsen som förföljer ungdomarna får man i alla fall aldrig se ( det skulle väl kosta en aning för mycket pengar ), och inte heller blir det någon form av splatter eller slakt.
Nej jag vet inte vad man ska säga kan vara till filmens fördel. Det finns dock väldigt mycket att reta sig på och det kan ju vara roligt att se en film som man retar upp sig på?! Nja, kanske inte. Men vill ni se en svensk film som försöker låtsas vara amerikansk så ska ni se Sektor 236 Tors vrede. Och då lär ni upptäcka varför svensk film ska syssla med Bergmantyngda dramafilmer eller mindre påkostade massproducerade polisfilmer istället. Den här filmen gör sig bäst på vilken skådespelar-och filmskola som helst i landet som ett varnande exempel på hur man definitivt inte ska göra en film.
Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 |
25 | 26 |
27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|