En riktig b-film. En riktig kalkon som innehåller allt sådant som gör en film till just en b-film. Så kan man beskriva Don´t wake the dead! Redan i inledningen anade jag oråd då en gravallvarlig, teatralisk röst med dov stämma förklarar spelreglerna- att demoner vaknar till liv då och då och slaktar de människor de kommer över osv. Konstigt nog tycker jag ändå inte att det är en fullständig katastrof, utan den har en del ljuspunkter som gör den uthärdlig att titta på men det är ingen film som man ser om igen, utan den kommer förmodligen att glömmas bort ganska snabbt och kanske plockas fram igen vid någon Halloweenfest. 

Det som var bra med den här var i alla fall demonerna! Riktigt bra sminkning och masker. Den obligatoriska Vincent, "jägaren", jag misstänker att han är en blandning av van Helsing och andra liknande monster/vampyr/demon-jägare, har ett vapen som är ganska häftigt- The flying Guillotine! Men när han använder den så ser det helt klart fejkat ut, så vapnet fungerar troligtvis inte alls. Dessutom blir i stort sett alla tjejerna blixtförälskade i Vincent. Det går så långt att han lyckas göra en av dem riktigt avundsjuk, trots att hon bara har försökt förföra honom. De hade inte ens en relation, eller någonting egentligen, men hon blir ändå bestört när han hamnar i famnen på en av hennes kompisar. 

Vad som irriterar är i princip allting annat. Det låter som att skådisarna läser direkt från manuset när de ska uttala sina repliker. Det låter som att de inte ens orkar lägga ned så mycket energi på att det ska låta trovärdigt heller. Effekterna är taffliga och inte direkt påkostade och konstigt nog så "försvinner" alla sår på deras kroppar, trots att demonerna har slitit upp deras mage och borde ha efterlämnat ett ganska tydligt sår;P Och trots att demonerna bara har en natt på sig att ta död på människorna ( som lämpligt nog har samlats på slottet som ligger i närheten av demonernas gravplatser ) så har de flesta demoner ändå tid att stå och skaka loss medan ett hårdrockband spelar. 

Den bästa karaktären här var nog butlern Janowitz- bra på det sättet att han spelar över å det grövsta och använder en sådan irriterande "transylvansk" dialekt att dess like bara går att finna i parodier på skräckfilmer ( eller som de talar i filmen Van Helsing). Men det skådespeleriet erbjuder i alla fall viss humor och man får skratta åt eländet. 

Och sedan mot slutet, då regissören inte verkar ha så mycket mer att berätta, så får rockbandet hålla på och spela i ungefär fem minuter så man får titta på medan demonerna fortsätter att dansa och ha roligt;P Demonerna verkar inte särdeles bekymrade över att solen är påväg att gå upp och att de då kommer att dö. 

Se bara Don´t wake the dead om du vill se hur man inte ska göra skräckfilm. Eller om du vill skratta lite innan du ska ge dig iväg någon annanstans eller innan du ska sova. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...