Jag såg nyss på imdb att regissören till den här filmen, Laid to Rest, Robert Hall har sysslat med en hel del special makeup- och det syns i filmen. Inte att det är snygg makeup och liknande, utan snarare på handlingen och skådespeleriet. 

Det finns en hel del att klaga över efter att man har sett filmen. Som hur huvudpersonen, Prinsessan ( hon minns inte sitt namn utan får det av en annan ), ringer till polisen-upptäcker ett lik i andra sidan av rummet och medan polisen spårar hennes samtal går hon närmare kroppen- men tyvärr räcker inte telefonsladden så långt, sladden går av utan att hon märker det... Ja, det är vad man kan kalla ett väldigt löjligt misstag- rentav idiotiskt, om man så vill. Men ni vet hur man brukar säga, allt för att spänningen ska hållas vid liv. Tyvärr blir det aldrig särskilt spännande.

Istället så sitter man och är irriterad över dels hur idiotiska alla karaktärer är. Ingen i hela "världen" verkar ha mobiltelefon, trots att filmen utspelas i modern tid. Visserligen är de ute på vischan, men ändå- någon jäkel borde ju ha en mobiltelefon. I alla fall när en av dem tydligen har Internetuppkoppling, så de kan ju inte befinna sig så jävla långt borta från civilisationen. Och sedan ska Prinsessan uppsöka just det ställe hon rymt ifrån för att försöka "minnas". Gissa vad som händer då?! Filmen är fylld med sådana här misstag och dumheter. Har man sett minst fem skräckfilmer någon gång så känner man igen alla dessa "fällor". 

Det man kan glädja sig över är dock att filmen är fylld med härliga splatterscener, en ganska häftig mördare med en slags silverdödskallemask som skyler ansiktet och han videofilmer dessutom morden. Det var en cool detalj. 

Men det är en film som är fylld med alldeles för många dumheter, samt ett väldigt medelmåttigt skådespeleri. När Prinsessan ska agera vettskrämd så tror man mest att hon bara försöker hålla sig från att börja gapskratta. Sådana här saker irriterar för mycket för att man ska kunna njuta fullt ut av Laid to Rest. 

Remaken av It´s alive är ingen större förbättring jämfört med originalet, trots att det har gått så många år mellan dem. Larry Cohen är inblandad i den här versionen också, men jag vet inte hur mycket han har haft ett finger med i spelet men antagligen ganska mycket. Remaken följer ganska troget, vad jag minns i alla fall, originalet så om man nyligen har sett om den första filmen så behöver man inte slösa bort sin tid med att titta på remaken.

Den största förändringen torde väl vara att skådespelarna är yngre. Men de är inte speciellt mycket bättre än vad fallet var i originalet. Jag blir lite irriterad till och med på Bijou Phillips- inte bara över att hon har en väldigt nasal röst utan för att hon inte heller spelar så bra. Och det gör inte heller de andra skådisarna. 

Lite blod och härliga detaljer gör ändå filmen ganska rolig att titta på men det är långt ifrån något mästerverk och frågan är varför de har valt att göra den när det är ganska uppenbart att filmen inte skulle överträffa originalet, varken vad gäller skådespelarinsatser eller effekter ( trots att effekterna har blivit betydligt bättre nu under de senaste åren så känns det som att man sitter och tittar på en b-skräckis från det glada 80-talet). 

Det intressantaste, tycker jag, är det här med relationen mellan barn och deras mammor. Den frågan ställs inte på sin spets i den här filmen, men jag tycker om när sådana typer av frågor ändå skildras. Det är något i det där, som jag antar att vi killar aldrig kommer att begripa oss på;P Men hittills har ingen film skildrat det på något trovärdigt sätt egentligen, inte som jag har sett i alla fall.

Jag antar att det är meningen att den här filmen ska göra en nystart i och med den här remaken, men det känns inte sådär överdrivet nödvändigt. Man kan lika gärna se på de gamla originalfilmerna istället, för de hade en helt annan slags charm som den här nya versionen saknar helt och hållet. 

Dogtooth, eller Kynodontas som den heter i original, såg jag mest för att jag hade lovat en att jag skulle se den. Annars hade jag förmodligen gått miste om den ( och såhär i efterhand, så hade det varit lika bra). 

Det första jag uppmärksammar är att det här är en väldigt långsam film och den är nästan filmad på samma sätt som en dokumentär. Man får en väldigt närgången bild av familjen och ingenting utelämnas- sexscenerna är närgångna och jag tror att de är på riktigt, eller i alla fall väldigt skickligt iscensatta. De tre barnen, två flickor och en kille som borde vara ungefär 18-20 år gamla, hålls instängda av mor och far och får bland annat lära sig ord genom att mamman spelar in band varje morgon. Men de lär sig inte ord på riktigt. En zombie blir en "stor gul blomma", och när en av flickorna frågar vad en fitta är, så blir svaret att det är en "stor lampa". Barnen ägnar också mycket tid åt att tävla mot varandra men det är inte vilka tävlingar som helst- en går ut på att flickorna provar ett nytt narkosmedel och de ska ta reda på vem av dem som vaknar först. 

Kynodontas passar verkligen inte mig. Jag vill att det ska hända saker i filmer, och den här var alldeles för långsam och långtråkig för att falla mig i smaken. Dessutom så får man ingen förklaring till varför föräldrarna håller barnen som fångar. Jag antar att förklaringen är öppen för tolkningar. Jag tror regissören delvis vill visa att man inte kan skydda sina barn för mycket, det går inte att stänga dem inne för att skydda dem mot den "hemska, onda världen" utanför. Barnen beter sig underligt, de talar och agerar utan stora gester och zombieliknande. Ingenting händer egentligen! Det enda som avbryter den isolerade hemmiljön är att pappan far iväg till jobbet varje dag, men vad han egentligen sysslar med framgår inte. 

Bästa scenen är utan tvekan när en liten kattunge har lyckats ta sig in på gården. Barnen, som inte har en aning om vad det är, blir vettskrämda när de får syn på katten, och i nästa sekund hämtar pojken en häcksax och har ihjäl katten. Pappan förklarar sedan att katter är något hemskt och farligt, och de ska skälla som hundar för att skrämma bort katter. Det här var den bästa scenen men inte den enda "konstiga" scenen, det finns gott om sådana i den här filmen. 

Det är egentligen inte underligt att sådana här filmer nästan alltid vinner priser på olika tävlingar. De som ser filmerna förstår säkert inte så jäkla mycket som de låtsas om, och istället för att erkänna att de inte begriper vad filmen handlar om så får den ett pris;P Jag erkänner emellertid att jag inte förstod mycket av den här filmen, och mitt intresse slocknade ungefär halvvägs in i den. Att man dessutom inte får någon förklaring till alltsammans irriterar mig väldigt mycket, här har man suttit och tittat på eländet i en och en halvtimme och så får man ingen förklaring alls! Det här var den konstigaste och sämsta film jag har sett hittills i år ( Valhalla rising är till och med bättre än vad den här är).

Vill ni se en underlig familj, samtidigt som det faktiskt händer en hel del saker, så rekommenderar jag Mum and dad istället.

Just som jag gick omkring och funderade på vilka julfilmer som finns att se medan man väntar på Rare exports och inte hade lust med att se julsliskiga filmer a la Ensam hemma och dylikt, så skriver en vän och påminner om att det finns riktigt bra "julfilmer" att se, te.x Silent night, deadly night, Black christmas och Santa slay. Filmen som förmodligen inte ger gemene man julkänsla direkt, men som i vilket fall som helst är underhållande filmer som inte alls bygger på klichéer om att jultomten är en tjock, snäll man och liknande saker;P

För att ha 4G i dagsläget måste man dels bo i "rätt" område, dvs storstäderna, och så måste man vara beredd att betala runt 5-600 kronor. Och dessutom är det inte någon bra täckning för tillfället i allmänhet. Känns det befogat att köpa 4G just nu? Nej, absolut inte och jag är inte heller någon tekniknörd så jag har inget behov av 4G just nu, även om man som alla andra är nyfiken på vad den nya tekniken kommer att erbjuda ( och då framför allt hastighet och hur många saker man kommer att kunna hålla på med samtidigt utan att det ska börja hacka).

Men precis som GP skriver så är täckningen 4G:s akilleshäl, men redan nu är det en sårbar punkt för de allra flesta operatörer. Jag tror att många som har skaffat mobilt bredband vet hur det ligger till i verkligheten- hastigheter på 16 Mbit får man aldrig och inte heller hastigheter på 7 Mbit. Men det är inte framför allt hastigheten man är ute efter när man köper mobilt bredband, utan det är nog mobiliteten som man eftersträvar, att man ska kunna koppla upp sig var man än befinner sig. 

Jag tycker att operatörerna borde göra som operatören 3- bygga ut de befintliga näten och se till så att hela landet har en ordentlig täckning med 3G- och Turbo 3G-näten, innan man ger sig på att införa något helt nytt. Det finns fortfarande alltför många ställen där man saknar 3G-täckning och där man inte kan komma upp i någon större hastighet än 3-4 Mbit. 

http://www.gp.se/konsument/konsumentguider/1.502685-4g-teknik-dyr-men-snabb

Fullkomligt underbar film, faktiskt. Nästan synd att den "bara" är tecknad för den här hade gjort sig väldigt bra som vanlig spelfilm, eller som ett avsnitt i en serie om Batman. Men man tager vad man haver, och den här tecknade Batmanfilmen är förmodligen en av de bästa jag har sett på länge. Det beror framför allt på att Jokern är med i den här historien. Jokern är, och har alltid varit, den bästa skurken i Batmanuniversumet. Och Jokern gör som alltid ett bra framträdande. 

Spoiler* Jokern har blivit fritagen från psykhemmet av skurken Black Mask. Medan Black Mask förklarar sin plan sitter Jokern och äter chips, och han verkar föga imponerad över planen. Så ber Jokern om ett glas vatten, krossar det mot skrivbordet och oskadliggör vakterna. Slut spoiler*

Under the red hood är dessutom väldigt våldsam ( för att vara riktad till en yngre publik alltså) och redan i inledningen av filmen slår Jokern en person sönder och samman. 

Filmen var inte så snyggt tecknad, ganska fyrkantig, men det passar i den här världen. En jakt som involverar en bil medan Batman flyger var ganska snygg, och dessutom har Batwing moderniserats med fyra motorer. Inte illa. Dessutom så fick man se flashbacks på relationen mellan Batman och Robin. Jag har inte riktigt hängt med när Nightwing har kommit in i serien, och han förekommer även här. Jag gillar det här nya som har förts in i Batmanserien.

Batman- Under the red hood passar utmärkt för alla oss som inte kan få nog av Batmans äventyr. Plus alla som älskar en galen, psykotisk Joker! 

Tyvärr går jag inte med i hyllningskören till den här tokhyllade deckaren. Hypnotisören led av, som jag ser det i alla fall, en del nybörjarfel och det mest framträdande var författarens förtjusning i att i princip hela tiden skriva saker som: "sa han vasst", "hon grät hulkande", " sa hon mjukt", "sa han lugnt", " sa hon ungdomligt". Jag tror att det är Stephen King som i sin bok Att skriva tar upp att det här fenomenet är något utav en "sjukdom" och att det används flitigt av framför allt så kallade kioskdeckarförfattare- de som inte riktigt litar på sin skrivförmåga och som måste beskriva hur karaktärerna säger något in absurdum, dessutom klarar läsaren av på egen hand att föreställa sig hur någon säger något om författaren har gjort sitt jobb bra och beskrivit situationen, händelsen eller stämningen. Det lyckas inte Lars Kepler. 

Vad Kepler däremot lyckas bättre med är att ge en ganska intressant bild av hypnos, och hur det skulle kunna användas ( och missbrukas, både av den som utövar det och den som låter sig bli hypnotiserad ). De här avsnitten är bokens klart bästa, och mest intressanta men tyvärr så slarvas detta bort på bekostnad av "spänning". 

Just spänning är ju riktigt bra om en bok har mycket av det, men i Hypnotisören blir det snudd på parodiskt ibland. Tydligast visas detta i och med Simones och hennes pappas efterforskningar. Pappan blir påkörd av en bil och sådant är ju ganska allvarliga saker;P Men redan nästa dag är pappa uppe på benen för att fortsätta jakten, trots att vi alla vet att man förmodligen behöver ligga kvar på sjukhuset efter att ha varit med om en bilpåkörning betydligt längre än så. Logiken offras på spänningens altare, och det kunde ha varit gott så, men som sagt- ibland blir det nästan parodiskt. 

Sista kapiteln är däremot lite mer intressanta och även om bokens skurk levererar alla psykopatiska och demoniska tecken som man kan se i vilken b-film som helst så blir det ändå ganska spännande. Tyvärr är upplösningen lite för förutsägbar. 

Jag vet inte om jag kommer att fortsätta läsa den här serien. Hypnotisören övertygade inte mig i alla fall, men om Kepler lär sig att bli av med en del nybörjarmisstag så kanske jag kommer att ge honom en ny chans i framtiden. 

I dag har det varit riktigt härligt väder. Bara minus åtta grader som mest, och det är ju inte så farligt direkt;P Och torsdagen har dessutom varit betydligt bättre jämfört med hur onsdagen var. Underbart!