Så, nu har även jag tillslut sett 2012 och är härmed klar för att få panik nästa år, då datumet 122112 infinner sig;P 

Ni som inte har sett filmen bör ej läsa mer!

Jag måste ändå börja med att säga att jag blev lite överraskad över att jag tyckte att 2012 var en helt okej film. Det trodde jag inte att jag skulle tycka faktiskt. Men det som gjorde den bra, var helt klart de magnifika specialeffekterna! Det var riktigt häftigt att se skyskrapor falla samman, Kalifornien uppslukas av jorden, jättevågor, enorma jordbävningar. Det enda som inte såg riktigt bra ut var scenen där fartyget vältes omkull av en jättevåg, men annars så kan jag inte göra annat än att applådera å effekt- och dator-folkets vägnar för väl utför arbete. 

Sedan så vet man ju hur regissören Roland Emmerich är, i alla fall med sina filmer, och den här filmen hade kunnat bli en riktigt bra "jorden går under"-film om han hade struntat i vissa saker. Som att det är jätteviktigt att den amerikanska familjen klarar sig, fast miljoner andra människor dör. De till och med applåderar när helyllepappan klarar sig när han måste fixa så att en av portarna på arken kan stängas. Dessutom så är det ju alldeles utmärkt med en katastrof av gigantiska proportioner- om du är en frånskild pappa som vill bli tillsammans med din exfru i amerikansk film;P Nämn den katastrof i filmer från USA som inte har lyckats föra samman man och hustru igen innan eftertexterna börjar rulla!

Woody Harrelson, som i nio fall av tio, brukar vara riktigt sevärd i allt han medverkar i, gör nästan parodiskt mycket för att spela över å det grövsta. Jag förstår inte riktigt varför, men tyvärr så var han riktigt tråkig i den här filmen. Woody har ju ingen stor, avgörande roll direkt men det var ändå synd och tråkigt att se att han spelade över så mycket som han ändå gjorde. Samma sak med Danny Glover som en tämligen blek och tråkig president... Hans tal till nationen under stundande kris var definitivt det lamaste jag har sett- till och med presidentens tal i Independence Day var betydligt bättre än vad som erbjuds i 2012. 

Att den ryske oljearken skulle dö var också ganska givet- han struntade ju i Cusack med familj för att rädda sitt eget skinn och sina två bortskämda ungar- men ungarna klarar sig naturligtvis eftersom de är ju framtiden.

Men den scen som irriterade mig mest var då oljearkens "älskarinna", Tamara, till varje pris ville få med sig hunden Ceasar på  arken samtidigt som en port höll på att stängas. Det är tydligen väldigt viktigt att djuren också ska klara sig undan katastrofer och istider ( tänk bara på den svarta uteliggaren och hans hund i The day after tomorrow). 

Det räcker med att jag konstaterar att det finns gott om klyschor i den här filmen.

Men, ack och ve, de drygt två timmar som filmen utspelar sig på gick väldigt snabbt och visst, klyschor eller ej, så var ändå 2012 en helt okej underhållning och jag ångrar att jag inte har sett den tidigare faktiskt. 2012 har som sagt mycket bra effekter, och det är skamligt nog riktigt roligt att se hur städer faller samman. 

P.s Är det bara jag, eller är det någon mer som tror att vi kommer få uppleva panik och kaos nästa år? Jag tror Aftonbladet kommer få fullt upp med att intervjua panikslagna människor i Sverige och världen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...