Jag trodde jänkarna skulle göra mer genomgripande förändringar med deras remake av svenska Låt den rätte komma in- men det hade de faktiskt inte gjort. Ändå är remaken bättre än vad den svenska filmen är. Förklaringen till det kan vara ganska enkel att förstå- filmerna i USA har mer pengar att använda sig av och de har dessutom hur många bra skådespelare som helst, och speciellt unga skådisar borta i staterna verkar vara skolade i något helt annat material och klass än vad svenska barnskådespelare har. 

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Den stora skillnaden jämfört med den svenska filmen är inledningen av Let Me In- och jag gillar den nya inledningen. Den sätter tonen direkt för resten av filmen. Men sedan har regissören Matt Reeves tack och lov valt att satsa mer på stämningen och personkemin mellan Owen och Abby, precis som i den svenska filmen. Jag hade varit lite orolig för att Let Me In skulle bli betydligt blodigare, som vi alla vet tycker ju amerikanska filmare om blod och överdrivna actionscener. Men de klarar sig bra här, även om de har kryddat en del scener- som de sekvenser där man får se Abby... Scenen i gångtunneln var inte speciellt snyggt gjod. Sjukhusscenen, samma som finns med även i den svenska filmen, har kryddats med att en sjuksköterska börjar brinna också. Effekterna är inte de allra bästa här faktiskt, men tack och lov så används de sparsamt.

Chloe Moretz, i rollen som vampyren Abby, har en otrolig utstrålning och hon har mer attityd än Dakota Fanning någonsin kommer i närheten av- Moretz har helt klart en alldeles lysande framtid framför sig. Men den här rollen är betydligt mindre jämfört med hur hon var i Kick-Ass, och tyvärr är hon lite tråkig och stel i den här rollen- å andra sidan ska karaktären Abby vara just det. 

Kodi Smit-McPhee gör också en mycket övertygande prestation i huvudrollen som den mobbade Owen. Man tror verkligen på skådespeleriet, vilket jag inte kan säga att jag gjorde när jag såg den svenske skådespelaren agera i samma roll i den svenska filmen. Som sagt, barnskådisar i USA har inte överspelar-genen, verkar det som.

Kort och gott- nog hade det här kunnat bli en riktig kalkon och nog hade Let Me In kunnat kryddas med massvis av blod och liknande, men de har tack och lov faktiskt läst boken och hållit sig till dess grundtema- den speciella relationen mellan Owen och Abby. Jag ser hellre om remaken än att jag ser om Låt den rätta komma in och det är ett väldigt gott betyg för Let Me In! 

Jag kunde inte bestämma mig för vilken poster jag skulle ha, så det fick bli de här två som jag tycker är de snyggaste. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...