Enligt en ny undersökning så har vi ungefär sju sekunder på oss att lyckas- det första intrycket är avgörande för hur te.x ett affärsmöte ska utvecklas och huruvida man kommer att bli anställd eller inte. Visserligen känns inte det som någon större nyhet- de flesta vet ju att det första intrycket är det viktigaste i de flesta fall, men är man medveten om det innan man ska ge sig iväg på en arbetsintervju eller dylikt så kan det ju både sätta presss på en samtidigt som man kan tänka på att inte falla i någon fallgrop- eftersom den här artikeln ger konkreta tips på vad man ska göra och tänka på. Ögonkontakt med den man pratar med, förstås- man kan tänka på att man ska ta reda på vilken ögonfärg personen man pratar med har. Skaka hand är också bra, fast jag tycker vi borde lägga av med det- tänk vad bakterier vi utbyter med varandra genom ett handslag!!! Vi borde börja med att buga inför varandra istället.

Nåja, med tanke på de här tipsen så har jag gjort fel vid flera tillfällen och förmodligen har jag blivit bedömd negativt;P Men det är sådant som händer, men några av de tips som finns med här ska jag prova nästa gång och se om man har större framgång eller inte. 

http://www.e24.se/toppjobb/karriar/gor-viktigaste-intrycket-pa-7-sekunder_2625121.e24

Filmen gav lite obehagskänslor i och med att det handlar om inbrott i början, något som alltid har och förmodligen kommer alltid att oroa mig. Jag antar att den dag jag bor ensam kommer jag att införskaffa två, tre extralås och kanske kameraövervakning! Lätt paranoid, javisst. 

Wallander: Tjuven var betydligt bättre än den förra filmen men jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag antar att en förklaring kan vara att historien hade en bättre nerv den här gången och inget så klichéfyllt som en utländsk "gangsterboss" fanns med i den här filmen, här var det betydligt mer verklighetstroget. Jag tycker också att själva deckarintrigen var bättre här- det dröjde ända till slutet innan man förstod hur allt hängde samman, och även om jag hade mina misstankar så blev de grusade eller misstämde en smula. Så ska en bra deckare vara, anser jag.

Det andra som gör den här bra är storyn omkring Wallander och Katarina. När ska de börja "våga"?;P Man vet ju att det finns något mellan dem, om inte annat för att Wallander intresserar sig för hennes barn, och erbjuder sig att skjutsa sonen till och från fotbollsträningen ( visserligen har fotbollsplanen en roll att spela i utvecklingen senare, men ändå).

Det jag inte riktigt tycker om är att Wallander alltid ska ha rätt. Visserligen så hjälper de andra poliserna till och ordnar fram ledtrådar och undersöker hus och liknande, men i slutändan skulle polismyndigheten i Ystad kunna spara in massvis med pengar på att enbart ha Wallander på stationen. De andra är ju liksom bara rekrivisita. Samma sak är det för övrigt med Beck och ja, de allra flesta deckare- det är alltid hjälten i berättelserna som har rätt, och det tycker jag att man borde ändra på. Då skulle man kunna göra en, om än liten, revolution. 

Och kan någon säga åt Isabelle att spänna av, att allt feministtjafs hon fått itutat i sig på polisutbildningen inte gäller i verkligheten. Hon höll ju på att svimma när Wallander och grabbarna skämtade. Herregud, öppna en vinflaska och rocka loss lite. 

Wallander: Tjuven får en tumme upp av mig, och nu hoppas jag att de resterande filmerna håller en sådan här finfin lägstanivå. 

Äntligen- något vettigt från regeringen i alla fall;D Men troligtvis lyssnar varken EU eller hälso-freak-ministrarna på vad regeringen säger, för när Stasi har fått varje rökare att skämmas med svansen mellan benen så är väl nästa steg att se till att snusare får smaka på samma hets. 

http://svt.se/2.22620/1.2332295/regeringen_tar_strid_for_snuset

Vad har hänt, Hilary Swank?! Jag har visserligen inte sett någon av de filmer du medverkat i under 2010, men nog trodde jag ändå att du var med i betydligt bättre filmer? Jag menar, det är ju du som har gjort Boys don´t cry och Million dollar baby, men nu ställer upp i The resident?! Det är ju under din värdighet. Eller behövde du helt enkelt bara dryga ut kaffekassan en aning? 

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Det påstås att den här filmen ska vara en skräckfilm, eller åtminstone thriller, och den lyckas bara delvis. The resident börjar bra- det är en jävla massa frågor som ska besvaras men som tyvärr inte blir besvarade efter inledningen. Att det är något mysko med Max, hyresvärden, och hans farfar står klart ganska snabbt och att det är något som pågår i lägenheten som Swank flyttar in i- men vad, vad, vad?! Varför får man liksom inget svar på vad det är som driver Max egentligen? Blir han helt enkelt bara stenkåt i vilken brud som helst som flyttar in i lägenheten? Njuter han av att sitta och smygtitta och stå på i skymundan? Ja, frågorna hopar sig men som sagt- man får inte svar på något och eftersom man inte bryr sig speciellt mycket om någon av karaktärerna så blir det inte särskilt spännande när tumskruvarna dras åt ytterligare mot slutet. Alfred Hitchcock hade skrattat åt det här. 

Och vad Christopher Lee har här att göra övergår mitt förstånd. Han sticker inte ut på något sätt alls men jag antar att han blev glad över att få vara med i en film och att han tackade ja på stående fot när telefonen äntligen ringde? Har han inte bättre projekt att fördriva tiden med istället? 

Nåja, The resident funkar om man inte har något bättre för sig för stunden och den är emellanåt lite intressant eftersom man undrar vad det är som händer, men det blir allt svårare att tro på filmen ju längre den pågår, och att man inte får svar på några frågor irriterade mig. Men som halvdan thriller att fördriva tiden med en tråkig lördagskväll duger den väl i alla fall okej för. 

Skamligt nog har jag inte sett den här filmen tidigare, trots att jag har velat se den sedan jag första gången läste om den och förstås- för att Bruce Campbell är med. Campbell som varit något av en favorit sedan man såg honom för första gången i Evil dead. Det är trist att han inte får vara med i lite fler filmer (gästinhopp i serier är han ju väldigt ofta med i, men har han någonsin varit bättre än som tjuvarnas konung i Xena) men å andra sidan så är jag medveten om att han inte är ämnad för storfilmer;P

Men trots att jag hade ganska höga förväntningar på den här filmen ( mest på grund av Campbell förstås) men den levde inte riktigt upp till mina. Campbell sköter sig, han har några härliga onliners men jag hade gärna sett lite mer splatter och lite mindre humor- inte för att det inte gör något med den snälla tonen filmen ändå har. 

Trots att Campbell gör precis det han ska göra så är det en annan skådis som stjäl showen här- nämligen Jack ( Ossie Davis ) som tror att han är presidenten John F. Kennedy. Bästa scenen mellan Campbell och Davis är den där C frågar Kennedy hur Marilyn Monroe var i sängen;P 

Mumien som går omkring och dödar folk lite då och då är närmast sekundärt, och det blir heller aldrig läskigt eller speciellt spännande- men det var heller aldrig meningen att filmen skulle vara en skräckfilm. Det är roligt så länge det pågår att se en "alternativ" version till hur Elvis egentligen levde ( och egentligen, förklaringen till alltsammans skulle ju faktiskt ha kunnat vara trovärdigt och det är inte så svårt att svälja scenariot - även om det hade varit otroligt). BubbaHo-Tep var underhållande medan den pågick men jag tror inte att den kommer att fastna i mitt minne under någon längre tid. 

Först och främst får jag krypa till kors och säga att den här filmen kunde ha varit betydligt sämre och att jag då hade fått rätt i mina förutfattade meningar. Å andra sidan är Åsa-Nisse inte direkt bra, men det kunde ha varit betydligt sämre- och, det ska man komma ihåg, filmen är inte gjord på dödligt allvar! Om man tar ett exempel som Göta kanal 3, som var gjord på allvar men som misslyckades katastrofalt med att göra något rätt, så är i alla fall Åsa-Nisse Wälkom to Knohult på sin höjd smårolig. 

Men det är inte Åsa-Nisses förtjänst att det blir lite småroligt... Kjell Bergqvist är fruktansvärt fel i huvudrollen. Han "är" verkligen inte alls Åsa-Nisse, inte i en enda fiber av kroppen och hur mycket Kjell än försöker låta småländsk. John Elfström är och förbli den enda sanna Åsa-Nisse för mig ( och ändå ska man ju ha i åtanke att Elfström i mångt och mycket inte behövde skådespela så mycket egentligen).

Nej, de som gör den här filmen uthärdlig är istället det namnkunniga batteri av svenska komiker som befolkar bi-rollerna. Johan Glans, utan ansträngning, är den bästa av skådespelarna här. Tyvärr har han givits lite för lite svängutrymme och de situationer han hamnar i känns mer eller mindre självklara redan från ruta ett, men Glans vet hur man agerar och gör det på ett trovärdigt sätt även fast man kunde ge sig tusan på att han skulle hamna i en tunna med olja och badas i fjädrar redan då man hörde talas om det här projektet. 

Henrik Dorsin som Knohultarn storspelar verkligen inte- men med små medel så tycker jag att han gör det bra och- påminner han inte till viss del i sitt småsinta agerande om en viss hetsig diktator i Tyskland på 1930-talet?;P Ytterligare en smocka till Åsa-Nisses skapare måtro? 

Och slutligen- Johan Rabaeus storspelar som den sliskige ( om än mindre sliskig än originalet ) handlaren Sjökvist. 

Älgscenen i början av filmen var bara pinsam tyvärr, den blev inte ett dugg rolig och vi som faktiskt ser älgar runt husknuten i princip varje dag drar inte på munnen åt "mördarälgen". Det är sådant som töntiga stockholmare kan komma på, men verklighetens Åsa-Nisse hade också skrattat gott åt sådana "storstadsfasoner". 

Nej, jag tycker att höjdpunkten i Åsa-Nisse Wälkom to Knohult var då Glans och statsministern gör ett "statsbesök" i den nybildade republiken Knohult och Glans köper en dunk med hembränt för att sedan bli av med det i tullen;D 

Att blanda in USA och jaktflygplan mot slutet var lite väl att ta i så man skiter på sig, det hade man gott och väl kunnat stryka från manuset redan på idéstadiet och gjort något annat... Huva nej, de scenerna fungerar sannerligen inte alls något vidare bra. 

Jag ger Åsa-Nisse Wälkom to Knohult en halv tumme upp för att de ändå har vågat väcka upp Åsa-Nisse igen, fast det sannerligen inte var nödvändigt, och för att de inte tar sig själva på något stort allvar. Lite synd är det bara att de inte kunde ha jobbat med skämten och gjort något större utav det hela. Och varför kunde de inte ha tagit med något känt band och låtit dem uppträda i filmen, som en slags hyllning till de gamla Åsa-Nisse-filmerna?! Det hade ju varit riktigt guld värt om de hade lyckats få med Jerry Williams ( som alla som har sett de tidigare filmerna vet har han ju faktiskt varit med en gång i tiden i Åsa-Nisse). Det hade varit jäkla fint att ta med något av dagens populära dansband tillexempel och låtit dem uppträda på te.x Sjökvists bröllop. Nåja... Synd!

Måste säga att jag är ganska peppad inför den här filmen, Apollo 18. Inte bara för att den ser ut att vara otroligt bra- utan för att filmen använder sig av en historisk grund för berättelsen ( månlandningen och varför vi inte har farit till månen igen). Jag hoppas verkligen att den här filmen kommer att vara så bra som jag tror att den kan bli. 

http://www.youtube.com/watch?v=VA2pPv4T2YE

Yes äntligen har det blivit något som liknar "normala" temperaturer häromkring. Det är inte över tjugo minusgrader längre- i dag har temperaturen legat på "bara" minus nitton grader. Det har dessutom varit soligt och ett riktigt härligt väder så man ska inte klaga! Underbart, hoppas att det här håller i sig!