Det bär mig emot att erkänna detta- men jag har faktiskt inte sett originalet... Trots att jag borde ha sett det... Jag menar, en film av Sam Peckinpah ( våldets mästare) och filmen orsakade massiv debatt när den hade premiär, och sedan Dustin Hoffman i en av de ledande rollerna... Ja, jag ska ta mig i kragen och se originalet så snart som möjligt.

Jag tror inte att skådisarna i remaken- Alexander Skarsgård, James Marsden och Kate Bosworth- kan mäta sig med dem i originalet, men trailern för den nya filmen ser jävlar i mig inte så dålig ut. Man kan ju alltid hoppas på att den här remaken kan bli minst lika bra som originalet? Först måste jag ju förstås se originalet så man kan göra en jämförelse, men icke desto mindre så ser det här faktiskt ganska lovande ut. 

http://www.youtube.com/watch?v=DAU34nJxiCM

Nja, jag blev grymt besviken på den här filmen faktiskt och jag vet att det huvudsakligen beror på att jag hade förväntat mig en renodlad actionrökare men fick serverat en medelmåttlig film med ganska dåligt skådespeleri och en handling som är väldigt förutsägbar redan från den allra första bildrutan fram till finalen!

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Okej, Steve Austin är definitivt inte världens bästa skådis ( och i sig så är det inte förvånande, killen är ju föredetta brottare) men som badass- snubbe i actionfilm så har han ändå gjort bra ifrån sig inom sin nisch, och han var jävligt grym i filmen The expendables- men i den här filmen framstår hans skådisbrister alldeles för tydligt. Austin är ganska träaktig, inte någon Shakespear-skådis om man säger så och han är Killen med stort K, som actionhjältarna var i gamla 80-talsactionfilmer- här finns till och med en scen där han självklart opererar sig själv med ett glödande knivblad i bästa Rambo-stil. Så nytänkande... Nej, Hunt to Kill är knappast nytänkande eller särskilt nyskapande på något sätt. Dessutom, som grädde på moset, så får naturligtvis Austin visa upp sina gamla wrestling-skills då han brottas och slåss mot en av skurkarna. I sig ingenting dåligt med det, men fightscenen är väldigt tråkig faktiskt...

Den karaktär som retade mest gallfeber på mig var Kim, Austins karaktärs dotter... Herregud vilket våp. Först vill hon inte ha pappas hjälp, hon klarar sig på egna ben istället och pappa bryr sig inte alls om henne och vad som händer med henne... Ja, gäääsp. Om nu Kim skulle vara så självständig och självrådlig så hade de väl kunnat utrusta henne med lite mer jävlar anamma istället för det här...?

Gamle b-skådisen Eric Roberts befinner sig också i den här soppan, men han får inte vara med så mycket, vilket är synd... Jag hade gärna sett honom som överspelande psykopatskurk istället, då kanske den här filmen hade kunnat bli en aning mer underhållande! ( Dock ett litet plus för Emilie Ullerup, för att hon är så söt och snygg och älskvärd som den enda kvinnan i det manliga skurkgänget... Vad hennes roll är i det här gänget är ju ganska enkelt att räkna ut).

Nja, Hunt to Kill är en sådan där b-film som hamnar snabbt på rea-hyllorna i valfri videouthyrningsbutik och som kommer att glömmas bort väldigt snabbt.

Såg så lovande ut det här men det visade sig vara mest av allt en stor besvikelse och en lättglömd dussinaction!

Men Dominika gillade jag- kvinnliga skurkar är alltid trevliga, men tyvärr så fyllde inte Dominika någon större funktion och var aldrig mer än  ett "förkläde"...

" Joseph Goebbels beställde 3D-filmer redan 1936. I mitten av 1950-talet slog 3D-filmen igeom i USA. Men redan 20 år tidigare var högkvalitativ tredimensionell film en del av nazisternas propagandaapparat. Det visar fynd gjorda i ett filmarkiv i Berlin. Dokumentärfilmaren Philippe Mora har hittat två 30 minuter långa filmer från 1936. Filmerna gjordes av ett oberoende filmbolag på beställning av Joseph Goebbels propagandaministerium".

Från Allt om historia.

Det här var något som jag i alla fall inte hade en aning om och det är alltid roligt att lära sig något nytt, och något som i dag är populärt- 3D- har funnits en längre tid än vad man kanske trodde och att det till och med var något som utnyttjades under 1930-talet. Man kan i alla fall ställa sig frågan hur bra de två 30 minuter långa filmerna egentligen är;P Men det skulle vara ganska intressant att få se dem, och jag hoppas att filmklipp från kortfilmerna dyker upp i någon dokumentär eller liknande inom kort.