Direktlänk till inlägg 27 maj 2011

Dean Koontz- Donatorn

Av roboguy - 27 maj 2011 22:01

Jag slår fast direkt, här och nu, att Donatorn är bland det bästa Dean Koontz har skrivit på flera år! Det är såhär som jag vill att en Koontz-roman ska vara, även om inte allt är perfekt, men den här slår med hästlängder många av hans senare produktion de senaste åren. Jag vill gå så långt att jag till och med säger att boken är "smart" skriven och smart berättad. Mer om det om en liten stund. 


Och ni som inte vill veta något mer, läs inte mer utan njut av boken istället!



Jag tycker inte riktigt om huvudpersonen Ryan Perry, men Koontz har gjort något av en modern hjälte- Ryan är nämligen "internets kung" och han har "byggt upp den mest framgångsrika sajten för socialt nätverkande på Internet." Pengar är med andra ord inte något bekymmer för Ryan, och det är nog häri problemet med huvudpersonen ligger för mig;P Ryan kan nämligen kosta på sig den allra bästa medicin och operation som går att köpa för pengar, och han tittar dessutom efter alternativa metoder då den läkarkunskap som redan finns inte är tillräckligt bra.

"När han inte hittade några vetenskapliga nyheter som var tillräckligt dramatiska för att muntra upp honom, började han istället läsa om alternativmedicin. Han sökte ivrigt efter historier om patienter som hade botats med hjälp av barken från exotiska träd i Brasilien, eller med te som bryggts av bladen på en växt som bara finns djupt inne i Thailands djungler." (s. 115). 


Sedan var det "smartheten" på vilket sätt romanen är skriven på. Man förstår det inte förrän mot slutet, och jag tycker det var underbart gjort av Koontz att göra på det här sättet. Det gjorde att i alla fall jag, efter att jag hade läst klart boken, bläddrade tillbaka för att hitta de dolda ledtrådar som Koontz hade lagt ut här och var i berättelsen. Ledtrådar kunde man framför allt hitta i Ryans samtal med sin läkare och med sin kärlek, Samantha. Men ledtrådarna är inte så enkla att förstå sig på vid den första genomläsningen av boken, men en av de saker som Koontz planterade i skallen på mig var en ganska lång utläggning om det "undermedvetna" i romaner:


" En gång när hon arbetade  med boken hade hon pratat om undermening. Han visste vad det var-berättelsens underliggande, underförstådda betydelse som författaren aldrig aldrig egentligen uttryckte. Det var inte alla fiktiva verk som hade en undermening, de flesta hade det förmodligen inte.

Samantha sa att läsaren inte behövde vara medveten om undermeningen för att till fullo uppskatta berättelsen. Om historien berättades väl skulle de undermedvetet ta till sig det underförstådda. Faktum var att undermeningens känslomässiga effekt ofta var mer kraftfull om läsaren inte kunde klä den i ord, när den slog honom hårt i huvudet utan att han förstod vad han hade träffats av. 

Hon sa att undermeningen kunde läggas i olika lager, underförstådda meningar kunde spridas över varandra som de utsökta lagren i filodegen som används i grekiska desserter". ( s. 191).

Behöver jag säga att jag efter det här började att leta efter undermeningar och dolda budskap? Tyvärr var jag lite för sent ute, eftersom de fanns under min näsa utan att jag såg dem vid den första genomläsningen. 


Hur det känns att leva med en annan människas hjärta tycker jag Dean Koontz beskriver utmärkt när Ryan säger såhär:
" Det är bara det. Det är som...om man har en förpliktelse att leva inte bara för sig själv utan för den som gav sitt hjärta också". ( s. 260).

Det tror jag är en vanlig tanke hos de flesta som blivit hjärttransplanterade? Att man har lite skuldkänslor över att någon annan har dött samtidigt som man själv har fått en chans att fortsätta leva.


Övernaturligheterna och spökeriet i Donatorn känns inte riktigt som att de hör hemma i den här berättelsen, men å andra sidan så hör de definitivt hemma i Koontz författarskap, så det är klart att det ju måste finnas med här på ett eller annat sätt, men jag tycker att de är lite onödiga just vid det här tillfället. Jag hade uppskattat mer om Koontz hade gjort det som han gjorde med förra boken, Vansinne, och inte blandade in ett spöke och olika betydelser av saker. En del saker förblir ouppklarat dessutom.


Konstigaste meningen jag fann här var: " När den framkallade sömen drabbade honom sjönk han ner som i ett hav och mörkret mörknade till något mörkare än bara mörker". ( s. 164). Bara jag som tycker det känns lite fel att använda sig av olika böjningar av mörker i en och samma mening, som dessutom inte är särskilt lång? 


Om någon precis har börjat läsa Dean Koontz böcker och vill ha någon bok rekommenderad, så skulle jag helt klart rekommendera Donatorn! Den här är spännande, välskriven och har många spännande element ( som konspirationsteorierna Ryan kokar ihop lite här och var under berättelsens gång, man vet aldrig riktigt hur det ligger till med dessa). Donatorn är perfekt läsning för en lat stund i hängmattan en solig sommardag!






 


 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av roboguy - 27 augusti 2015 11:56


  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Av roboguy - 25 mars 2014 21:57


Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Av roboguy - 18 mars 2014 22:07

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Av roboguy - 17 februari 2014 22:05


Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Av roboguy - 13 januari 2014 22:03


Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4
5
6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18
19
20
21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Maj 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ROBOGUY med Blogkeen
Följ ROBOGUY med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se