En ganska passande låt såhär i examenstider! Jag lyssnade på den här flera gånger när jag tog stundenten! Bästa låten som verkligen beskriver känslan av att vara färdig med skolan för ever.

http://www.youtube.com/watch?v=qga5eONXU_4&feature=related

Jag gillar filmaffischen för den engelska versionen av Män som hatar kvinnor, samtidigt som man blir lite orolig för att alltsammans är ett pr-trick och att David Finscher får en hel del gratisreklam för det här släppet av denna poster. Jag tror ju inte ett dugg på att den kommer att bli godkänd, det kommer bli en helt annan poster- men hur mycket uppmärksamhet och gratis-reklam har inte filmen fått vid det här laget? Jag är ju definitivt inte ensam om att redan ha skrivit om den här filmaffischen;P Men vi får väl se, men den här blir förmodligen inte godkänd som "officiell" affisch. Men det vore ganska häftigt om den blev det...

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article13144479.ab

Psychosis börjar lovande- en galning lemlästar några miljökämpande ungdomar- men tyvärr så var den lovande upptakten bara en illusion, för sedan får filmen problem. Spänningen uteblir och de välkända fällorna har man sett en, två, tre gånger förut och alltsammans kryddas med en något krystad förklaring i slutet. 

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Psychosis har två stora problem, tycker jag. Det första problemet var huvudrollsinnehavaren Charsima Carpenter- trevlig att titta på, dessvärre mindre trevligt att bevittna hennes ganska stela, mediokra skådespeleri som lämnar ganska mycket i övrigt att önska. Karaktären Susan ser mer eller mindre vettskrämd och orolig ut redan i första bildrutan, och inte blir det bättre av att hon ska vara vettskrämd och orolig genom hela filmen. Det är svårt att ständigt se orolig och nervös ut.

Filmens andra stora problem är, och det är mycket vanligt i skräckfilmer i dag, att spökerierna inleds två sekunder efter att parat har kommit in i huset! Allt måste ske direkt för annars finns väl risken att dagens publik tröttnar och slutar bry sig? I gamla spökeri-filmer så tog det tid innan det verkligen brakade loss, regissören satsade hellre på att skapa en olustig, obehaglig känsla innan spökerna fick fritt spelrum- i dag: karaktärerna flyttar in i ett hemsökt hus, spegeln faller i golvet i nästa filmsekvens, underliga fotsteg och röster hörs därefter osv osv. Allt händer på en och samma gång och ingen känsla eller inlevelse har hunnit infinna sig. 

I och för sig var det en snygg vink det där med de försvunna hantverkarna som paret pratar om när de kommer till huset ( eller snarare herrgården, det är inget litet nyköp de har gjort). Hantverkarna har inte gjort sitt jobb och man börjar ju undra vad som har hänt med dem. Tyvärr får inte frågan förbli obesvarad särskilt länge. 

Och hur är det med Susans hälsotillstånd? Jo, naturligtvis får vi ganska snabbt reda på att hon har en tråkig bakgrundshistoria med en mental kollaps som ett slags huvudnummer och däremd ska tittaren börja fundera över huruvida Susan inbillar sig alltsammans eller inte. Hmmm... Har vi inte sett det här förrut? Ung, snygg kvinna, mentalt instabil, som tror sig bevittna spöken och andar? Jo, det här har vi sett tidigare.

När sedan Peck blir huvudmisstänkt i jakten på förklaringar, så vet man ju nästan per automatik att Peck är oskyldig. Att försöka leda våra misstankar till honom är inte särskilt snyggt gjort. Nej, Peck blev aldrig någon skurk i mina ögon men å andra sidan så betedde han sig lustigt i framför allt middagsscenen... 

Psychosis kunde ha blivit så mycket bättre, men tyvärr faller den för frestelsen att vara lite för smart för sitt eget bästa. Mördaren som förekommer i början dyker upp igen, men har ingenting med filmen att göra egentligen- så behövdes verkligen den sidostoryn? Och slutet tycker jag inte riktigt knyter ihop säcken... 

Det krävs knappast en litteraturprofessor för att man ska inse vilken välkänd pjäs den här filmen har funnit inspiration ifrån, men vissa "konstnärliga friheter" har vidtagits och av originalet finns inte mycket kvar mer än grundstoryn. Gnomeo and Juliet var mer underhållande än vad jag trodde att den skulle vara, samtidigt som det är en hel del som man har sett flera gånger om. Jag tror dock att den här vänder sig till de som är yngre än mig, så man får ju ha överseende med detta och ta filmen för vad den egentligen är- en barnfilm. Tyvärr inte kryddad med så mycket "skämt" som går över huvudet på de yngre, så stundtals blir det lite för mycket kladd och alltför gulligt för min smak. 

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Filmens absoluta höjdpunkter tycker jag var inledningen- där en torr tomte ska berätta den långa inledningen till berättelsen. Jag gillade också sekvensen där huvudpersonen pratar med Romeo och Julia-skaparen William Shakespear, men jag tycker nog att William borde ha haft lite mer vettiga saker att komma med;P

De obligatoriska roliga bipersonerna består den här gången av Featherstone, en flamingo med en välinsmord mun men som är sådär härligt tokigtroligglad, precis som bipersoner i en sådan här film har en tendens att vara. Och visst, flamingon lockar ned några fniss från mig med men han är tyvärr inte den roligaste figur man har sett. Även Juliets bästa väninna, grodan,har sina stunder men de är alldeles för få och fyller inte tomrummet så värst bra. 

Men Gnomeo and Juliet är småputtrig och ganska underhållande medan den pågår, men visst- jag saknar det där lilla extra! Det där lilla extra som ofta återfinns i Pixars animerade filmer. Jag kan inte riktigt säga vad det är, men jag tror ni förstår ungefär vad jag menar i alla fall. Och det blir helt enkelt för mycket med den supertrimmade gräsklipparen i slutet, ett ganska väntat slut samtidigt som det inte kändes speciellt nyskapande eller dramatiskt. En liten fadd smak av att man ville ha lite mer än vad som erbjöds infinner sig när eftertexterna börjar rulla, och inte ens Elton Johns, vanligtvis så briljanta, musik är något lyft för den här filmen. Så till viss del är jag inte helt nöjd med filmen, samtidigt som den ändå levererade vad den skulle- underhållning för stunden!

Jag begriper inte vilka det är som går och ser alla remakes som strömmar över oss nu för tiden? Vilka de än är så verkar de vara många och villiga att slösa pengar på meningslös nyinspelning istället för att hålla igen med stålana och skicka en rövspark till filmbolagen om att nu får det räcka, kom med något nytt istället annars slutar vi att gå på bio. Men det verkar inte som att marknaden för remakes är mättad ännu, tragiskt nog!

Nåja, ingen tvingar ju mig att se på dem i alla fall och tur är det, jag ser hellre om originalen tusen gånger på raken än att gå och se en remake.

Som en klok ( nåja, någorlunda klok människa ) har sagt: " uuusch, inte fan kan man ju göra en remake på den (dem).. kommer bli som om oboy skulle smaka kaffe."

http://www.moviezine.se/artikel/7553-poltergeist-remake-paring-g