Ja, den bästa karaktären från Shrek-filmerna får nu en ordentlig film där han får vara helt för sig själv! Puss in Boots är ju bara underbar, och Antonio Banders har aldrig varit bättre. Är det rentav Zorro-låten som spelas mot slutet av trailern? 

Litet minus för att det verkar som att Katten i stövlar... suck... möter sin kärlek under äventyrets gång. Varför kan inte hjältar få förbli singlar, egentligen?

http://www.youtube.com/watch?v=zxdMvDs__rM

Efter en snygg inledning med krossade glasskärvor som visar upp några av de metoder som användes i psykoterapi förr i tiden (el direkt i hjärnan till exempel) så fortsätter skräckfarbrorn John Carpenter på vältrampad och säker mark, och tillsist känner jag att The Ward lika gärna hade kunnat vara en del i Masters of horror istället för en självständig film. Carpenter hade kunnat skala bort en hel del men det som irriterar mig mest är att allt inträffar så snabbt att ingen stämning hinner byggas upp alls. Huvudpersonen, Kristen, anländer till North Bends mentalsjukhus- mystiska saker inträffar sekunder senare... Varför, åh varför, måste dagens skräckfilmer vara på det här viset. Är regissörerna rädda för att publiken ska hinna tröttna innan hemskheterna börjar? Jag tror inte det, inte om man lyckas bygga upp en obehaglig, krypande känsla. Men det har man helt enkelt inte tid med i dag, sorgligt men sant.

Läs inte mer om du inte sett filmen!

Amber Heard, som spelar huvudrollen, är på tok för snygg för att passa in i den här filmen... Ja, inte gör det något med ögongodis medan jag sitter och har tråkigt medan The Ward ångar på, men Heard ger inget trovärdigt intryck som "galen" tjej i sextiotalskläder. Jag tycker hon passar betydligt bättre i Drive Angry 3D.

Att filmen utspelar sig på 60-talet gör varken till eller från, mer än att Carpenter får en anledning till att läkarna på mentalsjukhuset får leka med lite elstötar direkt i hjärnan på patienterna. 

Annars är The Ward visserligen inte det sämsta som skräckfarbror Carpenter presterat de senaste åren, men den följer alla givna mallar och har man inte sett x antal skräckfilmer de senaste åren så kanske man kan bli överraskad, men jag som har sett en hel del skräck blir aldrig skrämd, överraskad eller särskilt brydd av händelserna och karaktärerna. Persongalleriet är riktigt klassiskt, och därmed jävligt tråkigt, för på mentalsjukhuset finns naturligtvis den obligatoriska tuffa sköterskan med stenansikte- Lundt- och sådana här måste bara finnas på mentalsjukhus ända sedan Gökboet såg dagens ljus. Sedan har vi lilla, stackars Zoey och hennes tygkanin, som flyr in i sig själv och blir rädd och orolig av minsta lilla. Zoey irriterade mig en hel del under filmens gång... Och så, ännu en klassiker i sammanhanget, alla stirrar på varandra, hela tiden, så fort något händer eller så fort någon har sagt något som är lite mystiskt... Jag blir småtokig själv på allt stirrande karaktärerna emellan.

Det blir inte bättre av att The Ward har ett litet skruvat slut, som jag till fullo inte riktigt hängde med i, mest på grund av att jag var helt ointresserad och hade gett upp hoppet för den här filmen. Men är man ute efter en gammeldags skräckfilm som inte erbjuder överraskningar eller särskilt mycket spänning så kan man ta sig en titt på den här. Och Carpenter borde snarast gå i pension. Kanske han lyckas skrämma någon gammal tant på pensionärshemmet, åtminstone...

Fuck you, fuck you, you are a king... Och så "spöar" Britney Spears paparazzis... Nja, jag har svårt att ta ett svingande med mikrofonen som att spöa någon, och överhuvudtaget har jag svårt för att se Brittan som någon tuffing;P Och eftersom jag inte har sett Crossroad ( skulle aldrig få för mig att se den heller ) så var den enda hinten till filmen som jag förstod " Crossroad 2- Cross harder" som står på en skylt lite i bakgrunden, men jag antar att Britneys flykt senare i videon också har något att göra med filmen?

Låten då? Tja, Rix FM- trallande gladpop som inte lämnar något bestående intryck efter sig, för min del i alla fall.

http://www.youtube.com/watch?v=T-sxSd1uwoU