Det första som slog mig när filmen började var en frisyr- närmare bestämt Russel Crowe i svallande, långt hår. Det såg inget vidare ut, och det är bra att han i andra filmer som jag har sett honom i inte går omkring med ett sådant hårsvall. Filmen i övrigt var okej, men kanske lite för omständlig... Och jag gillade inte alls slutet, hade förväntat mig något "mer" än det som framkom tillslut och efter att ha kollat på filmen i över två timmar så hade man förväntat sig något maffigare så det blev en liten antiklimax!

Helen Mirren var i alla fall underhållande som tidningschefen, och några bra scener hade hon där hon fick visa upp att hon minsann inte är någon man leker med. Ben Affleck får också godkänt för en gångs skull, han är helt okej som kongressledamoten som hamnar mitt i smeten.

Jag vet inte, State of Play var inte tillräckligt intressant för att hålla mitt intresse vid liv och intrigen var en aning snårig och jag hängde inte alls med i alla turer och svängar, och då mitt intresse var ganska lågt så brydde jag mig inte heller utan fortsatte se filmen för att få reda på vad alltsammans egentligen handlade om och när slutet var så tråkigt så ja... Jag kommer nog aldrig att se om den här filmen igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...