Inledningen av A horrible way to die var riktigt bra faktiskt, och jag uppskattade den handhållna, lite skakiga kameran men tyvärr höll det inte riktigt hela vägen och tillslut hade jag tröttnat ganska rejält på skakig kamera. Men inledningen gav mig intrycket av att det här var lite som Motorsågsmassakern, av någon anledning (några fler liknelser med skräckklassikern ska man dock inte göra). Men en bit in i filmen tappar filmen fart, det är meningen att man ska engagera sig i huvudpersonerna Sarah och Kevin, samtidigt som en notorisk mördare härjar men tyvärr- Sarah och Kevins kamp mot spritdemonerna och den spirande kärleken dem emellan berör mig inte så mycket. Sedan kommer en twist, och hux flux har filmen bytt spår igen. Det känns som att A horrible way to die inte riktigt vet vilket ben den ska stå på, och det känns tillslut som ett hastverk.

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Om jag ska vara riktigt ärlig hade jag förväntat mig att den här filmen skulle ingå i "tortyrporrskräck"-genren, men så är inte riktigt fallet. Det är bara lite av den varan, i några sekunder mot slutet och det är inte riktigt tillräckligt. Huvudfokus, tyvärr, ligger på relationen mellan Sarah och Kevin och det är något som jag inte bryr mig om särskilt mycket. Ibland får man se vad mördaren, Garrick, har för sig men det är inte särskilt detaljerat- vi får inte se särskilt mycket blod eller själva överfallen heller och då blir det genast väldigt mycket mer ointressant för min del. För övrigt ser skådisen, som spelar mördaren, mest ut som en gemytlig tv-predikant som vurmar för regnskogarnas bevarande och ger dessvärre inget intryck av att vara en galen mördare, vilket inte gör saken bättre då man ska tycka att den här snubben är otäck men tvärtom skulle man förmodligen öppna dörren för honom om han knackade på eftersom han ser så jäkla harmlös ut. Men skönt att slippa en för genren bindgalen, psykopatiskt överspelande mördare, åtminstone.

Lite uppmuntran får man utav, egentligen, två twister som dels kommer lite för tätt inpå varandra- innan man hunnit smälta en av twisterna så anländer nästa som ett slag i ansiktet, och åtminstone den andra kunde jag inte förutse så det gjorde att jag för en stund blev intresserad av filmen igen, medan man kunde ana sig till den första twisten hyfsat tidigt under filmens speltid. För övrigt tycker jag att slutet var under all kritik, det borde ha kunnat sluta på ett betydligt bättre sätt och ett betydligt mer tillfredsställande sätt...

På det stora hela är jag lite tveksam till vad jag tycker om A horrible way to die... Å ena sidan, den var väldigt lågbudget och den kändes på något sätt lite mer realistisk än vad seriemördarfilmer brukar göra, så det var ett plus i katen. Plus två twister... Och att filmen känns lite trovärdig tack vare sättet den är filmad på, även om den handhållna kameran tillslut irriterade mig. Ja, okej den här är ganska underhållande, trots allt, men förmodligen ingenting som fastnar i minnet under någon längre stund. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...