Allvarligt, är det någon som bryr sig om Kristallen egentligen?! Inbördes klia-varandra-på-ryggen-firmafest känns det hela mer som och det är ju ganska uppenbart att den inte heller engagerar folket så mycket eftersom det är knappt någon som har snackat om galan flera dagar innan tv-sändningen. Det är en helt annan sak om framför allt Oscarsgalan, men även den stelare och tråkigare Guldbaggegalan orsakar mer förhandssnack än vad Kristllengalan gör. 

Nåja, man tar sig kanske en titt på vilka som vann och sedan gör man inget mer än noterar resultaten och rycker på axlarna åt det och går vidare;P

Jag har faktiskt aldrig läst någon bok av Frederick Forsyth, inte ens hans mest hyllade bok Schakalen men däremot har jag sett båda filmatiseringarna och den äldre filmen är riktigt bra, men Kobran var ingen vidare bra introduktion till den här författaren så jag tror inte att jag kommer att ha något bokläsningsrace av Forsyths andra böcker. 

" Den amerikanska flottans specialstyrka gick ombord på sitt Q-fartyg hundrasextio kilometer norr om Puerto Rico medan supplyfartyget hade latsats på Roosvelt roads, USA:s flottbas på den ön. Specialstyrkan är minst fyra gånger större än brittiska SBS- Moderorganisationen Naval Special Welfare Command har 2 500 anställda, av vilka nästan tusen är "diplomaterade" agenter och resten utgör understödjande enheter". S. 208.

Jag klarar inte av sådan här fixering vid detaljer och jag klarar inte heller av sådana här förkortningar, men sådant verkar vara väldigt viktigt för Forsyth och i princip hela andra kapitlet av boken handlar om det ena eller andra fartyget, hur det tillverkas, hur det bestyckas, vilken funktion x och x-vapen har och det blir detaljonani på alldeles för hög nivå för att passa min smak och det var väldigt nära att jag tröttnade fullständigt och jag funderade på att ge upp boken och läsa något annat istället. 

Men boken räddades delvis av en intressant huvudperson, en huvudperson som jag gärna hade velat ha med mer aktivt i handlingen istället för att han skulle vara en spindel i nätet medan andra utför hans order och planer. Paul Devereaux, alias Kobran, som blev sparkad för att han ansågs för tuff ( så beskrivs han på baksidan av boken, och det var en av anledningarna till att jag överhuvudtaget började läsa den här) är med alldeles för lite, och det tycker jag var riktigt tråkigt. En annan anledning till varför jag trots allt läste klart boken var att jag ville veta hur kriget mot narkotikan skulle gå. 

Det tredje kapitlet är betydligt bättre och då börjar det äntligen hända något- Kobrans plan för att krossa narkotikahandeln sätts i verket men tyvärr blir det inte så spännande som jag hade trott att det skulle bli. Och Frederick Forsyths förkärlek för detaljerade beskrivningar fortsätter och jag har hela tiden svårt för att kväva gäspningar. Boken engagerar mig helt enkelt inte alls.

Kvinnorna lyser med sin frånvaro i den här machovärlden, vilket jag tycker är lite tråkigt. Någon kvinna kan väl få vara med som soldat? Eller åtminstone som agent. Den enda kvinnan som är med i någon större utsträckning är Letizia Arenal, som dessvärre hamnar mitt i kriget genom att förföras av en gigaloo och som sedan blir en bricka i det större spelet utan att ens vara medveten om vad det är som pågår. 

Nej, det här var inte riktigt vad jag hade trott att det skulle vara och jag hade som sagt svårt för att läsa färdigt Kobran. Men jag antar att Forsyths fans blir nöjda med den här, men vi andra som inte har läst något av författaren tidigare kan gott och väl låta bli att läsa den här.

Det blir nog att titta en hel del på National Geographic channel i helgen i och med att kanalen kommer att visa massvis med dokumentärer och program som har att göra med att det har gått tio år sedan 11 september och terrorattackerna. Kanalen rivstartar redan i dag och har tills nu sänt en del program och dokumentärer, alla lika intressanta. Ikväll fortsätter de med att visa en intervju med förra presidenten George W. Bush.

     Tio år har gått sedan det som man inte trodde kunde inträffa. Minns du vad du gjorde eller var du befann dig när du hörde talas om händelserna?

Jaha, efter att ha gett elchocker för att väcka Stig-Helmer till liv, och tidigare i år vaknade resterna av Åsa-Nisse till liv och snart annonseras väl att Göta kanal 4 ska komma men med yngre skådisar där historien börjar om igen ( ve och fasa) så kommer nu nyheten att tre nya filmer med Jönssonligan ska spelas in men originaltrion Ekman, Brunnberg och Björn Gustafsson ska inte vara med och spela sina paradroller, nej nu ska man ha unga, nya skådisar istället och det ska minsann berättas om trion innan de började med sina brott som tidigare gestaltats. Ja herre min skapare så "intressant" det låter... 

Näh svenska filminstitutet, finns det inga nya, intressantare idéer att slösa pengar på istället så kan ni lika gärna dela ut pengarna till Norge istället som har hundra gånger bättre filmuppslag, som det verkar. 

http://www.expressen.se/noje/1.2554894/jonssonligan-dyker-upp-igen

Roligaste grejen som jag såg i Piteå under dagen;P Wokad älg on tour, lite svengelska är ju alltid trevligt men annars hade väl ingen haft en aning om vad det handlade om?! Man borde kanske prova på wokad älg någon gång också, det är måhända en riktig delikatess?! Och man kanske skulle ha frågar var tour:en egentligen tar vägen, bara Piteå eller hela Norrland?! Kanske en avstickare söderut också, mot Stockholm? De behöver nog få testa sina smaklökar på sådant här...

Hujedamig, den svenska synden är nästan lika inarbetad som Pippi Långstrump, om inte mer till och med, och allt började med lite nakna bröst i Hon dansade en sommar men fortsatte med Jag är nyfiken-Gul och Kärlekens språk och liknande filmer. Det var komiskt att läsa i artikeln i Aftonbladet att en engelskman hade farit hit, till lilla Sweden, och blivit besviken för att det inte fanns brunstiga kvinns överallt och att man inte visade upp brösten i var och varannan stad;P Stackars lilla haha! 

Men, å andra sidan, vilka fördomar och bilder har vi av människor i andra länder egentligen?!

Man kanske inte ska tro på den bild som lanseras av media etc... 

Det stora problemet med Dylan Dog: Dead of Night är att den är alldeles för "snäll" och harmlös. Tyvärr, jag hade förväntat mig lite mer allvar och lite mer blod och våld men istället får jag något som närmast kan beskrivas som... ja, en ungdomsfilm, sådär mixad med lite monster och så massvis med skojigskoj-humor. Nej det här är för 14-16-åringar och vi som är äldre i gamet kan gott och väl strunta i den här soppan helt och hållet.

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Det var roligt att se Brandon Routh i en större film igen. Jag har inte sett honom sedan han var med i Superman returns. Tyvärr är han alldeles för blek och alldeles för mycket preatty boy. Snygg, men liksom ofarlig på något sätt. Det går inte att ta honom på allvar som "monsterjägare". På sin höjd kan den här snyggingen inte jaga något farligare än fjärilar. Ungefär. Helt fel casting här!

Men det stora irritationsobjektet i Dylan Dog: Dead of Night är inte Routh, utan hans eländiga sidekick-Marcus. Man önskar ju att efter att Sam Huntington förvandlats till zombie så kunde käften ha sytts ihop, men sådan tur har man inte utan munnen går i ett på honom och varje grej ska liksom vara roligt hela tiden men det blir bara enerverande och tjatigt. Jag blev faktiskt glad när han blev dödad relativt tidigt i filmen, men så skulle ju fanstyget återuppstå efter en stund och då var stora delar av filmen förstörd helt och hållet.

Trots allt så fanns det med två scener som gjorde att man stod ut i alla fall:

* Big Als verkstad, där man inte går för att byta trasiga däck eller få bilen tvättad utan för ett ersätta te.x en borthuggen arm. Man kan hitta nya armar, ben, händer, huvuden ja, kort och gott, you name it- and you find it hos Big Al.

* Samtalsterapi, eller något som är misstänkt likt AA-träffar, för nyblivna zombies som inte riktigt har kommit till freds med sin nya roll som levande död. Kan lära sig bland annat att käka likmaskar, en riktig gourmemiddag för zombies;P

Men utöver det så är Dylan Dog: Dead of Night bara tråkig och intetsägande. Om man nyligen har blivit lite för vuxen för Spöket Laban och känner sig redo för att se något lite mer "skrämmande" så kan man se den här filmen, som inte lär skrämma någon som är över tio år men som är i alla fall lite mer "vuxet". Vi äldre filmtittare kan lämna ungarna ifred och gå och se något betydligt tuffare istället, för det har vi mer behållning av än att slösa bort tiden med den här filmen.

När man vill skrämma mig så ska man komma med sådana här nyheter om att gamla kultfilmer antingen ska göras om i ny version, eller att de ska få en reboot eller att det ska komma en uppföljare x antal år efter att originalet hade premiär. 

Jag begriper inte varför de ska vara och fingra på gamla fina Beetlejuice helt plötsligt, men sedan så kommer man ju på att Hollywood har inga nya idéer alls längre och dagens manusförfattare och regissörer är lata och har ingen fantasi efter att ha nött för mycket X-box och gamla filmer och tv-serier under 90-talet så de orkar inte göra något nytt men gör gärna remakes och förstör sådant som har älskats av väldigt många! 

Ja, eller?! Någon förklaring måste ju finnas. Och lätta pengar ligger nära tillhands att misstänka. Var  finns egentligen den nya Spielberg, Lucas, Coppola etc? 

Jag fruktar den dag jag bara får se remakes och uppföljare på en biorepertoar någon sommar, och vi är på god väg som det ser ut just nu. Få originalfilmer, hundra remakes och hundra uppföljare... Fan vilken trist utveckling. Och nu ska de ge sig på Beetlejuice också.

http://www.expressen.se/noje/1.2553363/beetlejuice-far-uppfoljare