Nuförtiden verkar det nästan som att Guillermo del Toro horar ut sitt namn till de mest skilda filmer, även om det vanligtvis handlar om skräck- eller fantasyfilmer. Jag hade en viss förhoppning om att man skulle märka något Toro-influerat i Don't Be Afraid of the Dark, men icke och det här skulle gott och väl kunna vara en film som man visar lagom inför Halloween i någon högstadieskola för det här blir verkligen inte alls speciellt läskigt eller spännande. Filmen följer de välkända skräckfilmsmallarna till punkt och pricka och har man sett x antal skräckfilmer torde man känna sig hemma när man tittar för det är bara att börja pricka av den ena klichéen efter den andra. För att säga det rakt ut så tyckte jag att den här var riktigt, riktigt tråkig faktiskt. 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Jag har aldrig tyckt om Katie Holmes och den enda filmen som hon inte misslyckades helt och hållet med är Batman begins, även om hon inte var bra där heller och fick en värdig ersättare i The dark knight. I den här filmen är hon inte mycket bättre, snarare tämligen blek och jäkligt tråkig. Inte blir det bättre utav att hennes make, spelad av Guy Pearce, inte heller han har speciellt mycket att komma med. Inget bra skådespeleri med andra ord och det sänker ju direkt hela filmen. Dessutom, den unga flickan är en klassiker- man anar redan från först stund hon dyker upp på flygplatsen att hon har något slags problem och att hennes pappa någon gång under filmens gång kommer att ringa till en läkare eller psykolog för att hennes "varelser" måste naturligtvis vara ett barns fantasier. Sett det förr, inte speciellt roligt att se det ännu en gång. 

Och då jag helt förlorade intresset för Don't Be Afraid of the Dark var då varelserna gör entre. Naturligtvis datoranimerade och de påminner en smula om små apor med drag av Gollum från Sagan om ringen i ansiktet, men vad värre var... De påminde mig mest om Gremlins... De blev mer lustiga än skrämmande och om man tänker rationellt på saken- hur kan de där små varelserna ens skada någon utan att ta till små fällor av olika slag?! Eller använda sig av knivar och andra vassa föremål?! Nej, detta var inget vidare och skrämselbarometern åkte ned till källaren. De skulle ha hållit sig till viskande röster istället och enbart visat skuggor eller liknande, för när varelserna sedan visade upp sig alltmer under filmens speltid så blev det mindre och mindre bra. Tyvärr. Och som vanligt hade regissören för bråttom och allt skulle hända precis hela tiden ( Salla hinner knappt komma till huset innan varelserna ska ha tag i henne) så ingen stämningsfull atmosfär hinner byggas upp och det blir bara så jäkla tråkigt och välbekant alltsammans.

Don't Be Afraid of the Dark rekommenderas till dem som inte har sett mer än två skräckfilmer i sina dar, och kanske till lite yngre som kanske tycker det här är lite skrämmande. Alla andra gör bäst i att strunta i den här lilla godnattsagan som glöms bort snabbt efter att den har tagit slut...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...