Det är tråkigt när en film inte tar sig tid att berätta varför saker och ting händer, och War Games: At the End of the Day struntar helt i att förtälja varför det bor tre ( kanske fler, men det får vi aldrig reda på) soldater vid ett nedlagt fängelse och varför de roar sig med att döda hundrar innan ungdomarna anländer. Vad är meningen med det som sedan händer i filmen, egentligen? Nåja, det här är ändå tillräckligt mycket b för att en motivering förstås är poänglös och meningen med alltsammans är ju att ungdomarna blir jagade av de här superproffsen, anförda av en ärrad veteran och hans adapt, med det coolaste namnet jag har hört på länge- Raw! Men särskilt snyggt utfört är det inte, jag brydde mig noll, noll om karaktärerna och hyfsat enkelt var det att lista ut ungefär hur det hela skulle fortlöpa. Den här filmen var hyfsad, men knappt det ens...

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Den jag gillade bäst i filmen var den ärrade veteranen, bara kallad uncle, som spelas med dignitet och värdighet av Lutz Michael, men jag hade ju väldigt gärna velat veta mer om hans drifkrafter, varför han är ett sadistiskt svin och varför han springer omkring i vildmarken i utkanten av ett nedlagt fängelse och tillsammans med två andra bestämmer sig för att döda ungdomarna. Lite bakgrundshistoria om de här karaktärerna hade verkligen inte skadat. Den karaktär jag har svårast för är Lara, som förstås far på paint ball-äventyret med sin syster och det är förstås dem här två som vi ska känna sympati för och heja på, men tyvärr gör jag aldrig det.

Skådespelarmässigt i övrigt pendlar det rejält, från stundtals helt okej till de vanligaste klyschorna som man har sett tusentals gånger vid det här laget. Men jag förmodar att det är tämligen gröna skådisar som medverkar i den här soppan så man ska inte ställa så höga krav.

Det tråkiga är bara att filmen liksom inte utmynnar i någonting, ingenting förklaras och när den enda överlevande dessutom i sista sekund trampar på en mina så börjar man ju fundera över om regissören verkligen hade något att berätta eller om han enbart ville göra en film om några knäppa soldater som roar sig med att döda precis hela tiden (som det verkar åtminstone).

Nej, War Games: At the End of the Day får hyfsat godkänt bara men det står på ett par darriga ben och man kan lika gärna säga att man kan se eländet men man kommer knappast att minnas den efter en månad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...