Så har TV4 dragit igång Wallander igen på söndagskvällarna, och det gör inte speciellt mycket för under uppehållet har det inte direkt funnits många, vettiga alternativ att se på. Det har varit embarmligt dåligt med sevärda filmer på både fyran och trean på söndagar, så det är bra att fyran nu drar igång Wallander-racet igen. Men med det inte sagt att det alltid är så bra filmer.

Som vanligt gäller det att om du inte HAR SETT FILMEN så ska du sluta läsa nu!

Wallander-Läckan började faktiskt riktigt bra. Det hände saker hela tiden, och förvirringen var stor- en bil exploderar mitt på stan i Ystad samtidigt som ett värdetransportrån genomförs och man vet inte riktigt om det har med varandra att göra. Men sedan sänks tempot betydligt, det blir ingen vidare fart och jag gillade inte alls slutet. Jag häpnade lite över biljaktsscenen där bland annat Isabelle och Pontus är inblandade- på bästa amerikanst sätt hänger Pontus utanför bilfönstret och skjuter på de flyende skurkarna! Sådant här ser man inte särskilt ofta i svenska polisfilmer, så plus i kanten för att man har låtit sig inspireras av amerikanarna, men det är inte särskilt trovärdigt ( och Wallander-filmerna brukar vara väldigt trovärdiga annars). 

En annan sak- Isabelle klagar över vilken mes Pontus är, och hade det varit det omvända istället är jag övertygad om att Isabelle skulle springa och klaga hos chefen över trakasserier. Det är tråkigt att se att en rådande trend i inte bara Wallander är att killarna ska vara antingen supermesiga eller lite badass-råa, medan de kvinnliga karaktärerna alltid är komeptenta och dugliga. 

Vad jag tycker är det mest ologiska i filmen var inledningen- en orienterare blir skjuten till döds i skogen. Senare visar det sig att enda anledningen till att orienteraren blir skjuten är för att han befinner sig i närheten av skurkarnas högkvarter, men såvitt jag kunde bedöma så var inte mannen påväg mot högkvarteret/gömstället ens en gång. Kort och gott blir han helt enkelt dödad för att regissören till filmen ska ha en anledning att få ut poliserna i skogen ( Svartman blir det, polisens egna driftkucku som det verkar). Det är alldeles för billigt och en förenklad lösning, polisen snubblar mer eller mindre över skurkarnas gömställe... 

Annars gör de inblandade bra ifrån sig, Krister Henriksson är lika tråkig och stel som Wallander som han har varit i de tidigare filmerna och hans småflirtande med Lena Endres karaktär verkar aldrig leda någonstans. Ett annat av filmens tema, det om att man har lyckats få ihop så mycket pengar att man inte längre skulle behöva arbeta, är lite underhållande- jag tolkar det som att man vill visa upp hurpass beroende Wallander är av sitt jobb. 

Wallander: Läckan började riktigt bra och med ett bra tempo, men sedan blev det tyvärr mest att trampa vatten fram till upplösningen, som lämnade en hel del i övrigt att önska. Som vanligt är, när det gäller svensk massproducerad deckare. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...