Alla inlägg den 20 februari 2012

Av roboguy - 20 februari 2012 14:50

Jaha, så har ytterligare en Wallander-film avverkats och den här hade den lustfyllda och intresseskapande undertiteln Arvet. På tal om undertitlar- herregud vilka dåliga sådana de senaste ( alla kanske) filmerna har haft. Arvet skapar ju bilden av att det här handlar om något arv, tråkiga gamla testamenten som utlovar guld och gröna skogar bara person x eller person y tas av daga, men såvitt jag kan bedöma så handlade faktiskt inte den här filmen speciellt mycket om arv. Jag kan inte erinra mig att ordet arv ens kom på tal alls under filmen, men jag var kanske inte tillräckligt alert och missade detta? Hur som helst så är jag glad över att handlingen åtminstone inte gick ut på att ta reda på vem som ärver saker och ting ( och när det handlar om deckare brukar det ju företrädesvis handla om en jävla massa pengar som någon vill komma åt). 


Som vanligt öser man på med mer av det gamla vanliga, och Arvet är inget undantag från denna regel- här har vi inte mindre än två kärleksstorys rullandes parallellt med varandra. Den första är en segdragen historia mellan Wallander och åklagaren, en gryende kärlekslåga som inte riktigt vill spraka till som det verkar. Men varför blev Lena Endre förargad när hon såg Kurt och en annan kvinna sitta och samtala på en restaurang? Oh intrigen tätnar... Eller så inte, för det här har vi faktiskt sett förr. Den enda frågan jag vill ha besvarad snart, helst, är om det blir något mellan dessa två turturduvor. 


Den andra kärlekshistorien var också en klichéfylld sådan- praktikanterna Isabelle och Pontus kunde plötsligt inte hålla fingrarna borta från varandra. Jag skriver plötsligt eftersom vi inte har fått några hintar om det här i de tidigare filmerna, även om jag länge har misstänkt att Pontus har haft ett gott öga gentemot Isabelle,men nu när det passar så räcker det inte med sådana sublima blinkningar utan här hamnar de i sängen tillsammans och tar sig en liten körare medan de är satta att bevaka en kvinna ( och för att fortsätta med klichéspåret så smiter brottslingen in i huset medan de två unga tu är upptagna med varandra). Ett enda ord beskriver detta på bästa sätt- SUCK! 

Men numera kan man även se detta i ett annat sken sedan Leif GW Persson i ett avsnitt av Veckans brott påtalade att det är mycket vanligt med poliser som blir tillsammans. Så om något så skildrar Wallander i alla fall verkligheten, en aning åtminstone... 


Heta känslar flammar upp mellan de två aspiranterna...



På det hela taget trampas det lite för mycket vatten i Wallander: Arvet, och det blir aldrig särskilt spännande eller intressant. Men med det sagt måste jag ändå påpeka att den här var lite bättre än förra filmen, för här fanns det i alla fall med lite "skräckfilmselement" ty mördaren använder sig av kniv och smyger omkring lite innan offren får sina halsar uppskurna. Lite blod är ju aldrig fel, förstås;P Men utöver detta, en ganska medioker film, som inte sticker ut på något sätt ( det känns lite som att har man sett en Wallander-film så har man sett dem alla). 








 








Skapa flashcards