Jaha, så har ytterligare en Wallander-film avverkats och den här hade den lustfyllda och intresseskapande undertiteln Arvet. På tal om undertitlar- herregud vilka dåliga sådana de senaste ( alla kanske) filmerna har haft. Arvet skapar ju bilden av att det här handlar om något arv, tråkiga gamla testamenten som utlovar guld och gröna skogar bara person x eller person y tas av daga, men såvitt jag kan bedöma så handlade faktiskt inte den här filmen speciellt mycket om arv. Jag kan inte erinra mig att ordet arv ens kom på tal alls under filmen, men jag var kanske inte tillräckligt alert och missade detta? Hur som helst så är jag glad över att handlingen åtminstone inte gick ut på att ta reda på vem som ärver saker och ting ( och när det handlar om deckare brukar det ju företrädesvis handla om en jävla massa pengar som någon vill komma åt). 

Som vanligt öser man på med mer av det gamla vanliga, och Arvet är inget undantag från denna regel- här har vi inte mindre än två kärleksstorys rullandes parallellt med varandra. Den första är en segdragen historia mellan Wallander och åklagaren, en gryende kärlekslåga som inte riktigt vill spraka till som det verkar. Men varför blev Lena Endre förargad när hon såg Kurt och en annan kvinna sitta och samtala på en restaurang? Oh intrigen tätnar... Eller så inte, för det här har vi faktiskt sett förr. Den enda frågan jag vill ha besvarad snart, helst, är om det blir något mellan dessa två turturduvor. 

Den andra kärlekshistorien var också en klichéfylld sådan- praktikanterna Isabelle och Pontus kunde plötsligt inte hålla fingrarna borta från varandra. Jag skriver plötsligt eftersom vi inte har fått några hintar om det här i de tidigare filmerna, även om jag länge har misstänkt att Pontus har haft ett gott öga gentemot Isabelle,men nu när det passar så räcker det inte med sådana sublima blinkningar utan här hamnar de i sängen tillsammans och tar sig en liten körare medan de är satta att bevaka en kvinna ( och för att fortsätta med klichéspåret så smiter brottslingen in i huset medan de två unga tu är upptagna med varandra). Ett enda ord beskriver detta på bästa sätt- SUCK! 

Men numera kan man även se detta i ett annat sken sedan Leif GW Persson i ett avsnitt av Veckans brott påtalade att det är mycket vanligt med poliser som blir tillsammans. Så om något så skildrar Wallander i alla fall verkligheten, en aning åtminstone... 

Heta känslar flammar upp mellan de två aspiranterna...

På det hela taget trampas det lite för mycket vatten i Wallander: Arvet, och det blir aldrig särskilt spännande eller intressant. Men med det sagt måste jag ändå påpeka att den här var lite bättre än förra filmen, för här fanns det i alla fall med lite "skräckfilmselement" ty mördaren använder sig av kniv och smyger omkring lite innan offren får sina halsar uppskurna. Lite blod är ju aldrig fel, förstås;P Men utöver detta, en ganska medioker film, som inte sticker ut på något sätt ( det känns lite som att har man sett en Wallander-film så har man sett dem alla). 

Man kan tydligen slå rekord i det mesta och nu har två stycken slagit rekord i antalet timmar som de har kollat på Simpsons - 86 timmar och 37 minuter. Inte dåligt;P Men det är också ett reklamjippo med anledning av att Simpsons jubilerar och att den femhundrade avsnittet visas på söndag i USA. Det lär dröja innan det visas här i Sverige, som vanligt... I och för sig har ju de senaste säsongerna varit bedrövliga och dåliga...

Så, någon som har lust att slå de där 86 timmarna?;) 

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article14380695.ab

Hahaha jag tycker det här var klockrent. Man har tydligen tagit åt sig av kritken och att en del har uppfattat Fabian som skrikig och jobbig, och jag hoppas att alla tar den här "ursäkten" med en klackspark! Jag har inte blivit så irriterad över de reklamfilmer som har vevats i TV, men å andra sidan tycker jag inte att de har varit speciellt bra. Men den här "förlåt mig"-filmen är riktigt bra faktiskt;D

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=ZrrwN0jxgVo

Jag har lite svårt att få någon bild av vad det här spelet egentligen handlar om, men det ser onekligen väldigt konstigt ut samtidigt som jag blir lite småsugen på att spela det av någon anledning... Av vad jag har förstått så går handlingen ut på att huvudpersonens döda hustru återuppstår i en ny, fräsch, het version och att spelet dessutom handlar om ångest och om seperationer, men vad man som spelare ska göra för att klara spelet har jag inte luskat ut ännu. Men det är inte var dag som man läser benämningen erotisk thriller om ett spel? Där ser man vad man går miste om när man är så ointresserad av spelvärlden;P 

http://blogg.aftonbladet.se/speltuben/2012/02/ar-du-redo-for-catherine

Det är lite överraskande att se att katastroffilmernas store man, Roland Emmerich, faktiskt lyckas ganska bra med en film som är långt ifrån gigantiska explosioner och världar som faller samman. Men jag vet inte riktigt vad det är, men jag faller aldrig för Anonymous. Den känns aldrig angelägen, den känns faktiskt stundtals sömnpilleraktig trots att det händer saker i stort sett hela tiden men jag vet inte riktigt anledningen till varför jag ska bry mig om det är shakespeare som har skrivit bland annat Romeo och Julia eller inte ( och den där diskussionen tänker jag inte alls ge mig in i heller för den intresserar mig om möjligt ännu mindre). En lång film som känns lång då den inte engagerar...

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Det som gör att mitt intresse försvinner snabbt för filmen är allt hoppande hit och dit. Redan i inledningen så hinner man dels få vara med i dagens London när en föreläsning ska ta sin början ( och filmen gestaltar sedan denna redovisning), sen snabbt till gamla England och en man som blir jagad, sen klipp till drottningen Elisabeth ( både som ung och gammal) osv osv. Suuccck... Varför ska man bry sig om de här sidohandlingarna när själva huvudhandlingen om Shakespeare inte engagerar? Nej det blir för många karaktärer och namedrops hela tiden, och jag hinner glömma bort i stort sett alla eftersom jag har så dåligt minne för namn och ansikten så till slut sitter jag bara där som ett stort frågetecken...Och så ett stundande krig mitt i alltsammans också, nej det blir alldeles för spretigt och jag tror att Anonymous hade vunnit mycket på att istället koncentrera sig mer på Shakespeare och personerna som antingen sägs vara den verklige författaren. Det är den biten som jag ville se, inte allt annat som också ska hinnas med.

Shakespeare själv gestaltas förstås som en mindre vetande, lätt alkoholiserad man som idag skulle kallas för medelklass. Det tycker jag är att ta i lite för mycket, för alldeles oavsett om det är Shakespeare som har skrivit de berömda verken eller inte, så tycker jag man kunde ha porträtterat honom med lite mer klass och finess, även om han kom från enkla förhållanden men att han ska vara en byfåne mer eller mindre köper jag inte riktigt. 

Så mycket mer att säga om den här filmen har jag inte, för jag har förmodligen glömt bort mer än 70 procent av filmen vid det här laget... Men hyggligt underhållande var den väl i alla fall, fast jag borde ha suttit med anteckningsblock och penna och skrivit ned alla namn och händelser så kanske man hade kunnat få en vettig bild av hela filmen;P

Min lilla Alla hjärtans dag-present till en person som jag vet tycker om sådana här filmer som handlar om hundar! Hoppas du inte har sett den här trailern redan, och om/när du ser filmen-glöm inte ha med pappersnäsdukar;)

http://www.youtube.com/watch?v=RBafE9QLo_w

Ja, man börjar känna till formen nu och varje film inleds ungefär på samma sätt, men här blidde det i alla fall lite sköna ( om man nu anser det som skönt) blinkar till svensk film kanske mest omhuldade tradition- lite hederlig gökande i inledningen samt ett obligatoriskt nakenbad där man fick se skinande vita rumpor medan karaktärerna springer ned i havet. Sedan tar filmen fart med en explosion och så råkar en lodis se alltsammans ( har vi inte sett det tidigare?), och det blir svårt att hålla borta gäspningarna när Isabelle kommer till brottsplatsen och vänder sig bort och kräks samtidigt som det mer rutinerade gardet tittar på spolingen och kanske minns tillbaka till mer oskyldiga tider... Den här klyschan har vi minsann också sett ett flertal gånger.

Lite puls pumpas i alla fall in i Wallander: Vålnaden när Per Moberg gör entre. Visserligen gör han ingenting storartat direkt, utan axlar återigen ( för vilken gång i ordningen) rollen som en råbarkad karlakarl som minsann knullar med grannfrun men som ändock blir upprörd när hans fru hittas mördad efter att ha bedrivit otukt med en annan, tillika Mobergs affärskollega... Intrigen tätnar, verkligen.

Sedan går det mesta på tomgång fram tills klimax ska levereras, och här har regissören visserligen tagit i lite mer än vad som brukligt är i Wallander-serien, ,men tyvärr känns det dessvärre föga troligt. Hur ofta händer sådant här för poliserna i Sverige egentligen? Wallander med kollega hoppar på en båt, som visar sig vara kustbevakningen, och tar upp jakten på den misstänktes båt. Tack och lov kan man på radarn se var den misstänkte befinner sig så det är inga problem att ta upp jakten- logisk lucka; skurken har flera timmars försprång ty skurken lämnade tidigare Wallander fastbunden i ett hus, men jakten är över på bara några minuter? Kustbevakningen har således bra hästkrafter i sina båtmotorer;P Under den dramatiska finalen på stranden en kort stund senare ( skurken flyr med sin dotter i en jävla gummibåt? Whaaat...) gör nästa gröngöling ett misstag och använder sitt tjänstevapen för att besegra skurken... Gäääsp. Jaså, blev det tillslut inte mer än så. Alternativet hade varit att fånga in skurken och sedan avsluta filmen med att Wallander och kompani tittar på gröngölingen som gjorde ett misstag. 

Njae, det är svårt att göra något nytt när Wallanderkonceptet mjölkas med en film per år ungefär, så det enda man kan göra för att det åtminstone ska se ut som att man försöker få in lite nytt blod är att ta med lite kända, nya ansikten som i det här fallet var Per Moberg. Jag har för mig att Beck inte har gjort på det sättet i alla fall, så lite heder åt dem för det. Men Wallander: Vålnaden var inte mycket att se, ungefär samma sak som tidigare och om inte de resterande filmerna kommer med något väldigt nytt och fräscht så är det svårt att i efterhand komma på vad som skiljer filmerna åt egentligen, förutom dess olika titlar... 

Var femte svensk går omkring och tror på spöken och att de har varit med om att "något" befunnit sig tillsammans med dem. Kvinnor är lite mer troende än män, visar undersökningen medan pensionärer är de som är de största kritikerna;P En del av förklaringen till det här torde vara den explosion av program som handlar om att leta upp spöken som i programmet Det okända. Om det hade varit tvärtom, program som handlar enbart om att avslöja och på vetenskaplig basis visa att det minsann inte finns några spöken i de utpekade husen/rummen/källaren tror jag att det hade sett annorlunda ut. Var tog all den kritiska ståndpunkten vägen? Varför inte fler program som i motbalans till de andra programmen visar upp hur man vetenskapligt går tillväga för att utröna om det finns ett spöke i ett hus eller inte...

Nåja, jag tror inte jag behöver poängtera att jag är en av dem som inte tror på det här med gastar och spöken;P Så kom igen spökena, motbevisa mig med råge eller är det som med Gud, ni visar er bara för dem som redan är "troende"?

" Bart Simpson to Homer simpson: "Dad, why is it only you, mentally ill people and junkies that see ghosts and UFO's ?"" 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14362922.ab