Inte dåligt gjort av den här filmen, men den lyckades faktiskt få mig på dåligt humör redan i inledningen med högt, dundrande ljud som våldtar öronen ( förlåt, det ska ju vara skrämmande och ses som en extra krydda, och man ska hoppa högt upp från stolen varje jävla gång musiken drar på för full styrka men förlåt mig, den där grejen går inte jag på längre och har inte gjort det sedan greppet använts i sisådär femhundra miljarder andra skräckfilmer redan) och sedan sjönk modet direkt när man fick se Hollowman och det var... en CGI-skapelse. Oh no... Herregud sak man verkligen sitta och vara rädd för något som är skapat i en dator med hjälp av lite ettor och nollor? Njae skulle inte tro det va. 

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Spanjorerna brukar ju vara bra och det de har gjort under de senaste åren har helt klart hållit hög klass, men i och med den här så börjar jag undra om de möjligen har tittat lite för mycket på hur Hollywood gör "skräck"? Ja, jag skriver skräck inom cituationstecken av den enkla anledningen att det här inte var skräck för min del, utan snarare mer åt action-med-lite-thriller-i-sig. Skräck ska åtminstone ha en stämning och inte kasta allt i ansiktet på en direkt, och man ska ha en snubbe som har något läskigare namn än... Hollowman. Om jag får bestämma, alltså. 

Däremot, och kanske lite överraskande, så överraskade scenen ni ser på bild här nedanför mig. Varför? Jo av den enkla anledningn att när ett par i film har knullat färdigt så virar hustrun in sig i lakan så fort älskogen är avklarad, och man frågar sig ständigt ( eller jag gör det i alla fall)- va fan har de nyss träffats eller? Det här paret ska föreställa som att de har varit tillsammans i tio, femton, trettio år men ändå ska frugan vira in bröst och kropp i ett lakan så fort de har haft sex... Trovärdigt, nej inte alls. I Intruders kom den här öppenheten som en glad överraskning, och man tänkte direkt att Owen och Susanna har varit gifta länge och att de oblygt kan visa upp sig som Gud skapade dem inför varandra. 

Men sedan var det tyvärr slut på de överraskande inslagen och resten av Intruders är en enda soppa av klichéer och jag kan inte tänka mig vem som skulle kunna bli skrämd av det här... Ja, det skulle väl i så fall vara det lilla troll som jag hade en filmkväll tillsammans med för några år sedan! Den här hade nog skrämt henne rejält, misstänker jag;) 

Och så slutet, herregud slutet... Det kändes överdrivet gulligt och sliskigt och känslan jag fick var att man hade suttit och tittat på en småläskig saga för barn strax innan de ska gå och sova, för slutet var som taget från någon fjantig barnbok där spöket ses falla samman och allt slutar sååå lyckligt... Blah, de hade väl ändå kunnat göra något bättre, va?