Jag gillar karaktären Varg Veum ( och ja, skådespelaren som gestaltar honom också förstås) och Norge är på många sätt och vi betydligt bättre än vad vi är och till skillnad från Beck här hemma så har man inte vattnat ur Varg ännu så det känns fortfarande väldigt fräscht och det är fortfarande roligt. Och jag tycker nog allt, utan att ha de tidigare filmerna i färskt minne längre, att De döda har det bra är en av de starkare och tätare filmerna hittills i den här serien.

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Jag gillar det faktum att Varg "bara" är en privatdetektiv och att han inte är polis. Det kanske vore något att prova i Sverige, där man fullständigt har kört slut på filmsnutarna vid det här laget fast svenska folket verkar ändå inte ha blivit mätta på allt vad Beck, Falk och Wallander heter. Något är ju fel på det stora flertalet, alltså... Varg spelar i alla fall inte efter de vanliga reglerna, och att han går sin egen väg är inte dumt alls och att han dessutom går över spelreglerna ibland gör honom nästan till en norsk version av Dirty Harry. I like that a lot, plus att han är en ensamvarg även om han numera har ett förhållande med Vera men det tror jag inte kommer bli långvarigt ( eller jag hoppas åtminstone att det inte blir särskilt långvarigt). 

Jag tycker att den här filmen har ett intensivt tempo, den stannar aldrig upp och det känns aldrig som att den blir seg eller trampar vatten, och berättelsen är hela tiden påväg framåt. Det har man lyckats väldigt bra med här. Lite klagomål har jag däremot mot slutet, som kändes mer eller mindre väntat och det är en ganska ospännande upplösning på alltsammans men det är klart att det är svårt att variera och komma på nya slut speciellt i den så välbekanta deckarstigen.

Men till skillnad från Beck, Walle och Falk så ser jag gärna mindre av dem framöver men jag vill se desto mer av Varg!   

Jag kan ju börja med att jag inte har sett fram emot den här filmen lika mycket som dem som har sett och tokhyllat Snabba Cash för den filmen har jag inte sett och det är ungefär så det brukar förhålla sig när det gäller mig och svensk film- jag har inte bråttom med att se dem, om man säger så. Med det sagt så hade jag naturligtvis inga större förhoppningar om att regissören Daniel Espinosa Hollywooddebut skulle vara något mästerverk, men den överraskade lite på mig ändock, kanske inte helt igenom positivt varje gång men i alla fall några få stunder. 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

I enstaka scener tror jag att Espinosa hade förjävla roligt- och då tänker jag i första hand på biljaktsscenen som fakstiskt överraskar och är tillräckligt svettig för att göra ett actionfan som jag nöjd och även jakten över containerhustak måste ha gjort den svenske regissören lycklig och jag tror att han medan scenerna filmades satt och mastruberade och drömde våta drömmer om hur det hade varit att kunna spela in liknande scener i lilla tråkiga film-Sverige. 

Men annars satt jag mest och tänkte... herregud, så lite överraskningar, så lite nytänkande. Jag menar, Safe house påminner om så många andra filmer, och jag säger inte att den är sämre än tvåhundrafemtio liknande filmer i genren, absolut inte, men nog hade jag väl ändå förväntat mig att bli bjuden på något som känns originellt eller nytänkande? Men icke. Denzel Washington spelar den typ av roll som han förmodligen kan spela även om han ligger sönderslagen på sjukhus med båda pungkulorna i en kniptång och förklarades vara i koma- han skulle fan ändå kunna spela denne lugne veteran som är expert och legend inom CIA och blaha blaha... Hört det, sett det, its done, please give me something new, something fresch.

De övriga inblandade gör absolut vad de ska göra men ingenting mer. Fares Fares är underbart tråkig som skurken som är på jakt efter huvudpersonerna, och man kommer honom inte alls nära eller något sådant och han är tämligen anonym, att Joel Kinnaman var med hade jag faktiskt ingen aning om men imdb.com bekräftar att så är fallet och då ställer jag mig frågan- var fan var han och hur liten roll hade han då jag missade honom helt och hållet?

Men det händer i alla fall saker hela tiden och det blir egentligen aldrig långtråkigt, så plus i kanten för den sakens skull- man sitter i alla fall inte och gäspar sig igenom filmen. Men jag saknar det där lilla extra, det där som hade gjort att den här dussinthrillern hade stått ut lite- för det är ju så att förutom att vi svenskar tycker att det är "superhäftigt" att en svensk har regisserat detta, så tycker inte många andra att den här är så värst speciell eller annorlunda. Får hoppas att Daniel Espinosa får något vettigare att göra nästa gång...