Äntligen! Ja, det måste jag trots allt konstatera för det har sett ut som att det har varit påväg nedåt för min favorit Jason Statham efter att man har sett honom vara ganska oinspirerad och tråkig i Blitz, The Mechanic och Killer Elite. Hoppas gör jag ändå att han är bra i The Expendables 2, men då han inte var jättebra i första filmen så hyser jag inga förhoppningar om att bli trollbunden i andra filmen. Men- i Safe levererar han. Ja, inte direkt skådespeleri som får Oscarsakademin att hålla koll på honom, men han presterar bra för att vara i just en Statham-film. Hårdare än hårdast sparkar han röv och röjer inte med en endaste min i ansiktet vad som försiggår inom honom. Åååå wunderbra! Filmen i övrigt är helt okej action, varken mer eller mindre.

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Jag tycker det finns lite logiska luckor i manuset... En flicka, Mei, visar sig vara en matematisk begåvning utöver det vanliga, blir lovad att hon ska skickas till en skola där hennes talang tillvaratas och blir helt sonika kidnappad av maffian- och ingen reagerar nämnvärt över flickans försvinnande? Logiska luckan två- Stathams karaktär står i begrepp att ta livet av sig, men så råkar han få syn på Mei och plötsligt förstår han helt enkelt att hon har stora bekymmer och bestämmer sig genast att han måste hjälpa flickan för att försonas med sig själv. Eller något sådant, man får ju tolka undertexterna, undertexter som inte direkt finns eller lyser med grön/röd/gul neon! 

Och slutligen- hur kommer det sig att skurkarna har till synes oändliga resurser? Visst ja, de har nog sitt på det gröna genom att tjäna stora mängder pengar på olika illegala sysslor, snutarna är korrumperade och det verkar inte finnas en enda hederlig snut i hela stan och skurkarna kan när som helst börja köra bil som galningar och ta över ett hotell och hålla hotellgäster som gisslan... bara för att komma åt Mei. Hmm, det är en hel del som inte ska övertolkas i Safe, lika bra att lämna hjärnan på sparlåga direkt istället.

Men äntligen är Jason Statham tillbaka i god kick-ass-form, och det är Safes stora fördel. Här slösas det inte bort tid med att visa att snubben har känslor, jag tror till och med att stenstatyerna på Påskön visar mer känslor än Stathams stenansikte- men oj vad han slår och sparkar stenhårt här! Man jävlas inte med den här mannen, helt enkelt. 

Lite trist är det ändock att det mesta är vad man förväntar sig och ingenting utöver det. Direkt-till-dvd är vad man får, och det funkar faktiskt riktigt skapligt med Safe. Men den har inga direkt minnesvärda scener eller häftiga slagsmålsscener, så den här filmen lär man förmodligen snabbt glömma bort.