Alla inlägg under september 2012

Av roboguy - 19 september 2012 01:15

Wyatt Earp's Revenge blir aldrig riktigt så episk och storslagen som den förmodligen ville vara, mycket på grund av att man ganska snabbt märker att filmen är gjord med ganska liten budget. I och för sig behöver inte det betyda att en film måste vara dålig bara för det, men när man dessutom har halvbra skådespelare och en historia som knappt lyckas beröra så blir tyvärr slutsatsen att den här filmen försvinner snabbt från minnet när man har sett den. 





LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.





När Val Kilmers namn finns med på ett filmomslag nuförtiden så brukar det vara en varningssignal att man inte ska förvänta sig något mästerverk. Men han är inte så usel här faktiskt, men han har inte heller speciellt mycket att göra i rollen som en gammal Wyatt Earp. Han sitter på ett hotellrum och berättar sin historia för en ung journalist, och så mycket mer än så är det inte. Man måste vara riktigt usel om man misslyckas med en sådan roll, och riktigt så usel är tack och lov inte Kilmer. Ännu... 

Shawn Roberts som gestaltar samma karaktär men under Earps trettio-någonting gör dessvärre inget bra porträtt och lyckas inte alls få mig att "heja" på lagens långa arm som riskerar både sitt och kollegornas liv för att få fast skurkarna. Man försöker teckna ett så rättfärdigt porträtt om att rätt och fel går före allting annat att det tillslut nästintill står mig upp i halsen, och det blir tjatigt istället för att man ska tänka att huvudpersonerna agerar rättrådigt. Tyvärr faller stora delar av filmen på att jag i alla fall inte tycker att hjältarnas handlande är ädelt och hjältemodigt. Jag får ingen känsla av vad Wyatt och hans livs kärlek Doris känner för varandra, utan det känns snarast som att de precis har träffas och att Wyatt bara ser det som sin plikt att hämnas när hon faller offer för en förlupen kula. 




   



Nej det enda inslaget i filmen som får mig att känna något är mordet på en pappa som inte gör något annat fel än visar medmänsklighet åt någon som definitivt inte förtjänade det. Och att Wyatt sedan visar att han tog hand om pojken som blev föräldralös. Jag vet inte om det hände på riktigt, men eftersom filmen säger sig bygga på verkliga händelser så antar jag att det var på det sättet. 


Men annars, nej det här var tyvärr ingen sevärd western. 






 

ANNONS
Av roboguy - 17 september 2012 14:11

Ännu en film som jag inte hade några större förväntningar på men som visade sig vara helt klart sevärd ändå. Inte så dumt att man ibland får bli lite överraskad, det händer alldeles för sällan. En lite "smartare" skräckfilm än vad som brukligt är, även om jag tycker det är lite överdrivet att kalla den här för skräck. Nej, thriller passar nog bättre för Seconds Apart. 






LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.





Jag tror aldrig jag har sett en polis i någon annan film tugga så frenetiskt på tuggummi som Lampkin gör i den här filmen. Det blir till och med lite störande ibland, speciellt då han verkar tycka om att "tugga smackande" så att det ska höras ljudligt att han har tuggummi i munnen, och nästan varje gång han är med i filmen så har han ett tuggummipaket framme... Jesus. Men det är smådetaljer förstås, men även sådant kan man uppmärksamma ibland och speciellt när det är så tydligt som det är i det här fallet. 

Annars var det här som sagt lite smartare än vad som brukar vara i sådana här filmer, och blod och liknande som jag tycker om har en underordnad betydelse här även om det finns en del scener som är ganska bra. Men jag hade nog hellre sett lite mer blodsspillan ändå. 



     


Det här är ju långt ifrån att vara något mästerverk, och hade manuset varit strået vassare och slutet lite mindre "smörigt" och lite bättre så hade filmen verkligen stuckit ut rejält. Men som helhet var det ändå helt okej och en ganska sevärd film trots allt. 





 

ANNONS
Av roboguy - 16 september 2012 03:00

Jag hade egentligen inga som helst förväntningar på den här filmen, som brukligt äro när Dolph Lundgren är inblandad, men måste ändå säga att filmen överraskade mig en smula. Ja, inte på så vis att jag börjar snacka om att det här är ett mästerverk eller att Doplh L aldrig varit bättre än vad han är i den här eller något sådant ( ska till bra många öl eller andra alkoholhaltiga drycker innan det skulle kunna inträffa), men jag hade inte förväntat mig att bli hyggligt underhållen under filmens speltid men det blev jag ändå, faktiskt. Men filmbolaget Dark films brukar sällan göra mig riktigt besviken och de står bakom den här filmen och det borgade ändå för att något bra kunde komma från denna också.





LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.






Ska ändå inte klaga så mycket på Dolph Lundgren, ty han har faktiskt presterar sämre i andra filmer än vad han gör i Stash House. I och för sig har han inte så förtvivlat mycket att göra. Stora delar av filmen får han endast agera (om det nu verkligen är rätt ord att använda) i övervakningskameror, och jag menar- hur pass dålig ska man vara på att skådespela om man lyckas med att misslyckas med något sådant? Nej vår svenske export sköter sig faktiskt hyggligt i den här filmen. Ett litet plus är att han är en av de onda, och bara det hade kunnat göra att han hade kunnat spela över å det grövsta men det gör han inte den här gången. Bra!

Vad gäller de övriga så sköter de sig skapligt. Det blir en aning för mycket pussande och kramande mellan huvudpersonerna Emma och David och en eller två gånger spelas det över lite för mycket ( eller snarare, ibland känns det helt enkelt inte ett hundra procent trovärdigt). Men jag har inte direkt så mycket at spy galla över utan man får ta det man får eller helt enkelt strunta i det och det här är ju ingen Spielberg-film så... 



     



Men det som verkligen överraskade mig var att filmen inte spårar ur, och dessutom gör mig lite nyfiken på vad fan som finns i huset som skurkarna så gärna vill komma åt när det till synes uppenbara inte alls intresserar dem. Så lite av spänningen finns kvar under en lång stund av filmen, vilket ju faktiskt inte är dumt alls. Slutet var lite väl tillkrånglat, jag köper det inte helt och hållet men jag förstår regissören som säkert ville avsluta på ett sätt som man inte hade "förväntat" sig, fast man kunde ganska snabbt förstå hur det skulle bli. 


Stash House funkar för stunden, men kommer snart att försvinna ur minnet. 






 

Av roboguy - 15 september 2012 01:45

Som bäst hoppas jag på att den här uppföljaren till Clash of the Titans fungerar som inspiration och gör ungdomar intresserde av att lära sig mer om grekisk mytologi. För det är en spännande och intressant värld, och helst ska man nog vara lite uppdaterad och ingen novis för att kunna hänga med ordentligt, men å andra sidan behöver man knappast använda hjärnan alltför mycket för att ta del av den hjärndöda underhållning som Wrath of the Titans erbjuder. Känslan av att vara inne i ett spel finns med genom hela filmen, det enda tråkiga är att man inte kan göra något på egen hand utan bara får "hänga med". 





LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.





Det är inte direkt skådespelarna som står i centrum här, och det är inte direkt någon som utmärker sig heller utan de inblandade gör mer eller mindre det som förväntas utav dem och ingenting utöver det. Min favorit Hades är dock tämligen blek här, och tjafset om broderskapet mellan honom och Zeus blir i slutändan ganska enerverande för man kan ganska tidigt gissa sig till hur det där kommer att gå. Sedan undrar jag hur Rosamund Pike kan fortsätta få roller? I den här som drottning Andromeda tillför hon inte mycket, mer än att delta i den alltför populära historieförfalskningen. Det är inte troligt att en kvinna skulle få ha befäl över den grekiska armén under den tid som filmen utspelar sig, men såhär håller ju alla filmer på med så det är ingenting nytt. Man vill ju förtvivlat gärna förfina den "barbariska" dåtiden, men konstigt nog har man fortfarande inga som helst problem med att alla skurkar i filmen är män... Och om man ändå håller på med historiekorrektion så varför inte löpa linan ut? Varför bara män som blir slaktade i tusentals under slutstriden? Var finns alla kvinnorna då ( som egentligen inte borde finnas där alls om man nu ska vara historiskt korrekt). Nej bara i en "fin" position så har man fört in en kvinna. Ungefär på samma sätt som det ser ut nuförtiden, tyvärr.


Specialeffektmässigt tycker jag inte att det är märkvärdigt, tyvärr. Jag blir inte direkt övertygad eller hänförd. Det mesta ser ut som att vara taget ur valfritt spel som finns och som utspelar sig i Antikens Grekland. Varken mer eller mindre. Dessutom gör man av med det häftigaste monstret redan i den första striden. Cykloperna fick äntligen vara med, men underligt nog var det också en gammal, vis cyklop som fanns med. Var fan hittade de på den idéen? Nej huvudpersonerna skulle naturligtvis ha kämpat mot onda cykloper för att därefter komma fram till den halvtokiga smeden. 




       


Storyn som helhet var ganska enkel och inte engagerande, men visst man blev i alla fall underhållen medan filmen pågick men samtidigt tror jag inte att jag direkt kommer att minnas den här filmen om en månad. Jag var inget stort fan av första filmen ens, men jag tycker trots allt att den kändes betydligt mer "episk". I den här andra filmen är det hela tiden på överväxeln, filmen hinner knappt börja innan det händer saker och Perseus kastas ut i nya äventyr igen. Poseidons son hinner knappt säga "jag vill inte veta av min far" innan han kommer till insikt om vem hans pappa egentligen är och bestämmer sig för att tja, vafan jag hjälper väl till då det är liksom min plikt, typ. Det går snabbt, det blir inte många andningspauser och det är knappt man hinner avsluta en grej innan man hastar vidare till nästa. Inga fördjupningar här, inte. 


Halvbra, helt okej för stunden eller ja vad man nu vill sammanfatta det som. Bra är det egentligen inte, men det var länge sedan bra film i den här storleken kom från Hollywood så man får vara glad över att det kommer något värt att ses överhuvudtaget. Tyvärr pekar slutet också mot att vi förmodligen har en film till att ( inte) se fram emot. 





 

Av roboguy - 13 september 2012 15:17

Hela filmen känns som en enda lång episod av gamla tv-serien Hercules och man blir inte direkt intresserad av handlingen då skådespeleriet lämnar en hel del i övrigt att önska, och specialeffekterna är riktigt usla. Dragon Hunter är ingen påkostad produktion, milt uttryckt, och det märks med all önskvärd tydlighet. Men även om man inte har Hollywood-pengsäcken eller tillgång till skådespelare som tillhör A-facket, så kunde man ju i alla fall ha försökt göra något annorlunda som att ha med svart humor eller något som hade gjort att man inte gömmer bort filmen direkt när eftertexterna börjar rulla.




LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.




Ingen av skådespelarna är imponerande men jag stör mig framför allt på Kelly Stables, av två anledningar. 1) hon ska föreställa tuff alvkrigare, men när hon talar låter hon som ett litet barn. Trovärdigt? Nej, inte det minsta. 2) Jag kan inte begripa hur det kommer sig att hon har fått fortsätta som skådespelare efter sin medverkan i den här filmen. 

Om man ska fortsätta klaga på något mer i den här soppan så måste jag också nämna att fightscenerna är frustrerande dåligt filmade. För att göra ett tamt försök till att hotta upp fighterna så rör sig kameran fram och tillbaka, vilket inte resulterar i att striderna får nerv och spänning utan snarare blir röriga och det är ofta svårt att se vad som händer. Jag tror att om jag ska fortsätta på Hercules-spåret som jag nämnde i inledningen så är fightscenerna i den serien mästerverk om man jämför med dem som finns med i den här filmen. 


   


Nej, jag ångrar faktiskt att jag lade ned tiden det tog att se det här misslyckandet till film. Det blir i alla fall inte speciellt svårt att förtränga bort minnet av den. 





 

Av roboguy - 11 september 2012 02:00

Såhär i efterhand så känner jag igen vissa scener från den här filmen nu när jag tillslut sett den i sin helhet, så jag har tydligen sett den här tidigare eller i alla fall en del scener från den men nu kändes det som att det var dags att se hela filmen så man kan bocka av denna. Och jag ångrar mig inte, en del scener är småroliga och hela premissen med att mänskligheten i och med att vi inte har några naturliga fiender gör att vi blir dumare och dumare är genial. Men tyvärr tar skämten slut halvvägs....




     


Det blir lite för många "idioter" som verkar ha blivit kvar på dagisnivå-intelligens och tyvärr är det mest troligt i början när huvudpersonen börjar utforska framtiden men sen blir det mest av allt tjatigt och det blir inte direkt roligt heller, tyvärr. 


Helt okej för stunden men ingenting som kommer finnas kvar i mitt minne speciellt länge...








 

Av roboguy - 9 september 2012 02:45

Jag tillhör inte dem som har spelat Soldiers of Fortune-spelet, men jag förmodar att spelet såsom filmen inte skryter över sin handling direkt och filmen är precis så dum och dålig som du antagligen trodde att den skulle vara. Trailern var en varning i sig, men uppfattade man inte varningen så blir man varse den när man ser filmen- den lyckas med konststycket att vara urbota korkad och oengagerande redan från första början. 





LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.





Den stora frågan är vad en skådis som Christian Slater har här att göra? Jag satsar på att han behövde lite snabba cash och eftersom det inte krävs någonting alls för att han ska ro hem den här träiga karaktären i hamn så torde han ha kunnat klara av de här inspelningarna med förbundna ögon och utan att behöva engagera sig speciellt mycket. Så, grattis till lättförtjänt kosing. 

Lite underligt var det också att se Ving Rhames i den här filmen, men det kunde man väl ta, ändå. Men Sean Bean, vad fan har han här att göra? Ingenting speciellt i alla fall och han gör en roll på autopilot, så jag gissar att alla de här tre skådespelarna, som brukar vara betydligt mer underhållande, bara ställde upp i den här skiten för att ha något att göra medan de inväntade viktigare uppgifter, eller för att de behövde stålar för att betala av någon irriterande räkning... 




               



Den enda som gör den här filmen värd att lägga ned lite tid på är James Cromwell som verkar ha det jävligt roligt. Och jag gillar hans karaktär, en vild jävel som på ålderns höst vill säkerställa att hans pengakåta hustru inte ska få hans förmögenhet utan att de ska gå till hans ( många) barn. Cromwell ser i alla fall den här filmen för vad den är- en plojgrej och därmed kan man tillåta sig själv att ta ut svängarna lite. Synd att de andra skådisarna inte gjorde på samma sätt, då hade pinan blivit bra mycket enklare att uthärda. 


Soldiers of Fortune är förhoppningsvis bra mycket roligare att spela, för filmatiseringen gör ingen än de redan frälsta lyckliga. Funkar trots allt halvhyggligt en tråkig lördagskväll, men kommer snart vara raderad ur minnet och endast påminns man om den här när man råkar få syn på den i rea-lådan på Hemmakväll...







 

 

Av roboguy - 8 september 2012 02:15

" Vad i helvete?" kunde jag inte låta bli att tänka bara en stund in på den här filmen... Och tyvärr höll den känslan i sig genom hela filmen. Jag tröstade mig med att ursprungstanken måste ha varit att göra en parodi/komedi på klassiska invasionsfilmer för den här kan ändå aldrig ha varit menad att bli tagen på allvar? Ingenting i den här filmen känns på allvar och det är inte enbart skådespelarnas minst sagt tveksamma insatser, utan kanske snarare att allt känns så in i helvete korkat. 





LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.





Svensk press älskar ju att rapportera så fort en svensk skådis finns med i internationella "stor"-filmer, och det var inget undantag i och med Joel Kinnamans deltagande i den här. Dock kan man såhär i efterhand ifrågasätta huruvida han ska se det här som en fjäder i hatten eller försöka glömma sin medverkan i den här så snart som möjligt? Jag tror på det senare alternativet. Kinnaman kan vara tillräcklig man för att fylla sin kostym i svenska deckarfilmer, där är ändå nivån på skådespeleriet inte speciellt krävande och man behöver ju sannerligen inte göra mycket för att slå igenom i det här landet, men att han sedan spelar på ungefär samma sätt i en större film med, förmodligen i alla fall, högre budget var bara beklämmande att se. Kinnamans prestation i den här är kort och gott ingenting utöver det vanliga och hade kunnat ges till vilken gröngöling som helst som precis avslutat sin skådespelarutbildning. 

De övriga har det inte mycket bättre och det är ingen som känns speciellt trovärdig. Tjejerna har det extra tufft, faktiskt. Herregud, varken Natalie eller Anne känns som kvinnor av kött och blod och det enda de gör filmen igenom är antingen a) skrika b) hålla om varandra c) hålla varandra i hand, d) stirra oförstående med halvöppnade munnar, e) se så snygga ut som det bara går, oavsett vilken jäkla situation de befinner sig i. Helt enkelt tröstlöst att göra något vettigt av. 



         

 

Veronika Vernadskaya är inte ensam om att prestera uselt, men hon kan i alla fall skylla på att hon inte har några större roller bakom sig. Vilken ursäkt har de andra, tro?

 

 



Ingenting blir heller bättre utav att specialeffekterna ser ut att vara hämtade ur något billigt datorspel från tidiga 90-talet. Jag trodde att det nästan inte var möjligt att få till sådana här effekter längre, men allt ser så billigt och dåligt ut att man närapå tappar hakan. Det börjar med ett uselt flygplan i början av filmen och avrundas med en ful u-båt som knappt någon över åtta år kan tro verkligen finns med på riktigt i filmen. Jösses Amelia och hennes trettio syskon...


Nej, det hade varit bättre om man hade kallt filmen för komedi/parodi, då hade man åtminstone inte blivit så överraskad över hur katastrofalt dålig den här filmen faktiskt är. 




 

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ROBOGUY med Blogkeen
Följ ROBOGUY med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se