Ah, enbart nostalgi när man ser om den här Bondfilmen och en bra uppladdning inför Skyfall, om något. I och för sig finns det element som kanske inte åldrats med värdighet direkt, men det är egentligen småsaker och ingenting man hakar upp sig på alltför mycket. Och en del annat som man blir förunnad över att man inte kände till första gången man såg filmen- Sean Bean, vem fan är det? tänkte man då. Nu vet man ju desto mer vem han är och det gör det ännu lite roligare att se honom igen som Bondskurk. 

Izabella Scorupco har jag svårt för fortfarande emellertid, jag tycker inte alls att hon är bra som Bondbrud men man ska väl vara lite stolt över att ytterligare en svenska är med i en Bond-rulle men så mycket mer än så är inte hennes insats värd. 

I och med att man ser om Goldeneye blir man förvissad och trygg över att veta att om man lyckas köra Bondserien åt helvete igen med Daniel Craig, så kan man ge regijobbet till Martin Campbell. Campbell har ju gjort det inte en gång utan två gånger, nämligen räddat James Bond och sett till att 007 fortfarande lever vidare. 

Och det är alltid trevligt att se om Goldeneye, filmen som för mig blev inkörsporten och jungfrufilmen till James Bonds värld. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...