När man läser vad det är Sony vill lansera i och med Playstation Vita, ja då tycker jag i alla fall att den här reklambilden blir lite rolig i alla fall. Det är det nog inte många i det här landet som tycker tyvärr, och det är nog lika bra att förbjuda all "rolig", eller utmanande, reklam i Sverige direkt. Det får liksom inte bli "roligare" än den senaste reklamen från Ica med en trygg och säker Ica-Stig som blir lite lagom trakasserad av barn under Halloween. Roligare än så ska vi inte ha det här, tack så mycket. 

http://www.svt.se/nyheter/varlden/sony-reklam-med-fyra-brost-vacker-kanslor

Minnet är bedrägligt kort, tyvärr, men jag tror fanken inte att jag har sett något konstigare, sjukare och snurrigare än Calibre 9 hittills i år. Handlingen kan bedrägligt snabbt sammanfattas väldigt enkelt: " En prostituerad blir mördad och återförds som pistol. Dags att börja hämnas". Ja ni läste rätt och behöver inte justera styrkan i glasögon eller linser eller läsa tre gånger till- detta är på ett ungefär filmens handling. Det trodde man aldrig att man skulle få se, men man ska aldrig säga aldrig längre. Men det konstigaste av allt är nog ändå att jag tycker att den var underhållande. Jag köper liksom bara konceptet att okej, pistolen har ett medvetande och kan inte fullt ut styras av huvudpersonen- so what? Man kan ju om man vill se det som en metafor för livet- styr vi egentligen över våra liv eller är det "något" annat som gör det? I det här fallet är det en död prostituerad som genom en pistol fortsätter att leva. 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Skådespelarna sköter sig förvånansvärt bra med tanke på att de inte kan ha haft mycket att arbeta med. Alla är ungefär hämtade ur serietidningsvärlden och består antingen av godhet eller ondska, inget svart eller vitt här nej. Den enda som möjligen spelar över är killen som på något sätt ska ge sken av att vara borgmästare i Frankrike, vilket han definitivt inte borde vara- han är spritt språngande bananasgalen redan i första scenen som vi får stifta bekantskap med snubben. Jag menar bara att lite trovärdighet inte hade varit till skada här- att en sådan som tafsar på nya sekreteraren redan under hennes första sekund på jobbet och jävlas med städerskan en kvart senare borde rimligtvis inte få vara i maktens korridorer och borde genomskådas tämligen omgående. Eller är alla tysta som möss efter att borgmästaren har haft lekstuga med dem? Vissereligen ingår det här i den lilla klick av samhällskritik som filmen vill förmedla- den att de besuttna bara ser till att göra sig själva rikare än Joakim von Anka och att de endast är idioter som roar sig i underjorden i ett slott genom att se två prostituerade kämpa på liv och död om vem av dem som ska få leva. 

Jag vet ju att man inte ska fundera alltför mycket efter att man har sett en sådan här film, men jag kan inte låta bli att undra hur det kommer sig att den ärrade snuten som snart ska pensioneras och som är döende helt enkelt bara accepterar att en mördad prostituerad har kommit till liv i en pistol genom lite magi? Han är liksom med på det hela direkt utan någon närmare förklaring, och så börjar hämdodysséen mot personer som inte direkt är inblandade i mordet på den prostituerade kvinnan? Hmm...

Calibre 9 är en sådan film som passar in i beskrivningen "serietidningsfilm" och en sådan genre borde fan införas. Hur kan man annars beskriva denna? Allt är som taget ur en serietidning, blod sprutar, handlingen är inte direkt vettig, frenetiskt bildspråk, de som är onda är riktigt onda och de som är goda... ja, de är goda helt enkelt för de dödar de onda. Så det så... 

Med detta sagt, så var den här ändå ungefär vad jag behövde på fredagskvällen. En lättuggad bagatell som egentligen är alldeles alldeles korkad, men som ändå lyckades få mig hyfsat intresserad under resans gång. Och det får duga ibland, faktiskt. Som att vräka i sig ett skrovmål på Max och tillfälligt vara mätt och nöjd, innan hjärnan börjar med sitt irriterande mantra om att nu måste du göra dig av med det överflödiga du skyfflat i dig. 

Tror fan det. Vem väljer frivilligt att utsätta sig för de enorma reklamavbrott som TV4 kör med? Om man är lagd åt sado-hållet så är det ju skönt att titta på en kanal som har som främsta uppgift att plåga tittaren genom att lägga in reklam precis hela tiden. Programmen/filmerna hinner som bäst starta innan det är reklam. Det är nog delförklaringen i alla fall...

En annan är nog är publiken äntligen har tröttnat på det här formatet, efter alla års manglande av Idol. Det stämmer det som sägs i artikeln i Aftonbladet, typ halva befolkningen av Sverige måste ju redan ha varit med i dessa talangjakter. 

En annan grej är ju att de har lyckats få ihop en helt värdelös jury. Kom igen, Marie Sernholt får som enda kvinnan i juryn vara den som fick fejkgråta något så otroligt när deltagare fick kalla handen och inte gick vidare. Och sen när hon skulle skicka vidare andra så bröt hon ut i eurofoi och skuttade och fnittrade. Medan de andra fick vara coolt tillbakalutade och möjligen ge de lyckligt lottade som gick vidare en liten kram. I övrigt kan jag bara säga att den här juryn var gäspframkallande tråkig, precis hela tiden. Och jag orkade bara med en kort sväng under audition innan jag gav upp. Jag har ingen aning om vilka som är vidare, vilka som har åkt ut hittills och vilka som tävlar överhuvudtaget. X-factor fick en kort stund på sig att övertyga mig, men de lyckades inte. Och uppenbarligen väljer väldigt många fler att knappa in svt för att de ska ta hand om fredagsmyset åt dem. Det är mycket bra.

Visa äckel-fyran att ni inte tillåter vad som helst. Att ni åtminstone kräver lite underhållning innan den blir avbryten av hundra reklampauser.

P.s Och den där jävla publiken... Dee var nog så irriterande under Idol, men i X-factor måste de ha gått på någon slags drog för artisten hann knappt gå in på scen och greppa mikrofonen innan det tjutades, skreks och hölls upp skyltar om att just den artisten mååååste gå vidare. 

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article15711563.ab