Sååå har man då avvaktat länge nog för att till sist se en av årets mest hajpade filmer, och i ett försök att inte falla in i hajpandet av den så gav jag filmen en chans att mogna en aning och inte se den medan alla andra ansåg att man måste göra det. Det blir inte så bra alltid vid sådana här "måste-se-filmer", om man alltför snabbt tittar på den. Då är man inte så lite färgad av det upphaussade tonläget. Med det sagt, jag hade inte så enorma förväntningar på Prometheus som många andra hade, helt enkelt för att jag inte är helt såld i Alien-universumet men tycker ändå, konstigt nog, att Alien-varelserna är bland de häftigaste monstren som har gjorts på film. 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Det största problemet med filmen är att jag inte riktigt blir engagerad, och då vet jag inte om jag ska skylla det på regissören eller mig själv. Klart är i alla fall att Ridley Scott har sneglat lite avundsjukt på uppföljaren, som gjordes av James Cameron i Alien-trilogin, och här ska det med andra ord gå fort, fort, fort. Eller så är det helt enkelt för att Scott förstår att dagens popcornpublik inte orkar sitta på röven och tålmodigt invänta vad som komma skall längre, som han gjorde på ett banbrytande sätt med Alien. Det är tyvärr så att allt ska ha så jävla bråttom numera. Knappt har man landat på planeten förrän besättningen är ute och traskar omkring, stöter på lite konstigheter, en android visar sig vara lite sisådär att lita på och sådär rullar det på utan en chans till att spänning ska hinna byggas upp och de stora frågeställningarna vars svar jag trodde man skulle få här aldrig kommer ( men lugnt, sitt still i båten, det kommer ju en uppföljare of course). 

Sedan begriper jag inte vad folk ser hos Noomi Rapace, mer än att det är tydligt att Hollywoods idébrist även gör sig gällande bland skådespelare för de behöver tydligen inte kunna skådespela längre... Det hon presterade här kunde vilken svensk skådis som helst ha gjort med ett halvårs träning på engelska, för Noomis repliker låter allt annat än naturliga utan som att hon fortfarande står framför spegeln och tränar dem när det är dags för tagning. När hon inte rapar upp denna knackliga engelska har hon ju inte direkt mycket annat att göra heller mer än att spela förbluffad/förbryllad/skräckfylld... Ungefär i den ordningen. 

De övriga gör väl helt okej ifrån sig men det är ingen i den här besättningen som verkligen sticker ut och som ger mig ett mänskligt ansikte att luta mig tillbaka till och som jag tycker om. Ingen karaktär är så levandegjord att det går att börja känna lite empati och känsla för den. Alltså bryr man sig inte heller nämnvärt vad som händer med dessa pappersfigurer till karaktärer. 

Nej Prometheus var som bäst i slutet och har du inte sett filmen ännu råder jag dig att inte läsa följande...

Det var riktigt trevligt att återse en nyfödd Alien. Det ska bli lite intressant att se vad som kommer att hända hädanefter, men jag ser inte fram emot uppföljaren. Jo, kanske, om Ridley Scott överlämnar regisserandet till James Cameron;P Nej men jag hoppas verkligen få se lite mer i den kommande filmen, och att man inte lämnar flera frågor obesvarade. Och lite fler strider mot aliens vore väldigt roligt att få se, om man nu får önska sig något. 

Men som helhet, helt okej film. Man har ju så klart sett sämre än det här, men samtidigt har man sett betydligt bättre filmer också. Men den duger helt klart som underhållning medan den pågår, men sedan glömmer i alla fall jag ganska snabbt bort den. 

Det fungerade inget vidare med att dansa och tjoa runt en fallossymbol för att göra ett tappert men fruktlöst försök att bli kvitt förkylningen som man drabbades av under tisdagen den här veckan, men tack och lov så var den oerhört kort och inte så långlivad. Eller ja, jag räknar med det där att ligga nedbäddad i soffan som det som gick över snabbt, en dag låg man däckad "bara" och sedan var man pigg nog att kunna göra annat. Däremot sitter snuvan envist kvar, även om den också har minskat successivt, och den rinnande äckliga snornäsan man fick dras med tisdag-onsdag verkar ha gett upp sitt revir och har nu gått tillbaka till lågintensivt läge vilket inte innebär att man behöver snyta sig i tid och otid och nässprey behöves icke heller längre. Gööött. 

Så, nu och framåt så kan det ju även om det är en sliten klyscha, bara bli bättre och bättre. I alla fall på den här punkten. Jippe-hoo...