Fan! Jag hade förväntningar på Family Guy-skaparens första försök till långfilm men det resulterade bara i att jag tycker att Seth MacFarlane hör hemma på tv-seriefronten och inte som filmregissör. Eller okej, första försöket kunde ha blivit värre än vad Ted var, men mycket tycker jag visar var snubben hör hemma och filmen är ungefär ett längre avsnitt av Family Guy där Stewie och Brian är ute på äventyr fast den här gången som Mark Wahlberg och en datoranimerad nallebjörn. Inga stora överraskningar således, självklart är björnen ful i munnen och självklart ställer det till med problem för Wahlberg och hans flickvän. So what, detta har vi sett många gånger? Jag begriper faktiskt inte alls hur den här filmen har kunnat få så höga betyg överallt. Har jag missat något? 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Okej ett fåtal gånger blir även mina smilband lite bredare, men det är lätträknade gånger. Gordon flash himself är perfekt, det är filmens enda riktigt roliga scen. Den roligaste kommer alldeles försent dock- den läskiga, överviktiga killen som i slutet skaffar en personlig tränare och blir- Taylor Lautner. Klockrent! Mer sådant och jag hade verkligen fallit för Ted. Men att humorn dessvärre ligger i att Ted ska snacka skit och säga fula ord... nej. Det funkar inte den här gången, det räcker i en animerad humorserie men inte i det långa formatet. Att i stort sett varenda jävla dialog dessutom måste ha med någon slags humor ( fisar är skämtet skrämmande ofta) är ytterligare ett tecken på att regissören borde ha siktat lite högre, eller för all del lägre, än vad fallet är i Family Guy. Kärleksstoryn är bedrövande trååååkig, som att veva om en Stephenie Meyer- dramaturgi om och om igen ( ingen vampyr denna gång, bara en livs levande nallebjörn), eller vilken valfri sliskig kärleksfilm/serie/bok som helst. Man förstår ju tämligen direkt hur alltsammans kommer att gå, inga överraskningar här heller nej. Både Wahlberg och Mila Kunis ser mest ut att fundera över om de medverkar i en regelrätt barnfilm eller om den är meningen att ses av vuxna, för de verkar mest vilsna och ser ut att ha haft mycket roligare i andra filmer. De gör ingenting som direkt sticker ut, de bara kör på med "ung man som borde fattat för länge sedan att han är vuxen nu" och " ung kvinna som vill att ens snubbe ska slänga nallebjörnen han älskade som barn åt helsike". 

Som helhet blir det här inte mycket mer än en tung suck och ett "mjeh, blidde de inte mer än såhär" från min sida och jag kliar mig i huvudet och undrar allvarligt två saker. A) vad är det för fel på mig som tydligen inte uppfattar storheten med Ted, och B), vad är det för fel med dagens professionella filmkritiker som tävlar i att ösa superlativ om hur rolig den här filmen är? Har filmbolaget bakom filmen verkligen mutat dem allesammans? 

Nej, jag hade verkligen förväntat mig att få använda skrattmuskeln betydligt mer under Teds speltid, men icke. Suck. Jag börjar resignera, och bannar mig själv för att återigen låtit förväntningarna bli högre än vad fallet var inför Titanics jungfruresa. Ted slutade i alla fall inte i en katastrof, men det var fan inte långt ifrån... 

En film från en argentinsk filmregissör, och det är alltid skönt när öronen får höra något annat än amerikanska vilket är det vanligaste språket som man får höra när man ser film. Om det kan man ju säga hur pass amerikaniserad man egentligen är, men så är fallet för de allra flesta av oss. When your flesh screams ( herregud, bara titeln gör att min mun börjar smådreggla lite) är ju riktigt nice, så den här filmen tar man sig nog en titt på så fort det är möjligt!. 

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=goJxEBSwCsE