Ah, perfekt mustig och svettig actionfilm att inleda julfilmstittandet med. Con Air, denna så högt omtyckta film när man var betydligt yngre än vad man just nu, men sedd med nya ögon så framträder bristerna här och var men tar man den fortfarande för vad den är, mastig action från producenten Bruckheimer och regissören Simon West så får man onekligen valuta för pengarna. 

Det jag framför allt störde mig över efter den här omtitten var de extremt endimensionerade karaktärerna. Jag tycker nästan det är konstigt att jag inte har tänkt på detta tidigare, men å andra sidan så är det något år sedan jag såg Con Air sist. Ta bara Nic Cages karaktär- han är en schysst snubbe egentligen, men tvekar inte att slå ihjäl snubbar under olika anledningar- om de stöter på hans flickvän eller är de värsta avskummen i Amerika. I Cages karaktärs hjärna verkar det finnas en on/off-knapp som går på on så snart det finns någon form av hot. Kanske finns hos alla soldater, vad vet jag. Sedan har vi Cages älskvärda, blonda hustru som gråter på precis rätt ställen och som vid återföreningen i slutet ler och gråter vackert... 

Påtal om slutet tycker jag det är nästa parodiskt överdrivet. Det räcker inte med att man kraschlandar ett jätteplan mitt i Las Vegas, ohnej våra hjältar ska jaga efter skurkarna på polismotorcyklar samtidigt som skurkarna försöker fly i en brandbil samtidigt som de ödelägger staden lite mer... Kom igen, det hade funkat med ett mindre dramatiskt slut, faktiskt. 

Det var när jag såg den här filmen för första gången som jag upptäckte John Malkovich, och oj vad jag önskar att han kunde spela lite fler sådana här roller, rollen som hyggligt smart och brutal psykopat är som klippt och skuren för den här mannen. Steve Buscemi är med alldeles för lite som vanligt, men när han är med så är han på något sätt vansinnigt rolig fast man har sett om den här filmen ett flertal gånger vid det här laget. Danny Trejo hade jag nästan helt glömt bort fanns med i den här filmen, men det var lite roligt att "återupptäcka" honom. John Cusack kunde däremot ha fått lite mer "roliga" scener, för käftandet med en annan snut under stora delar av filmen blir aldrig riktigt roligt och att de sedan mer eller mindre förlåter varandra under det sliskiga slutet blir lite för mycket av det goda. 

Allt som allt, Con Air är ändå en actionrökare som fortfarande fungerar och som jag förmodligen kommer att fortsätta se om med jämna mellanrum. Men hade den kommit i år hade jag förmodligen sågat den längst med fotknölarna, men i och med att man såg den här under tonåren och gillade den skarpt, så är det svårt att hacka sönder den, även om det finns en hel del i övrigt att önska. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...