Direktlänk till inlägg 31 december 2012
Det var som tusan, att man först vid 2012 års skälvande sista suckar ska man råka se en svensk thriller som man faktiskt tycker funkar och som, ta mig fan, faktiskt är ganska underhållande. Men det beror förmodligen mest på att filmen inte är en genomsvensk produktion utan man har samarbetat internationellt med framför allt Tyskland, så det vore ju konstigt om man "bara" hade fått till en vanlig standardthriller a la svenska mått med ett sådant utgångsläge. Men regissör Peter Dalle överraskar mig och jag trodde inte att han var kapabel att kunna lyckas med en thriller.
LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.
Men med detta sagt så finns det naturligtvis en del brister också. Den största är kärlekshistorien mellan huvudpersonen Martin och Leni. Den känns inte på riktigt, bara något som är framkrystat och som lika gärna hade kunnat slippas helt och hållet ( fast filmens slutpunkt hade då fått ändrats radikalt). Även skurken Terrence hade kunnat genomgå lite bearbetning på manusstadiet för han blir i det närmaste parodisk som övertygad nazist och som talar om solen som stiger över Berlin och sedan fanatiskt ser till att ta över forskningsskeppet och göra precis vad han vill med besättningen. Dessutom hade man kunnat kraftigt reducera scenerna med "springa-i-dörr", för det blir närmast komiskt hur ofta någon knackar på en hyttdörr, eller står gömd bakom en hyttdörr och tjuvlyssnar osv.
Men så till det positiva- besättningens olika nationaliteter och den "neutrala" svensken och hur de reagerar när andra världskriget tar sin början och alla blir fiender helt plötsligt. Hur ska de reagera när deras länder befinner sig i krig med varandra? Jag tycker filmen kunde ha lagt lite mer fokus på den här biten för jag tyckte att det här var riktigt intressant. Tyvärr blir det inte mycket mer än att den judiske mannen som finns med ombord ger lite dräpande kommentarer till tyskarna som också finns ombord. Jag hade velat se lite mer av det här istället för thrillermomentet som sedan tar överhanden över hela filmen. Särskilt spännande blir aldrig En fiende att dö för, men jag tyckte ändå att det var underhållande att se vad som sker efterhand och hur huvudpersonen ska fixa den knipa han ofrivilligt har hamnat i.
Lite fler sådana här svenska produktioner som En fiende att dö för, och jag kanske, kanske börjar återfå tilltron till svensk film igen så småningom...
Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 |
4 |
5 | 6 |
7 |
8 |
9 | |||
10 | 11 |
12 | 13 |
14 |
15 | 16 |
|||
17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
22 | 23 | |||
24 |
25 |
26 |
27 | 28 | 29 |
30 |
|||
31 | |||||||||
|