Det ser en aning upp och ned ut och samtidigt kanske inte alltför intressant eftersom det verkar handla framför allt om en kärlekshistoria ( vilket förstås kan vara bra, men just i det här fallet känns det lite väl sötsliskigt). Men... Kirsten Dunst vill man gärna se mer av, och då kan man säkert stå ut med den här filmen.

http://www.youtube.com/watch?v=jLJqCPNFUlw

Nu när de stora drakarna med Telia i spetsen har talat om 4G länge och väl börjar det äntligen se ut som att det byggs ut på allvar och inte minst här i Norrbotten också. Enligt artikeln i PT ska snart Piteå ha igång 4G från Tele2/Telenor och utbudet av mobilt bredband torde då kunna bli lite mer omfattande men framför allt- täckningen borde kunna bli betydligt bättre snart! Och, hoppas jag, man borde kunna få tillgång till det snabbare 4G-nätet även om man inte bor i stan. För om jag förstått allting rätt så ska täckningen med 4G vara avsevärt bättre och den ska ha betydligt bättre räckvidd än vad som är fallet med 3G. Jag förväntar mig ju inte hundraprocentig 4G-täckning förstås, men när det väl lanseras häromkring vill jag ändå kunna använda mig av de högre hastigheterna. Bara operatörerna blir av med en del barnsjukdomar och börjar pressa fram högre datavolymer också så kan man bli riktigt nöjd, förhoppningsvis. 

http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/kraftig-utbyggnad-av-4g-7422601-default.aspx?

Smågulligt, småputtrande och allmänt småtrevligt och den enda spänningen som fanns i filmen är när pensionären Frank tränar upp sin hemhjälpsrobot till att klara av att dyrka upp lås så att Frank kan fortsätta på sin brottsliga bana, trots att han uppenbarligen inte mår så bra. Personkemin mellan roboten och Frank är också fin, men den griper inte tag i mig i alla fall och lämnar inga bestående avtryck direkt. Det här var en film som verkligen småputtrar på i lagom takt från start till mål utan att egentligen lämna mig med så mycket funderingar efteråt. 

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Frank Langella är verkligen riktigt bra i huvudrollen och med små medel får han mig att börja bry mig om den gamle mannen, även om det inte blir något som verkligen berör mig på djupet. Jag skulle inte ha haft något emot om den här gamle mästerinbrottstjuven hade fått vara ännu mer vresig och bitter över hur livet artade sig, och han hade gärna fått kommentera mer om hur samhället runtomkring honom förändras med biblioteket som basgrund. Allt blir maskiniserat och betydligt tråkigare, och då filmen utspelas i en "nära framtid" finns det en hel del att känna igen fortfarande samtidigt som användningen av robotar som personliga assistenter har gått framåt. Det här är väl förmodligen den utveckling som vi kommer att hinna vara med om under vår levnadstid- robotar tar över det här med att vara hjälpredor, istället för att vi ska ha mänsklig kontakt. 

Liv Tyler och Susan Sandron fixar också att göra en hel del av relativt lågmälda roller och framför allt kemin mellan Langella och Sandron fungerar alldeles utmärkt. 

Robot & Frank funkar utmärkt att titta på men samtidigt tycker jag inte att filmen sa mig speciellt mycket. Det är inget vasst inlägg i hur åldringsvård kan fungera i framtiden, den innehöll inga vassa kommentarer om vår närmaste framtid och den hade ingen stor portion humor eller speciellt spännande inslag- den bara puttrade på helt enkelt. Ingen jätteupplevelse direkt, ingenting som etsar sig fast i minnet under någon längre tid men den var ändå ganska skön på något obeskrivligt sätt. Jag ångrar i alla fall inte att jag har sett den.