Vad är det som händer egentligen? På kort tid har jag sett två datoranimerade filmer som föll mig i smaken och den stora överraskningen är att Röjar-Ralf var oväntat bra och sevärd. Det hade jag inte trott från början utan mest inbillat mig att man måste vara insatt och kunnig om spelvärlden för att få ut någon som helst behållning från den här filmen men så var verkligen icke fallet. Röjar-Ralf var nästan oförskämt underhållande att titta på, ja rent av kanske den bästa datoranimerade film jag har sett efter första Toy Story och den danska Roland the barbarian! Men visst, visst fanns saker som jag inte tyckte om i den här filmen och visst har man ju hört ungefär samma story en gång förrut- personer som inte längre vill vara dem som de förväntas att vara och som ger sig ut på äventyr för att försöka hitta sig själv och komma underfund med vem man egentligen är. Det är inte direkt ett helt nytt ämne som filmen utforskar, men sättet man gör det på är förmodligen ganska nytt och djävulskt påhittigt och som sagt, väldigt underhållande och jag tror att de allra flesta har roligt under resans gång. 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Jag vet inte om det bara är jag, men jag hade i alla fall lite svårare med att tro på att dataspelfigurer kan vara levande när inte spelen används- till skillnad från Toy Story, där leksaker får liv så fort de blir ensamma, av någon anledning så hade jag inga problem med att "tro" på den saken. Men att de här figurerna lever och gör annat när spelandet inte är igång kittlade inte min fantasi lika omedelbart som den i Toy Story, kanske framför allt för att jag inte alls är intresserad eller insatt i spelandets kultur och vanor. En hel del skämt går förmodligen över mitt huvud, men även om man inte är ett fan av akardspel eller spel överhuvudtaget så tror jag ändå att man kan ha en stor behållning av att titta på den här filmen. Jag tyckte i alla fall att det var roligt att se te.x Sonic och skurken från Sonic och i den alldeles för uppenbara uppföljaren som givetvis kommer att komma vare sig man vill det eller inte så hoppas jag att fler klassiska spelfigurer får vara med. 

Jag kanske inbillar mig bara, men jag tror fan inte att John C. Reilly har haft det roligare på jobbet än när han stämplade in för att ge sin röst till Ralf. Det går nästan att känna av hur entusiastisk han har varit inför uppgiften och att han har haft det hur roligt som helst under inspelningen. Sådant smittar verkligen av sig. Jag har avskytt karln i andra komiska sammanhang, men måste krypa till korset och erkänna att vad fan, karln kan faktiskt agera när han vill vilket han inte minst har visat i We need to talk about Kevin och Walk Hard: The Dewey Cox Story. 

Lite roligt var det också att konstatera såhär efteråt genom imdb.com at Ed O´Neill också har varit med i den här filmen med sin röst, den gamle underbare Al Bundy himself!

Ännu ett plus, eller kanske två, är att tjejerna har riktigt bra roller i den här filmen och att båda karaktärerna är ganska "okvinnliga" i jämförelse med hur de vanligtvis brukar vara i sådana här sammanhang. 

Men ett litet minus blir det för att det inte fanns med sådana karaktärer som har en chans att bli oförglömliga i min anteckningsbok... Visst finns det sköna karaktärer, men ingen av dem når upp till Woody och Buzz nivå från Toy Story eller så är det som så att jag värderar Toy Story högre eftersom den var en del av min uppväxt medan Röjar-Ralf helt klart är för en ny generation. Jag har i alla fall lite svårt för att riktigt falla för karaktärerna här, men det är nog framför allt för att jag inte är målgruppen för det här längre ( och ärligt talat, jag borde sluta se sådana här filmer nu). 

Med allt detta sagt så är Wreck-it Ralph en fjäder i hatten för Disney och nu kanske de äntligen på allvar kan börja ta upp kampen gentemot Dreamworks och Pixlar! Vad som återstår är bara ytterligare lite putsande och se till att få till riktigt bra bikaraktärer så har de detta i hamn, samt återupprätta lite av den där gamla hederliga "Disneykänslan". 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...