Pust, om det här ska vara ett av de dyraste filmprojekten så har man verkligen lagt slantarna på ganska häftiga actionsekvenser och att få huvudpersonen Brad Pitt att se häftig och cool ut i långt, gult, stripigt hår. Det funkar väl förvisso ganska bra, och sanningen att säga hade jag ganska roligt under den här åkturen. Men det är inte konstigt att man i alla fall som en synvilla blir underhållen då filmen verkligen rivstartar i princip på en gång och därefter handlar det om att fly från punkt a till punkt b och vidare till punkt c och punkt d. Sen när man får lite andningspauser så hinner tankarna börja komma ikapp och medan man frustar som en travhäst som sprungit tre V75-lopp, så spricker ändå cementen en aning. Känslan mot slutet är- hade man ändå inte lite mer att säga än det här? Slutsatsen blir att vi,mänskligheten, är fullkomligt pissrädda för att en farsot liknande den som Digerdöden eller Spanska sjukan snart ska svepa över jorden. Vilket enligt de flesta forskare kommer att hända igen, så det passar ju utmärkt att vi har många sådana här epedemifilmer rullande här och var. 

                                         LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Jag halvhatar Pitten i den så glamourösa situationen att inte bara är han familjefar och har två vackra döttrar och en underbar hustru, det är självklart amerikanen som räddar hela världen ( oj vad oväntat). Och det är inte mycket nytt under zombiesolen här heller, det mesta har vi sett och zombierna är av det snabbare slaget i den här filmen och rusar utav helvete och är snabbare än pantrar i sina rörelser. Inget nytt. Det blir till och med löjligt ibland när zombierna bildar en mur av sig själva för att ta sig över en mur. De lyckas dessutom få en helikopter att störta genom att använda sig av samma stunttrick. 

Den riktiga undergångskänslan vill inte heller riktigt infinna sig för mig. Visst får man se en hel del förstörelse, och häftigast var att se Israel-Jerusalem bli invaderat och ödelagt, och det här mer storskaliga är som jag ser det en fin utveckling sedan man i 28 dagar senare fick se ett ödelagt London som verkligen bidrog till att filmen kändes som en betraktelse efter den stora undergången. Men i World War Z färdas man hit och dit men ändå gör det inte riktigt att man känner att det är kört över hela världen. 

Det blir också vansinnigt trist när Pitten lovar hustrun att ringa en gång om dagen och sedan måste leva upp till löftet, och alla vet ju hur frugan kommer att reagera när samtalen uteblir och om det inträffar något som gör att telekontakten upphör. Det här tjafset har vi redan sett så många gånger tidigare. Varför inte bara säga "du ser om jag kommer tillbaka eller inte". Men å andra sidan så hade vi ju inte fått se hur frugan och ungarna har det på sin trygga plats bland militären medan Pitten offrar sitt liv ute på fältet. Åh, vad jag hade "saknat" de scenerna... 

D            

Det är också i sammanhanget tråkigt att World War Z är en storbudgetfilm från Hollywood för det betyder ju en sak- våldet är återhållsamt, knappt att något blod skvätter nämnvärt ( vilket jag tycker är en av de viktigare detaljerna i zombiefilmer) och inte heller svär våra kära hjältar. Hur jävligt det än ser ut att vara, så är det inte så mycket som en enda som utbrister i "fuck" eller "damn" eller liknande. Så, lite för "städat" tycker jag att det är. Kom igen, det handlar om världens undergång, biljoner människor dör eller blir infekterade ( och naturligtvis ska vi hålla alla våra tummar för familjefadern med det gula, stripiga håret och hans familj alldeles oavsett hur många andra familjer som blir dödade/infekterade) men ingen kan svära? Inte ens lite, lite...

Jag har läst att boken som den här filmen bygger på har en hel del annat än kampen för överlevnad och att boken innehåller en hel del satir över bland annat det amerikanska samhället ( något som naturligtvis är helt bortblåst i filmatiseringen). Är jävligt sugen på att läsa boken och ska försöka göra det medan man har filmen i färskt minne så man får se hur mycket som har förvrängts och plockats bort. 

Hela slutet fick filmas om när testpulik tydligen inte gillade originalslutet, och jag kan inte svära på att man utan denna kunskap på förhand hade tyckt annorlunda, men nog känns slutet trots allt en aning konstigt på något sätt. Inte riktigt det där slutet som man hade förväntat sig, liksom. Och lite av total kollaps och en riktig kamp för överlevnad försvinner när man också på förhand visste om att det redan talas om en World War Z 2. Den hemligheten hade man gott och väl kunnat hålla på ett tag till...

Det finns en hel del att anmärka på och framför allt hade jag velat ha någon mindre känd skådis i huvudrollen istället för Pitten, men det är tankar och funderingar som jag får efter att ha sett filmen. Medan man ser den är det ändå helt okej zombieunderhållning som håller gott och väl för stunden.