Tråkig film kort och gott. Sådär nu kan den som önskar sluta läsa direkt för jag har inget positivt att säga om den här mediokra filmen och kommer att tröska på med en hel del kritik och skit från och med nu. Jag minns att när jag såg trailern verkade det som att det här skulle kunna vara en ganska underhållande film som dessutom hade svenskan Malin Åkerman med i ledande huvudroll men framför allt att John Cusack fanns med här gjorde det hela klart för min del- den här skulle jag minsann se. Men vi gör alla misstag ibland, och skådespelare som i vanliga fall brukar vara underhållande kan ibland ge sig in i filmer där man verkligen undrar varför de alls finns med i. Cusack är tråkig, stelbent och opersonlig och hans tolkning av en utbränd agent med alkoholproblem som får ett "enkelt" uppdrag för att landa på fötterna igen, men som det sedan visar sig blir indragen i ett spel med stora ambitioner, har vi sett många gånger tidigare och vi har sett det så mycket bättre genomfört också. The Numbers Station utspelar sig alldeles för mycket i en underjordisk byggnad och den där riktiga nagelbitar-känslan uteblir helt och hållet mest på grund av att hotet aldrig känns på riktigt, riktigt allvar.

                                              LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Malin Åkerman är om möjligt ännu mer förutsägbar och tråkig än agenten som Cusack gestaltar- ett blont yrväder som ska vara rolig, som ställer sådana där dumma frågor till en början som vi är vana vid att se i andra liknande filmer och som hela tiden måste påpeka att agenten måste ljuga, och att han kunde minsann vara lite mer personlig för hon jobbar av någon anledning bättre under prat eller oljud samtidigt som jag mer och mer börjar ifrågasätta om hon är så jäkla duktig på datorer och kodknäckning som hon utmålades att vara i inledningen. 

Och har man inte somnat eller gett upp under det här käcka kammarspelet två karaktärer sinsemellan så blir det ansträngande att hålla det minsta intresse uppe inför finalen, som nog är bland det tråkigaste jag har sett på väldigt länge. I all hast får vi veta vad skurkarnas anledning till alltsammans var ( och även detta har vi hört oräkneliga gånger tidigare) och sedan får vi inte riktigt något ordentligt slut för Åkerman/Cusacks karaktärer ( men innan dess hade jag ändå slutat bry mig om dem här så för min del spelade inte det så stor roll). 

För att inte hamna i koma medan man kämpar sig igenom den här filmen kan man alltid roa sig med att kolla in the many faces of fröken Akerman, som erbjuder ett rikt urval av ungefär samma ansiktsuttryck precis hela tiden... Stirra oroligt, gapa med kunnen osv osv... 

Jag blir inte förvånad när imbd.com bekräftar mina misstankar om att regissören till The Numbers Station, Kasper Barfoed, som mest har erfarenhet av att syssla med serier eftersom den här filmen mest av allt känns som att den hade kunnat bli aningen bättre om den te.x hade varit uppdelad i två, tre avsnitt istället. Då hade man i alla fall kunnat avsluta två av delarna med cliffhangers och kanske hade intresset i sådana fall ha varit lite större men man hade förmodligen hatat det torftliga slutet ännu mer om så hade varit fallet. Det är väl riskfritt att den här regissören får göra några fler större filmprojekt inom den närmaste tiden...

Om man känner för att slösa bort tiden med en tråkig thriller är det här det perfekta valet. Annars gör man allt bäst i att inte se den här oavsett om den lokala Statoilmacken erbjuder filmen för en tjuga och man får en bulle på köpet. Inte ens det är den här värd, faktiskt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...