Intresseväckande inledning, det är något den här Falk-filmen har: en skadeskjuten Johan Falk som av någon anledning som vi inte känner till i början blir omhändertagen av sina GSI-kollegor och frågetecknen är många och det som överskuggar alla frågor är naturligtvis vad som har hänt? En snabb tillbakaspolning till 48 timmar tidigare och nedräkningen till det intressanta i början startar. Bra gjort, regissören ser till att man blir kvar framför filmen trots TV4:s tappra försök att bli av med så många tittare som möjligt med oääändligt långa reklampauser och ett nyhetsblock mitt i alltsammans dessutom. Men de få som orkar med detta och som stannar kvar till slutet får i alla fall valuta för sin möda, ty sällan har man väl blivit hängande med en liknande cliffhanger som här även om man kanske kan ana vilka det är som försöker ta sig in till Wagner. 

Det är en hel del som händer i den näst sista (?) filmen, det blir en hel del att hålla reda på en vecka framåt innan den spännande upplösningen anländer. Jag är faktiskt förvånad, på riktigt! Falk var i inledningen som bäst en något rappare filmserie än Beck och Wallander men knappast speciellt mycket bättre. Så mycket bättre har dock de sista filmerna varit och till min förvåning har det varit action och full fart i samtliga filmer. Det trodde jag verkligen inte när de här filmerna började rulla igång i tv-rutan! 

Ja, och även Johan Falk: Barninfiltratören är bättre än förväntat men här ligger inte spänningen direkt i lösningen på det aktuella fallet utan snarare i perferin om Frank Wagner. Oj, jag hade inte velat vara i den mannens kläder vid det här tillfället! Och dessutom ska det här ju baseras på en verklig infiltratör, vilket ger det där lilla extra utan att man vet hur mycket av den sanna historien som har "kryddats". 

Men likt Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt just nu gör en 180-graders helsvängning och försöker att strunta i sin (fantastiska?) historia vad gäller hur moderaterna har sett på Nelson Mandela och ANC, så gör Johan Falk något liknande och som inte heller känns trovärdigt. I filmen är han först helt och hållet med på tåget när det handlar om att ha med en ungdom som infiltratör, inga problem. Men lagom långt in i filmen kommer helomvändningen, ganska oannonserat dessutom. Plötsligt är det inte alls okej längre. För att dessutom leda till att Falk säger upp sig för att han inte länge kan gå med på de metoder (han själv bland annat tyckte var bra från början) som supergruppen använder sig av. Men var började tvivlet infinna sig? Missade jag det, var jag för ouppmärksam, eller tycker fler att det kommer lite alltför plötsligt och alldeles för lägligt? 

Sedan fortsätter historien med Seth och når till sist ett epicentrum som åtmonstone var ganska väntat. Jag hade länge gissat på att något omvälvande skulle inträffa med de här karaktärerna, och nu efteråt blev jag inte direkt förvånad över vem som dog. Och vem som ska få betala det priset! 

Från och med nu har jag skyhöga förväntningar inför grand finale- Johan Falk: Kodnamn Lisa. Må ni mig inte göra besviken, tack...