En mycket värdig final för Johan Falk och company innebar Johan Falk: Kodnamn Lisa och jag kunde snabbt konstatera att avslutningsfilmen på inget sätt eller vis skulle dra åt tyglarna och låta dramadelen ta överhanden utan det är nästan konstant springa-och-gömma-sig-för-att-slutligen-konfrontera. I snabba tillbakablickar på tidigare filmer där kodnamn Lisa varit inblandad ger en chansen att försöka utmana minnet lite, men tyvärr kan jag inte säga att jag minns så mycket av de andra filmerna på grund av att jag helt enkelt inte tyckte om dem speciellt mycket. I och med den nya omgången Falk-filmer blev de riktigt jävla bra, men det var så dags att börja bry sig då!

Kaos är ett bra sammanhängande beskrivning av Johan Falk: Kodnamn Lisa. Det är verkligen kaos, och allt som sett så grundmurat ut i de tidigare filmerna känns inte alls som ett skyddsnät längre, ungefär den känslan man har av Sverige i dag där det handlar om ett (blått) land som lär invånarna att se till sig själva och strunta i andra. Faller du, faller du jävligt hårt. Frank Wagner har inga livlinor kvar ( om man nu inte räknar med Falk förstås) och jagas av hänsynslösa gangsters och nästan minst lika hänsynslösa poliser som trots det Wagner gjort inte kan räkna med speciellt mycket hjälp- antingen försvinna i anonymitet och knappt existera eller bli arresterad. Man missunnar verkligen inte Wagners position och jag kunde inte låta bli att försöka tänka mig in i hans situation och hur oerhört pressad och livrädd han måste ha varit! 

Jag älskar mest av allt att Johan Falk återigen jobbar mer eller mindre på egen hand, att han inte är snut längre direkt och jobbar under lagen, precis som fallet var i Noll Tolerans. Poliserna hade gärna fått jaga honom lite längre så hade det blivit ännu så mycket bättre, men jag tycker ändå att Johan Falk: Kodnamn Lisa är den bästa filmen sedan filmserien startade med just Noll Tolerans! 

Då känns det desto mer trist och irriterande att svensk film måste ha med typiska scener som när Falks dotter kommer in på hotellrummet och hör sin mamma snacka i mobiltelefon och helt utan någonting apropå utbrister: "Hare hänt nåt?" samtidigt som den där äcklige pojkvännen ger henne en kram strax efteråt. Eller när Wagners son rusar fram till sin pappa och helt onaturligt säger:" Pappa, pappa, pappa är de verkligen du" inte helt utan problem med att få ur sig det där "är det verkligen du". Ett minimumkrav även inom svensk film borde vara att ha med barnskådisar som faktiskt kan prata och som faktiskt kan agera hyggligt trovärdigt. Vilket gäller för en klar majoritet av de så kallade skådespelare som vi har i det här landet. Tala rent och klart och tydligt, eller tala inte alls. 

Jag måste också erkänna att två saker gjorde mig förvånad med den här filmen, för det första att regissören och skaparen Anders Nilsson inte själv tog hand om den avslutande delen ( för det här är väl verkligen den sista filmen?) men också att regissören Charlotte Brandstrom gör en sådan actionspäckad och spännande film. Oja lite av det där att kvinnor hellre sysslar med drama och känslor istället för rak och bra action har jag dessvärre. 

Man lyckas göra ett explosivt slut dessutom, i och med slutstriden i ett varuhus av bästa amerikansk klass men dessvärre är det något som alla dessa filmer har lidit av- skottlossningsscenerna känns inte riktigt realistiska. De har aldrig någon riktig nerv. En person förflyttar sig och ser till att hamna i skydd, sedan finns alltid en krypskytt utplacerad någonstans som kan ta en särskilt besvärlig skytt därefter kan huvudpersonen ha ihjäl de övriga. Snipp snapp snut så var sagan slut. Ungefär så känns det också efter en mycket bra upptakt och flera spännande element, skurkarna blir besegrade alldeles för enkelt till sist. Man kan tycka att sådana kompetenta och stridsdugliga karlar borde ha förstått att en krypskytt fanns i närheten och gjort något åt det, åtminstone skyddat sig bättre än vad de faktiskt gör men icke! 

Det är tråkigt att sådant här smolk i bägaren finns med i en annars mycket sevärd och spännande film som gör stopp medan man befinner sig på topp. Inte många som klarat av det direkt. TV4 gör dessvärre sitt yttersta för att korta ned extramaterialet med verklighetens Frank Wagner för att hinna med den obligatoriska reklamen innan nästa program efter filmen tar sin början. Jag hade gärna hört mer om den personen, men man fick en liten inblick i hur mannens liv ser ut efter det att han har hjälpt polisen. Det här är kanske något som borde börja debatteras betydligt mer från och med nu? 

Historien om och med Johan Falk började med tre extremt bra, för att vara svenskt, actionfilmer men gick sedan nedåt betydligt under den förra omgången filmer. Men i och med de avslutande så är Johan Falk återigen min absoluta favorit bland svenska snutar igen. Jag hoppas att mjölkningen av Falk härmed är slut och att man inte funderar på något mer trots att man i slutsekvenserna ser att Falk tänker slänga in sin avskedsansökning i den öppna brasan.