Inte mycket som återstår nu, köra järnet imorgon så får man se hur det blir fortsättningsvis. Inte roligt med den här ovissheten just nu, och ser mest framför mig hur man i vanlig ordning sitter hemma på måndag. Jag hoppas att det inte blir så...

För att vara lite pro-höstdeppig så kan man ju konstatera att det var mycket roligare förr när det var mer liv på mobilen och man visste att åtminstone en person hade levererat svar varje dag... Nu för tiden är det bara dött och tyst och man är inte efterfrågad av någon.

Usch var tog juli vägen egentligen? Det känns som att man knappt hann njuta av att det var mitt i sommaren, men samtidigt så har det inte hellre direkt varit en supersommar vädermässigt sett. I och för sig gör det inte mig mycket då jag ändå inte vistas utomhus speciellt ofta, och det spelar ingen roll huruvida det råkar vara sommar eller vinter;P Men det känns samtidigt hemskt att tänka på att det faktiskt är augusti redan på onsdag till veckan, och man gör sitt bästa för att försöka förtränga det men det är svårt. Men sommaren är ju inte över bara för att det står att det är augusti i almenackan, ty augusti månad kan bli riktigt grym vädermässigt. 

Och nu påbörjar man sista veckan man blivit tilldelad på sommarjobbet. Känns lite både och faktiskt, både lite skönt men samtidigt skulle jag mer än gärna fortsätta i några veckor till. Så jag hoppas verkligen på att det blir förlängning, och att det blir ytterligare en månad som man får hålla på. Det hade varit nice. Mycket nice... 

Tycker det var "same old shit as usual" som handlarna på Piteås gator sålde under årets Pite dansar och ler och det räckte med att snabbt promenera omkring lite så hade man koll på utbudet och det var ungefär precis det som alltid brukar finnas till försäljning när festivalen drar igång. Lite tråkigt, tycker jag. Någon borde se till att utnyttja potentialen och sälja något som är nytt, för det kommer att dra till sig köpare direkt. 

Smycken och halsband fanns till försäljning förstås, och jag fastnade lite för halsbandet med dödskallen med de "blå ögonen". Men det blev inget köp;P

Det är dåligt ställt med minnet ibland, men en av resorna under den här sommaren ( snarare den enda) var ju till IKEA vilket inträffade för en vecka sedan nu men nog hade jag glömt bort att skriva något om det. Men börjar man bli gammal så är det inte så enkelt att minnas allt;P 

I alla fall, det var inga större inköp som gjordes utan det blev mest att titta och samtidigt börjar jag återigen att undra över hur tusan IKEA kan locka till sig en så stor mängd köpare år efter år... Vissa saker ska man väl helt enkelt inte förstå.

Blev i alla fall en sådan här lampa som ska lysa upp lite när höstmörkret så småningom börjar sänka sig. Jag vet inte riktigt var min svaghet för lampor kommer ifrån egentligen, men så är det- jag gillar lampor. Av någon jäkla anledning...

Nja jag vet inte riktigt vad det beror på men den här filmen berörde mig inte alls och jag blev inte ett dugg engagerad i historien. Jag tyckte mest att det var ganska rörigt och omständligt alltsammans, men det kan å andra sidan ha att göra med att jag inte brydde mig om hur det skulle gå för någon av huvudpersonerna. 

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Mel Gibson gör vad han ska, men jag tycker nog att han har varit mer underhållande i andra filmer än vad han är i den här. Sure, han har sina moments, men samtidigt tycker jag aldrig att hans karaktär blir speciellt rolig eller intressant och jag tappar intresset ungefär samtidigt som han hamnar i fängelset. Och vilket jäkla fängelse sen... Jag förstår inte alls, varför har fängelset affärer och ungar som springer omkring överallt och fungerar ungefär som en lite skitigare marknad? 

Visst, blodet skvätter ibland och i en scen är Gibson riktigt cool ( den där han spränger Stormare åt helsike) men annars tycker inte jag att det finns någon mening med det som händer i filmen. Jag bryr mig inte, jag känner ingenting, och allt blir ointressant och man brydde sig inte det minsta om någonting... Stormare hade dessutom en jäkla trist biroll, men sedan han medverkade i svenska fiaskot Jägarna 2 så verkar han ha taggat ned och spelar inte riktigt lika galet som han gjort tidigare längre, vilket jag tycker är riktigt tråkigt.

Nej, Get the Gringo var helt enkelt inte alls min typ av film. Ett riktigt sömnpiller, faktiskt. 

Med tanke på vilka namn som är med i den här filmen, Pierce Brosnan, Ed Harris, Jennifer Connelly, så hade jag hyfsat höga förväntningar men kanske framför allt på Brosnan, forne Bondfavoriten så man är lite nyfiken på hur han hanterar andra roller. Han gör det riktigt bra här, som en präst som är på gränsen att spåra ur hela tiden, men de andra är tyvärr besvikelser och då framför allt Ed Harris som har spelat betydligt roligare karaktärer tidigare. En bra sammanfattning av Salvation Boulevard är att den är just det, bara smårolig. 

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Jag hade tyckt att filmen hade blivit betydligt roligare och intressantare om Ed Harris religionsförnekare hade fått vara med betydligt mer. Filmens roligaste stund är just i början då Harris har en debatt med pastorn som spelas av Brosnan, och jag tycker framför allt att det var intressant att höra hur olika man uppfattar ett mirakel beroende på huruvida man är troende eller inte. Dessutom kan man ju tillägga så är jag helt på Harris sida, att Gud måste vara en sannerligen grym jävel som låter mänskligheten utstå så mycket genom historien utan att göra något ingripande what so ever... Nej, tyvärr tappade filmen styrfart direkt efter det att Harris karaktär hamnade i koma. 

Jag hade också velat se en mer galen Brosnan i sin roll som pastor. Kunde han inte ha fått spela över ännu mer och bli alldeles skogstokig mot slutet eller något liknande? På det stora hela tycker jag filmen hade kunnat vara lite roligare också, de konstiga situationer som uppstår när fel person blir anklagad för att ligga bakom Harris "olycka" blir helt enkelt aldrig riktigt roliga och några klockrena komiska situationer uppstår aldrig tyvärr...

Och så tycker jag man kunde ha låtit bli blixten från "Gud" ( antar jag att det var) i slutet... Jag tycker inte det hörde hemma alls i den här filmen. Nåja, Salvation Boulevard var en lättsam, och lättglömd, film som inte lämnar några större avtryck hos mig. 

Jag gillar den här uppdelningen av hur många procent man ska ge på jobbet beroende på vilken veckodag det är...

Måndag är lagom med tolv procent, men däremot skulle jag hellre byta tisdagens procent mot dem som gäller för onsdag, eftersom jag av någon anledning nästan alltid är betydligt piggare än vad jag är på onsdag. Onsdag ja, den dagen har alltid varit min lilla hatdag... Mitt i veckan, två dagar återstår innan det är helg. Skitdag ju. Och samtidigt, man är närmare helgen än vad man var under måndag och tisdag... Så en sådan där mitt i smeten-dag, liksom. Men fredagar räcker det gott och väl med fem procent, fast det är nästan lite, lite för mycket det också och två, tre procent av dem kan man smyga in i måndagen istället;P 

Oh- en varning utfärdas innan filmen börjar om att det här handlar om upphittat material och att den som tittar inte bör se det som kommer att visas, så gilty as charged då jag tittar på någonting som ska föreställa vara något hemligt. Och varningen misslyckades inte med att göra så att jag stängde av filmen direkt, den misslyckades även med att trigga igång mitt intresse för den och vad hemligheten handlar om struntade jag faktiskt i för jag ville se en underhållande, lagom spännande thriller. Nu blev det inte riktigt så, tyvärr...

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

I och för sig är det inga större fel med den här filmen men det blir liksom bara lite för mycket och när man väl får reda på "hemligheten" så känns den inte direkt trovärdig. Det har nog mest att göra med att filmen inte har en budget som kommer i närheten av valfri film av Michael Bay, och när väl hemligheten visar sig så fnös åtminstone jag, himlade med ögonen och suckade lite. 

Skådespelarmässigt funkar det ganska bra, det är i alla fall ingen som gör bort sig eller spelar över och jag tyckte faktiskt om gruppens officiella gnällspik Charlie, synd att han inte var lite mer av en skitstövel bara för det hade gjort filmen lite rolig. Men karaktären Trish har jag svårt för... Jag tyckte mig se att hon påstod att hon var femton år men det kan verkligen inte stämma för allt annat tyder på att hon ska "föreställa" en ålder av 12-14 år med tanke på hur ljus röst hon har och hur barnsligt hon uppträder i övrigt. Hon är dessutom inte ett dugg självständig och är beroende av sin syster. Men det som kanske störde mig mest var att medan Trish intervjuade och snackade med de andra passagerarna på planet så betedde sig alla gentemot henne som om hon vore naiv nioåring. Så jag får inte riktigt ihop det... Hon kan helt enkelt inte vara femton... Det jag ville ha sagt med det här är bara att man tycks ha slarvat med hur "gammal" den här karaktären ska vara, för jag tror inte alls på att hon är tonåring när hon helt uppenbart är så "flickaktig". Nej nog snackat om ålder nu.

Jag är inget stort fan av filmer som kör med handhållen, skakig kamera men det funkar för den här typen av filmer och jag blir bara lite förbannad när det skakar och kameran far hit och dit och man ser knappt något utav det som händer. Dessutom ifrågasätter jag logiken i att den som håller i kameran är så fokuserad på att filma precis allting, trots att de befinner sig i livsfara. Dessutom- varför blir ingen av de andra förbannade över att ha en kamera rakt i ansiktet precis hela tiden? För allt ska tydligen filmas, och tja det hade inte blivit mycket till film om man inte spelade in allt men ibland känns det alldeles för tydligt att det är just film och att ingen direkt agerar som man borde göra om det hade varit "verkligheten". 

Tape 407 funkar i alla fall hyggligt för stunden men är ingen film som man har bråttom att plocka fram och se igen direkt...