Vad är det som händer egentligen? På kort tid har jag sett två datoranimerade filmer som föll mig i smaken och den stora överraskningen är att Röjar-Ralf var oväntat bra och sevärd. Det hade jag inte trott från början utan mest inbillat mig att man måste vara insatt och kunnig om spelvärlden för att få ut någon som helst behållning från den här filmen men så var verkligen icke fallet. Röjar-Ralf var nästan oförskämt underhållande att titta på, ja rent av kanske den bästa datoranimerade film jag har sett efter första Toy Story och den danska Roland the barbarian! Men visst, visst fanns saker som jag inte tyckte om i den här filmen och visst har man ju hört ungefär samma story en gång förrut- personer som inte längre vill vara dem som de förväntas att vara och som ger sig ut på äventyr för att försöka hitta sig själv och komma underfund med vem man egentligen är. Det är inte direkt ett helt nytt ämne som filmen utforskar, men sättet man gör det på är förmodligen ganska nytt och djävulskt påhittigt och som sagt, väldigt underhållande och jag tror att de allra flesta har roligt under resans gång. 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Jag vet inte om det bara är jag, men jag hade i alla fall lite svårare med att tro på att dataspelfigurer kan vara levande när inte spelen används- till skillnad från Toy Story, där leksaker får liv så fort de blir ensamma, av någon anledning så hade jag inga problem med att "tro" på den saken. Men att de här figurerna lever och gör annat när spelandet inte är igång kittlade inte min fantasi lika omedelbart som den i Toy Story, kanske framför allt för att jag inte alls är intresserad eller insatt i spelandets kultur och vanor. En hel del skämt går förmodligen över mitt huvud, men även om man inte är ett fan av akardspel eller spel överhuvudtaget så tror jag ändå att man kan ha en stor behållning av att titta på den här filmen. Jag tyckte i alla fall att det var roligt att se te.x Sonic och skurken från Sonic och i den alldeles för uppenbara uppföljaren som givetvis kommer att komma vare sig man vill det eller inte så hoppas jag att fler klassiska spelfigurer får vara med. 

Jag kanske inbillar mig bara, men jag tror fan inte att John C. Reilly har haft det roligare på jobbet än när han stämplade in för att ge sin röst till Ralf. Det går nästan att känna av hur entusiastisk han har varit inför uppgiften och att han har haft det hur roligt som helst under inspelningen. Sådant smittar verkligen av sig. Jag har avskytt karln i andra komiska sammanhang, men måste krypa till korset och erkänna att vad fan, karln kan faktiskt agera när han vill vilket han inte minst har visat i We need to talk about Kevin och Walk Hard: The Dewey Cox Story. 

Lite roligt var det också att konstatera såhär efteråt genom imdb.com at Ed O´Neill också har varit med i den här filmen med sin röst, den gamle underbare Al Bundy himself!

Ännu ett plus, eller kanske två, är att tjejerna har riktigt bra roller i den här filmen och att båda karaktärerna är ganska "okvinnliga" i jämförelse med hur de vanligtvis brukar vara i sådana här sammanhang. 

Men ett litet minus blir det för att det inte fanns med sådana karaktärer som har en chans att bli oförglömliga i min anteckningsbok... Visst finns det sköna karaktärer, men ingen av dem når upp till Woody och Buzz nivå från Toy Story eller så är det som så att jag värderar Toy Story högre eftersom den var en del av min uppväxt medan Röjar-Ralf helt klart är för en ny generation. Jag har i alla fall lite svårt för att riktigt falla för karaktärerna här, men det är nog framför allt för att jag inte är målgruppen för det här längre ( och ärligt talat, jag borde sluta se sådana här filmer nu). 

Med allt detta sagt så är Wreck-it Ralph en fjäder i hatten för Disney och nu kanske de äntligen på allvar kan börja ta upp kampen gentemot Dreamworks och Pixlar! Vad som återstår är bara ytterligare lite putsande och se till att få till riktigt bra bikaraktärer så har de detta i hamn, samt återupprätta lite av den där gamla hederliga "Disneykänslan". 

Så, då har man äntligen sett den här ( kan man konstatera såhär i efterhand) ganska överhypade superhjältefilmen där alla hjältar som under de senaste åren har fått spänna musklerna, tuttarna, lårbenen och klämt sig in i supertighta latexkostymer samlas och ska bilda ett superteam som ska bekämpa ondskan. Och den överväldigande känslan är att man efter att ha käkat i sig de tidigare superhjältefilmerna och känner sig mätt ska proppa i en en hamurgare de luxe som inte riktigt vill gå ned på grund av att man redan har käkat flera mindre burgare. Kanske ingen bra liknelse, men jag vill mest säga att åtminstone jag är jävligt mätt och trött på alla dessa superhjältar som infekterar filmvärlden. 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

The Avengers var tråkigare än vad jag hade föreställt mig att den skulle vara. Visst, en viss transportsträcka i början förstår jag att man behöver, men ihopsamlandet av alla hjältar var riktigt tråkigt och då filmens hot känns ganska trist så falerar en hel del redan från början. Att det sedan ska explodera och slåss som tusan i filmens slutskede är ju inte heller direkt oväntat, men oj vad man tar i så att superhjältetrikåerna nästan spricker. Och filmens final känns som att man har tittat avundsjukt på Transformers 3, och mest av allt förväntar man sig nästan att jättelika robotar ska komma ned från skyn och börja slåss mot det utomjordiska hotet. Usch nej, lite mer småskaligt hade jag tyckt varit bättre men det hade knappast godkänts av smartphonepubliken som den här filmen framför allt riktar sig till. 

Men det vore väl otroligt om jag inte hittade något som var bra i en film som har en speltid på lite över två timmar? Robert Downey Jr. är som vanligt hur bra som helst som Iron Man men tyvärr tycker jag inte att han fick några riktigt roliga replikskiften i den här filmen. Jag uppskattade också att man tog upp svårigheterna med att få alla hjältar att samarbeta, att de är olika personligheter och att det inte är helt lätt att få dem att samsas. Men det som tillsist får de här personerna att bilda supergruppen var minst sagt löjligt- en bikaraktär som med sina sista andetag säger att hans död får superhjältarna att samarbeta... Jösses. 

Hulken i den här filmen har ju fått god kritik, och till viss del förstår jag varför, men vad jag inte gillade med den här versionen av den gröna arga snubben var att han snackade... Lite för mycket publikfrieri till smartphonetittarna, Hulken ska inte kunna snacka anses jag i alla fall. 

Scarlett Johansson behöver definitivt en egen film för att här är hon inte till mycket hjälp och hennes bakgrundshistoria avhandlas tämligen snabbt och inte så ingående. Vi förstår att hon har gjort saker i det förflutna som hon inte är direkt nöjd med, men när Loke refererar till sådant satt jag mest och funderade över vad han pratade om. Black Widdow hade kunnat strykas från det här gänget, för hon får alldeles för lite utrymme ( och, känns det som, Scarlett finns mest med för att det ju "måste" finnas med en kvinna i gruppen). 

Men i överlag, The Avengers var betydligt tråkigare än vad jag hade trott att den skulle vara. 

Vilken vecka det har varit och man ska ju inte ropa hej förrän man är över bäcken, men nu hoppas jag innerligt att det inte inträffar något ytterligare utan att allt får vara "normalt" istället och att allt fungerar som det ska. Det är ju inte speciellt roligt med rör som krånglar och en hel operaton som varade i cirka fem timmar måste genomföras för att det ska bli ordning på torpet. Men innan dess- tre dagar med disk som bara staplats på hög!!! Det är okej en stund men sedan vill man inte ens titta på den tragiska diskhögen. Och skitigt golv, golv som dessutom legar under fem centimeter med vatten... Inte roligt alls, usch. Det är ändå lite märkvärdigt att humöret påverkas utav sådana här saker, samtidigt som det kanske inte är så konstigt. Man vill ju gärna ha ordning och reda och allt som det alltid har varit, men ibland blir det ju inte så men dock- man uppskattar ordningen desto mer när den äntligen infinner sig. Jag vill ha lite mer normalitet nu, tack... 

Jag vet inte huruvida Piteå och dess politiker drabbats av en släng storhetsvansinne men nog känns det som att innan man gör "reklam" för sig så borde man ha ordentliga planer för hur det ska genomföras och att det verkligen kommer att bli som man slår sig för bröstet för i framtiden. Inte tror jag dessvärre att allt man skryter om verkligen kommer finnas i Piteå inom en så snar framtid...

Om man ska tro insändarskribenterna i Piteå-tidningen så stämmer inte detta riktigt ännu...

Det här borde följas upp utav PT och fråga befolkningen huruvida de uppfattar Piteå positivare sedan den här kampanjen påbörjades... 

Det är nästan försommarvärme häromkring just nu, eller så har det i alla fall varit under veckan och det säger man verkligen inte nej tack till utan bugar och bockar allra ödmjukast för att man får njuta av den här temperaturen på uppemot sju PLUSgrader. Inte en dag för tidigt;P Hoppas bara att det här håller i sig också samtidigt som man ju av erfarnhet vet att mars kan bjuda på ett och annat oväder, tyvärr. Men man får passa på och njuta och man mår ju inte direkt dåligt av att känna en hel del vårkänslor.

http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/varma-februaridagar-lockar-fram-varkanslorna-7499980-default.aspx

Inför Oscargalan finns det en kategori som är ganska svår att hålla koll på, och jag är väl inte heller den som bryr mig nämnvärt om kategorin "bästa animerade kortfilm" men då jag fick reda på att Maggie Simpsons finns med som bidrag var man ju tvungen att kolla in kortfilmen. Och jag gillar den, för den visar verkligen hur klurig Maggie minsann kan vara! Men om jag ska låtsas vara spåman för ett ögonblick så tror jag inte att den här vinner. 

http://www.moviezine.se/artikel/12487

Jävlar, det här var ju bra! Och vilket sug jag fick efter att få se den här filmen. Kom igen nu, Saturday night live har gjort film på betydligt svagare parodier, så gör den här;P 

Kalasväder, vad annat kan man säga? Solen skiner och temperaturen har legat ganska stabilt på 8 minusgrader vilket inte är något att beklaga sig över. Och mer vackert väder är att vänta enligt metrologerna ( som ju ändå alltid har fel men just den här gången hoppas jag att de inte har det) och framåt helgen ska det bli rent av vårväder, det ni! Det är ytterst välkommet.