Senaste inläggen

Av roboguy - 29 januari 2013 19:39

Det ser en aning upp och ned ut och samtidigt kanske inte alltför intressant eftersom det verkar handla framför allt om en kärlekshistoria ( vilket förstås kan vara bra, men just i det här fallet känns det lite väl sötsliskigt). Men... Kirsten Dunst vill man gärna se mer av, och då kan man säkert stå ut med den här filmen.




http://www.youtube.com/watch?v=jLJqCPNFUlw



  








































Av roboguy - 29 januari 2013 15:25

Nu när de stora drakarna med Telia i spetsen har talat om 4G länge och väl börjar det äntligen se ut som att det byggs ut på allvar och inte minst här i Norrbotten också. Enligt artikeln i PT ska snart Piteå ha igång 4G från Tele2/Telenor och utbudet av mobilt bredband torde då kunna bli lite mer omfattande men framför allt- täckningen borde kunna bli betydligt bättre snart! Och, hoppas jag, man borde kunna få tillgång till det snabbare 4G-nätet även om man inte bor i stan. För om jag förstått allting rätt så ska täckningen med 4G vara avsevärt bättre och den ska ha betydligt bättre räckvidd än vad som är fallet med 3G. Jag förväntar mig ju inte hundraprocentig 4G-täckning förstås, men när det väl lanseras häromkring vill jag ändå kunna använda mig av de högre hastigheterna. Bara operatörerna blir av med en del barnsjukdomar och börjar pressa fram högre datavolymer också så kan man bli riktigt nöjd, förhoppningsvis. 



http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/kraftig-utbyggnad-av-4g-7422601-default.aspx?











 

Av roboguy - 29 januari 2013 02:00

Smågulligt, småputtrande och allmänt småtrevligt och den enda spänningen som fanns i filmen är när pensionären Frank tränar upp sin hemhjälpsrobot till att klara av att dyrka upp lås så att Frank kan fortsätta på sin brottsliga bana, trots att han uppenbarligen inte mår så bra. Personkemin mellan roboten och Frank är också fin, men den griper inte tag i mig i alla fall och lämnar inga bestående avtryck direkt. Det här var en film som verkligen småputtrar på i lagom takt från start till mål utan att egentligen lämna mig med så mycket funderingar efteråt. 




LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.





Frank Langella är verkligen riktigt bra i huvudrollen och med små medel får han mig att börja bry mig om den gamle mannen, även om det inte blir något som verkligen berör mig på djupet. Jag skulle inte ha haft något emot om den här gamle mästerinbrottstjuven hade fått vara ännu mer vresig och bitter över hur livet artade sig, och han hade gärna fått kommentera mer om hur samhället runtomkring honom förändras med biblioteket som basgrund. Allt blir maskiniserat och betydligt tråkigare, och då filmen utspelas i en "nära framtid" finns det en hel del att känna igen fortfarande samtidigt som användningen av robotar som personliga assistenter har gått framåt. Det här är väl förmodligen den utveckling som vi kommer att hinna vara med om under vår levnadstid- robotar tar över det här med att vara hjälpredor, istället för att vi ska ha mänsklig kontakt. 

Liv Tyler och Susan Sandron fixar också att göra en hel del av relativt lågmälda roller och framför allt kemin mellan Langella och Sandron fungerar alldeles utmärkt. 


   


Robot & Frank funkar utmärkt att titta på men samtidigt tycker jag inte att filmen sa mig speciellt mycket. Det är inget vasst inlägg i hur åldringsvård kan fungera i framtiden, den innehöll inga vassa kommentarer om vår närmaste framtid och den hade ingen stor portion humor eller speciellt spännande inslag- den bara puttrade på helt enkelt. Ingen jätteupplevelse direkt, ingenting som etsar sig fast i minnet under någon längre tid men den var ändå ganska skön på något obeskrivligt sätt. Jag ångrar i alla fall inte att jag har sett den. 




 

Av roboguy - 27 januari 2013 03:15

Nu kan man lika gärna sluta se Bondfilmer, för i och med Skyfall har man nog fått vara med om att se den bästa Bondrullen i sitt liv och jag har svårt att se hur man ska göra för att toppa den här filmen samtidigt som det fanns saker som jag inte alls tyckte om. Men skönt- äntligen faktiskt- så används den klassiska Bondlåten ibland och i vissa nyckelscener. Jösses vad jag har saknat den i de två föregående filmerna. Men jag skulle också gärna se en liten återgång till andra element som fanns med i de här sammanhangen tidigare, och de kanske återkommer i och med att Bonds universum i och med den här filmen håller på att återskapas! Jag har ingenting att klaga över vad gäller handlingen, tempo eller actionsekvenser men jag hade gärna velat veta lite mer om Bond och hans bakgrund, men dock var det häftigt att få se det slottsliknande herrgården där han växte upp och som man också förstår, hatade. Bonds förflutna är fortfarande en Pandoras ask som det återstår att gräva fram mer om, vilket man kankse kommer att göra i någon annan film för här öppnades asken i alla fall mer än vad som varit fallet i någon av de tidigare filmerna. 




LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.




På det stora hela taget finns ingenting att säga m Daniel Craig, han gör sig fortfarande jävligt bra som en hårdare 007 men den här gången tycker jag inte att skämten satt riktigt lika väl som i de tidigare filmerna. I och för sig är inte den här versionen av Bond en skämtare ( vi vet ju vilken det var, som gjorde Bond till en vandrande fåntratt) men några roliga, vassa repliker hade jag ändå väntat mig. 

Sedan är jag inte så imponerad av skurken som Javier Bardem spelar, ohnej jag hade förväntat mig mer här. Jag saknar de storslagna, minnesvärda skurkarna som fanns i Bondfilmerna förr, den sista riktigt minnesvärda skurken som varit med är den i Casino royale. 

Den nya yngre Q tycker jag inte heller speciellt mycket om och han borde ha fått vara äldre än Bond istället för att mest påminna om en bortkommen tonåring som råkar vara ett datorgeni. Lite mer "gnabbande" mellan Bond och Q hade varit välkommet. Man satt mest och mindes fornstora dagar då Desmond Llewelyn käftades med Connery, Moore, Dalton och Brosnan. 

Slutligen, Moneypennys återkomst var en riktigt bra avslutning på filmen. Jag hade inte förväntat mig att just den tjejen senare skulle visa sig vara Moneypenny, men nu vet vi i alla fall vad hon sysslade med innan hon hamnade bakom skrivbordet. Välkommen tillbaka, Moneypenny.

Och jag kommer att sakna Judi Dench som M. I Skyfall får hon i alla fall vara så bra som hon har varit som Bonds chef sedan hon tog över rollen i Goldeneye. 


       


Men vad fan har de gjort med bondbrudarna? Jag vet, det är ju inte korrekt längre med att sitta och dreggla över kvinnor, men att tjejerna får dreggla över halvpåklädda karlar i Twilight medan en Bondfilm inte har värre "nakenscen" än att man ser siluetter av två nakna kroppar i en dusch är helt enkelt förjävligt. Och jag tycker inte att någon av de två kvinnorna som är med i Skyfall kan officiellt kallas för bondbrudar. Skittrist ju... 


Snacka om att Sam Mendes nu har satt en rejäl press på den stackare som ska regissera nästa Bondfilm. Men om regissören bara tänker som jag behöver han inte oroa sig- en minnesvärd skurk, en handling som till viss del utspelar sig i Sverige ( jävla konstigt att de inte har varit i det här landet och filmat ännu, Aftonbladet har ju fem ses löpsedlar färdiga för det om det skulle inträffa) och så några schyssta actionscener så har ni det i hamn, jag lovar! Och gärna lite mer att Bond ifrågasätter det han håller på med, vilket var ett av de element som fanns med och förstärkte Skyfall men som aldrig riktigt fick något avslut dessvärre. 


Den här filmen kommer jag att se om och om och om och om igen. Och göra mitt bästa att försöka förtränga Quantum of Solace, som bara var en liten solfläck som förmörkade Bondhimlen för ett kort ögonblick. 




 

Av roboguy - 26 januari 2013 03:00

Ännu en film som Nicolas Cage kan spela sin karaktär medan han sover och Malin Åkerman har sannerligen inte alls mycket här att göra och man misstänker ju att dessa två stjärnor mest deltar för att dryga ut veckopengen. Simon West blandar och ger precis som vanligt men man kan i alla fall vara hundraprocent säker på att det blir åka av när han har regisserat, och så är fallet även i Stolen- jag tror knappt det är en lugn stund en enda gång! Ja kanske i början när Cage precis blivit frigiven och är påväg till sin dotter. Sedan är det en intensiv katt-och-råtta-lek som pågår fram till sluttexterna. Det funkar förvånandsvärt okej även om en del är lite för förutsägbart, och ibland vet man precis vad som ska hända sekunderna innan det händer ( eller så är man begåvad med egenskapen att man kan se tre sekunder in i framtiden?). 




LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.





Nicolas Cage har helt klart gjort betydligt mer intressanta insatser framför kameran än vad han gör här, och tyvärr har han ingen klassisk "Cage-scen" som förgyller den här filmen. Men filmens stora minus är nog ändå psykopaten som Josh Lucas (över)spelar, och man har försökt att göra honom minnesvärd genom att han skuttar omkring på ett konstgjort ben men tyvärr, det blir inte så att man kommer ihåg skurken speciellt efter filmens slut. Att han dessutom är svår att döda lagom mot slutet, spär på alltsammans med den vanliga psykopatklyschan som man har sett så många gånger i sådana här sammanhang. 


     


Överraskande irriterande är det när två FBI-snutar verkar ha riktigt svårt att hålla reda på Cage, och ständigt blir överlistade och förnedrade på olika sätt. Hur svårt ska det vara att hålla reda på någon när man dels har honom handbojad och dels är två stycken som ska ta hand om honom... Nej det blir alldeles för mycket Kling och Klang över poliserna. 

Mest överraskande- när Cage och Åkerman snackar svenska med varandra. Ja, det är inte överraskande att Åkerman snackar svenska direkt, men att de har med en sådan scen här var ändå lite roligt. 


Stolen passar nog bäst för dem som inte har sett speciellt många actionfilmer, och som precis har "börjat" titta på film. För oss lite äldre veteraner fanns inte speciellt mycket att hämta i den här och den är inte speciell på något sätt och vis. Funkar väl hyggligt som en stunds hjärndöd underhållning en tråkig fredagskväll men är bortglömd direkt när eftertexterna börjar rulla...




 

Av roboguy - 23 januari 2013 13:07

Ääääch man trodde ju att man kunde undkomma influensan genom att noggrannt tvätta händerna, vilket jag i och för sig gör året om, men inte fan hänger det enbart på det utan det måste finnas många andra anledningar till att man blir smittad och sjuk. Inte vidare roligt att i princip ligga däckad sedan söndag fram tills idag då man äntligen börjar känna sig lite mer som en människa igen! Konstigt nog, förkylningen har lyst med sin frånvaro... Hur fan hänger det ihop egentligen? Nåja jag är glad över att ha sluppit snuvan men jag hade varit ännu gladare om man dessutom hade sluppit ha feber. Men nu har det börjat vända åt det bättre så man får vara glad och tacksam över det i alla fall. Nu hoppas jag att man har gjort bort alla förkylningar och annat elände för resten av den här vintern! 




 

Av roboguy - 20 januari 2013 04:45

Sen lördagsnatt/tidig söndagsmorgon och tankarna börjar gå på högvarv. Jag vill inte tänka det men samtidigt är det oemotståndligt, det är som ett gift som blandas i hjärnas trådar och som biter sig fast och vägrar lämna mig ifred. Å andra sidan vill jag intala mig själv att det är en försvarsmekanism av något slag, en av alla dem som man fick lära sig medan man läste grundkursen i psykologi för flera år sedan- förnekelse, eller den att man vill bara intala sig att det man själv tror är det enda som är rätt. Men oftast är det ju inte alls så, man har ibland fel i sina antaganden och ibland har man helt åt helvete fel. I och för sig tror jag inte att jag har så fel i just det här, men man kan ju aldrig så noga veta och man kan aldrig vara hundraprocentigt säker. Jag vill ju gärna intala mig själv att jag har rätt, men vid de tillfällen jag har försökt säga till mig själv att jag har helt och hållet rätt, har det visat sig i efterhand att jag har haft hundratvå procent fel. Jag vill inte fortsätta återupprepa misstag och felaktiga antaganden. En gång i livet vill jag faktiskt göra det som är rätt, säga det som är rätt och att allt ska vara precis som i valfri romantisk film och allt slutar precis som man vill att det ska sluta. Men verkligheten är ju inte riktigt på det viset. Facit över vilka val man gör får man alltid i efterhand, facit står verkligen inte skrivet i stjärnorna och förmodligen är det kanske bäst att det är på det viset. Men ibland önskar man ju att man hade övernaturliga förmågor och kunde utläsa framtiden och vilka resultat ens val kommer att leda till, men det är kanske ändå bättre när framtiden är ovis som ett oskrivet pappersark och man själv får göra vad man för stunden tror är det bästa att göra? Även en idiot som jag ska väl någon gång lyckas att inte trampa på minorna utan kryssa lugnt över ett minfält och tillsist lyckas med det jag vill lyckas med? Det kan inte vara så att det har fallit på min lott att ständigt misslyckas, med vad jag än företar mig? 



 

Av roboguy - 20 januari 2013 03:07

Jag passade på och såg den allra första Ice Age-filmen när den visades på TV4 under lördagskvällen ( jag begriper inte hur folk orkar se film på fyran fortfarande, med all reklam så förstörs filmerna på ett effektivt sätt) och det fanns saker som jag hade glömt bort helt och hållet och det stora utropstecknet var att den sabeltandade tigern Diego faktiskt var en riktig skurk i den första filmen, men efter det så verkar de dåliga egenskaperna ha runnit av honom direkt ty redan i andra filmen är han en hedersknyffel och på det spåret har det fortsatt i uppföljarna som kommit lika säkert som att det alltid är julafton i december. Här har man helt klart ett spår man kan bygga vidare på inför den femte filmen- Diegos "mörka" förflutna. Det är väl ändå dags för de sabeltandade tigrarnas hämnd mot sin forne allierade?

En annan sak som inte har återkommit i de andra filmerna är människorna som har en stor del av handlingen i den första filmen. Man kan ju nästan börja tro att människorna fanns i inledningen av istiden medan de sedan försvann helt och hållet, då ingen av djuren har varit hotad av förhistoriska människor efter den här filmen. Ytterligare ett spår man kan spinna vidare på i kommande film- djurens möten med en modernare människa! 


 


I övrigt måste jag ändå tillstå att första filmen inte alls var så bra som jag mindes den som. Eller så är det helt enkelt så att jag har hunnit bli äldre sedan jag såg Ice Age för första gången ( men det vill jag ju för fan inte erkänna att det är anledningen till att de här filmerna inte är riktigt lika roliga längre). Jag håller ändå film nummer två som snäppet bättre på nästan varje område, första filmen var bra men inte mer som inledning. Tyvärr blev det mer utav mjölka-konceptet-fullt-ut i film tre och fyra, men det var icke så förvånande dessvärre... 




 

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards