Senaste inläggen

Av roboguy - 19 januari 2013 02:50

I och för sig är överraskningsmomentet borta sedan första filmen ( gimmicken med äldre skådisar som får ge sig in i leken igen och bevisa att de still going strong trots att de borde vara lugna pensionärer vid det här laget) men om man har en rolig, intressant story igen så fungerar nog Red en gång till- kanske mest för att jag gillade första filmen men tyckte man underutnyttjade John Malkovich nog för mycket så jag hoppas på en större roll för honom i den andra filmen. Jag ser också gärna mer av grand old lady Helen Mirren i film numro två men samtidigt vill jag inte att det ska bli lite för uttjatat. Anthony Hopkins och Catherine Zeta-Jones blir intressant att se vad de kan tillföra ensemblen, men mest av allt vill jag att Bruce Willis fortsätter på den inslagna banan som han hade i den första filmen och ser mest förvånad ut över att han återigen hamnar mitt i hetluften...

 

 

 





 



  

 







Av roboguy - 9 januari 2013 01:29

Jag är nog inte ensam om att önska, att man ibland kunde fly tiden

börja om på nya kula, uppfinna sig själv på nytt.

Att gå tillbaka bara sex år i tiden skulle göra stor skillnad,

saknar den tid då allt var mycket annorlunda.

En tid som känns så oskuldsfull, naiv och dum.

Men jag återvänder mer än gärna till den tiden ändå.







 

Av roboguy - 5 januari 2013 03:00

Att följa fyra osympatiska snubbar som man känner inget och intet för i ungefär en och en halvtimme medan en av dem ska komma fram till om han verkligen ska gifta sig eller inte, samtidigt som ansträngda försök till humor förekommer är ingen trevlig upplevelse. Ready or not var nästan obarmhärtigt dålig och jag begriper helt enkelt inte hur sådana här filmer kan få tillstånd att filmas eller vem som ser den för den här kan man åtminstone inte uppskatta om man inte innan har hällt i sig tillräckligt mycket alkohol för att man ska låta bli att köra bil. 



LÄS INTE MER OM DU INTE (LYCKANS OST) SETT FILMEN.




Det känns lite som att Ready or not är The hangover-filmernas osnytna lillebror, men eftersom den här kom 2001 så borde de förmodligen inte vara besläktade med varandra. Men jag förstår inte alls vad de fyra snubbarna skrattar åt egentligen för ingenting av det de gör är det minsta roligt och hela filmen är en lång, plågsamt tråkig transportsträcka fram till det ganska förutsägbara slutet ( som för all del kan sägas vara gulligt men det hade blivit så mycket bättre om man hade orkat göra huvudpersonerna till några man kan känna för och hålla på). 


         


Dessutom blir jag lite förvånad över att se ännu en "komedi" som handlar om tveksamheten till varför man ska gifta sig för nackdelarna är ju så många; att man har sex med en och samma person för resten av livet, att kvinnan/mannen inte är den de var efter en lång tids äktenskap som när man för första gången träffades. Ungefär samma argument som man numera hör i var och varannan film. Man undrar ju nästan varför bröllop existerar längre? 


Nej Ready or not gör man bäst i att undvika. Jag borde ha struntat i den redan efter tio minuter, men mitt tålamod är ju likt en ängels så jag står nog ut med i princip allt... 





 

Av roboguy - 5 januari 2013 02:44

Enda minuset i Steven Soderbergh nya film är väl att Channing Tatum finns med, bland övriga stora skådisar som Rooney Mara, Jude Law och Catherine Zeta-Jones men det går väl om... bara trailern hade gjort mig lite mer intresserad än vad den gjorde. Tycker inte det här såg speciellt intressant  ut, faktiskt. Snarare rena rama sömnpillret. 

 

 

 








 

 

 

 

 

 

 

 







Av roboguy - 3 januari 2013 02:15

Enligt en ny forskningsstudie har det visat sig att cigarettfimpar används av småfåglar när de bygger sina bo, eftersom giftet i ciggstumparna håller borta kvalster och annan otrevlig ohyra som fåglarna inte vill ha. Så med andra ord så finns det någon nytta med att röka och att kasta sina cigarettfimpar lite här och var, gärna där det finns gott om småfåglar, så de kan se till att säkerställa säkerheten i sina bo! 



Men jag tror det vore betydligt bättre om småfåglarna i avsaknad av ciggfimpar istället använde sig av giftiga växtfibrer istället...





http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/cigarettfimpar-bra-byggmaterial-for-smafaglar








 

Av roboguy - 3 januari 2013 01:15

Jag brukar vanligtvis inte se sådana här filmer som mest går ut på att visa upp slagsmål och fighter, men ibland kan man ju göra ett undantag och se filmer som man inte tittar på annars ( som före jul när jag såg två svenska filmer) men Blood and bone överraskar en aning då den har med en tuff jävel som huvudperson. Kanske inte en film som man ser annat än när man inte har något annat att se på, men väl värd en titt var den faktiskt. 




LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.




Michael Jai White är hur jäkla cool som helst i huvudrollen och det intrycket etableras redan i inledningen av filmen när han fullkomligt spöar skiten ur några andra fångar på fängelset och säger därefter att man inte jävlas med Bone. För jävlas med den här snubben är en riktigt dålig idé. Jag gillar verkligen den här snubben, han inger förtroende och han är awesome helt kort och gott men samtidigt- det blir en aning tråkigt att se honom besegra snubbe efter snubbe och det blir aldrig direkt spännande för Bone är i stort sett oövervinnerlig. 

Tack och lov så har man med en sidohandling mitt i alla slagsmål som gör att man får någon slags paus från slagsmålen för det tenderar att bli tämligen tjatigt för oss som inte direkt vill se slagsmål efter slagsmål. 


     


Lite för länge dröjer man dock med förklaringen till varför Bone gör det han gör, jag hade velat ha motiven klara för mig betydligt tidigare så kanske jag hade engagerat mig mer i Bones kamp. När förklaringen väl kommer så känns det inte lika angeläget att bry sig eftersom tja... Bone fixar det, ju. Han är ju ostoppbar. Och slutet är en aning för sentimentalt, även om det visar upp att det fortfarande finns goda människor i världen även om de verkar vara hårdare än sten. 



 

Av roboguy - 31 december 2012 03:15

Under söndagskvällen blev det att se två svenska filmer, och det här var den första av dem. Men den här gillade jag inte alls, och jag kan lika gärna bekänna att jag aldrig har varit speciellt förtjust i Stig-Helmer. Jag tycker inte att de två första filmerna i den här alldeles för lååånga filmserien är att betrakta som svenska nationalklenoder, för de är helt enkelt inte alls så roliga som många verkar ha fått för sig att de är. Och sedan när uppföljarna staplades på varandra så kan man ju konstatera att Lasse Åberg inte verkar ha begripit att skämt som funkade för sisådär trettio år sedan är gammal skåpmat numera och inte tåls att repriseras återigen. Återvinning är en hit, men inte i komiska sammanhang dessvärre. 



LÄS INTE MER OM DU ( MOT FÖRMODAN) INTE SETT FILMEN.





Inte en enda gång under filmens speltid drog jag mungiporna uppåt utan satt bara och väntade på att filmen skulle ta slut. Jag tror att det hade gett mig mer att tokstirra på färg som torkar än att titta på den här, och den har ett sådant långsamt, släpande tempo att den får klockan att stanna och det känns som att filmen pågår i evigheter. Betraktelser av den nya tiden som Stig-Helmer gör framför allt i filmens inledning ( det här med dörrar som öppnar sig automatiskt på ICA verkar för denne man vara en nyhet som introducerades först igår), och två tonårstjejer som är åt emo-hållet verkar vara de enda ungdomarna som befolkar Stockholm och varje gång de passerar Stig-Helmer så påpekar de hur rätt hans töntiga kläder är. Inte ens två kvinnor i burka får någon komisk slutpoäng, utan Stig-Helmer och hans norska polare reagerar knappt över denna klädsel. 


     


Kanske hade det varit mer modigt om Lasse Åberg hade överlåtit regin till någon annan istället, som hade kunnat ge lite fräscha ögon åt berättelsen? Kärleksstoryn är bland det löjligaste jag har sett och slutscenen där norske kompisen har ordnat en superhuberåterförening mellan turturduvorna fick mig nästan att börja kräkas över hur sötsliskigt det var. Att man dessutom mest av allt har lagt krutet åt att skämta om prylar som är nya under Stig-Helmers ungdomsår känns bara trist, vi vet att folk inte trodde att mobiltelefoner eller radio kunde krympas mer än vad som var fallet på 1950-talet, men det blir inte roligare över att äldre människor ska tjata sönder det "komiska" i sådana påpekanden. 


Nej usch The Stig-Helmer story var verkligen tråkig och jag fick nästan lust att gå och börja skära av mig fingrarna istället bara för att man skulle få uppleva något som var roligt eller knasigt. Och jag minns knappt något utav filmen trots att det inte är så många timmar sedan jag såg den. 




 

Av roboguy - 31 december 2012 03:00

Det var som tusan, att man först vid 2012 års skälvande sista suckar ska man råka se en svensk thriller som man faktiskt tycker funkar och som, ta mig fan, faktiskt är ganska underhållande. Men det beror förmodligen mest på att filmen inte är en genomsvensk produktion utan man har samarbetat internationellt med framför allt Tyskland, så det vore ju konstigt om man "bara" hade fått till en vanlig standardthriller a la svenska mått med ett sådant utgångsläge. Men regissör Peter Dalle överraskar mig och jag trodde inte att han var kapabel att kunna lyckas med en thriller. 


LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.





Men med detta sagt så finns det naturligtvis en del brister också. Den största är kärlekshistorien mellan huvudpersonen Martin och Leni. Den känns inte på riktigt, bara något som är framkrystat och som lika gärna hade kunnat slippas helt och hållet ( fast filmens slutpunkt hade då fått ändrats radikalt). Även skurken Terrence hade kunnat genomgå lite bearbetning på manusstadiet för han blir i det närmaste parodisk som övertygad nazist och som talar om solen som stiger över Berlin och sedan fanatiskt ser till att ta över forskningsskeppet och göra precis vad han vill med besättningen. Dessutom hade man kunnat kraftigt reducera scenerna med "springa-i-dörr", för det blir närmast komiskt hur ofta någon knackar på en hyttdörr, eller står gömd bakom en hyttdörr och tjuvlyssnar osv. 


     



Men så till det positiva- besättningens olika nationaliteter och den "neutrala" svensken och hur de reagerar när andra världskriget tar sin början och alla blir fiender helt plötsligt. Hur ska de reagera när deras länder befinner sig i krig med varandra? Jag tycker filmen kunde ha lagt lite mer fokus på den här biten för jag tyckte att det här var riktigt intressant. Tyvärr blir det inte mycket mer än att den judiske mannen som finns med ombord ger lite dräpande kommentarer till tyskarna som också finns ombord. Jag hade velat se lite mer av det här istället för thrillermomentet som sedan tar överhanden över hela filmen. Särskilt spännande blir aldrig En fiende att dö för, men jag tyckte ändå att det var underhållande att se vad som sker efterhand och hur huvudpersonen ska fixa den knipa han ofrivilligt har hamnat i. 


Lite fler sådana här svenska produktioner som En fiende att dö för, och jag kanske, kanske börjar återfå tilltron till svensk film igen så småningom... 




 

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards