Senaste inläggen

Av roboguy - 22 oktober 2013 15:03

Okej även undertecknad erkänner att man kan begå misstag även om det inte händer speciellt ofta;) Jag blev lite förblindad av omslaget till filmen med Danny Trejo med två pistoler i varsinn hand som stirrar stint mot något- ja, det här kan man inte missa tänkte jag. Men så missvisande omslagsbilden var... Och inte blev det bättre när man kom hem från Dollarstore, där man "fyndade" filmen för endast tio kronor, och såg på bakomslaget att filmen är tillåten från 11 år och från och med då var det kört lika självklart som att fartyget Titanic skulle krocka med ett isberg i filmen som har samma namn. Den här hade lika gärna kunnat vara tillåten från sju år för actionbiten i Bill Collector är löjliga och humorn lika löjlig. 





                                                LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

 

 

 


Man marknadsför Danny Trejo på omslaget och texten på baksidan men jag tycker att man kunde ha varit ärlig direkt och berättat att Trejo knappt är med i filmen, och att han aldrig håller i någon pistol- så omslaget är egentligen falsk marknadsföring. Undra om man kan stämma filmen för det? Filmen är ifrån 2010 men känns betydligt äldre och hade lika gärna kunnat vara inspelad 1990. 





               



Alltsammans slutar i något som liknar vid en rejäl moralkaka av allra värsta slag, och sensmoralen blir ungefär "du hade kanske inte tänkt hjälpa andra, men sedan när det visar sig att så var fallet så är alla otroligt tacksamma även om du använde andra för att skimma företaget du arbetar på för att du ska kunna betala av en skuld till en gangster, men strunt samma för du hjälpte andra i en svår situation och gav dem ett jobb". Det är knappt så att en Disneysaga skulle kunna sluta lyckligare än hur den här filmen slutar. 


Så om ni ser The Bill Collector och som jag tycker att omslaget ser tufft och häftigt ut- låt er inte luras ty det är bara djävulen som försöker bedra dig till att slösa bort en hel guldpeng på en riktigt dålig och tråkig skitfilm! 






 

Av roboguy - 21 oktober 2013 15:16

Gårdagens premiär innebar ett tittarras för Solsidan som redovisas i artikeln i dagens nyheter, http://www.dagensmedia.se/nyheter/tv/article3779891.ece 


Det är kanske för tidigt att dra några växlar över tittartappet, men ändå- en premiär borde ju locka många tittare men det gjord det alltså inte den här gången. Vad beror det på? Har äntligen Solsidan-hysterin ebbat så smått ut nu. Undertecknad hoppas ju att så är fallet. Den tredje säsongen var bland de sämsta hittills, men inför den här fjärde säsongen tycker jag man har kommit med några positiva saker- att Felix Herngren ser slutet för serien ( tyvärr dock inte riktigt ännu, men han hintar om att det kanske räcker med två till tre säsonger till) och Henrik Dorsins karaktär Ove ska bli mindre nu- tack och lov. Det blev ju hysteriskt med Ove i förra säsongen, likaså i den urtrista Kontoret. Det var alldeles för mycket Ove här och Ove där. Bäst var karaktären när han bara dök upp ibland. 

Samtidigt tycker jag det fortfarande är tråkigt att man går enligt linjen "fruarna har alltid rätt, makarna alltid fel", en linje som verkar fortsätta i den här säsongen också där Mickan får säga till Freddan inte mindre än tre, fyra gånger. Räkna med att det kommer bli fortsatt gnäll och skäll även i den här säsongen, suck. Men på det viset blir det väl när de kvinnliga skådespelarna fått allt större inflytande även i manusarbetet(!). 


 


Sedan är det märkvärdigt att Hellenius hörna lockade en sådan pass stor publik inför starten igår... Vad ser folk i den showen egentligen? 30 minuter ( med sedvanlig låååång paus mitt i) fylls knappt ut alls. Intervjun med Meltzer började med tio minuter flams och trams och en gapskrattande gäst, som sedan skulle bli allvarlig och djuplodande (perfekt med en tårögd make i pulikhavet också, jojomensan). Det blev ingenting av djup sagt, ingenting som gick att ta riktigt på allvar hur än Meltzer försökte. Jag kan i alla fall inte ta henne på riktigt allvar, men jag vet inte riktigt varför. Nej flamsintervjuprogram har vi sett till leda vid det här laget, och Hellenius hörna är ytligt och tråkigt och borde införskaffa två gänster eftersom de har så förtvivlat svårt för att fylla ut programtiden med något vettigt. 


 


SNN News... Ja, vad ska man säga? Inte en enda rolig sketch här, inte. Liknar alldeles för mycket Partaj, samt alla de andra humorprogram TV4 sänt under de senaste tio åren. Ingenting radikalt nytt ( en reporter som blir överkörd av en lastbil och allt vad det var, det var kanske roligt för tjugo år sedan men inte 2013...) Suck. Varför inte för en gångs skull skaka om humorsäcken på allvar, prova något helt nytt och kanske vara en aning giftiga i sin satir? Funkar det inte så lägg ned det och återgå till den svenssontråkhumor man nu infilterats av, men våga för fan göra något nytt för en gångs skull...

 

 

 

 

Av roboguy - 19 oktober 2013 04:00

Tråkig film kort och gott. Sådär nu kan den som önskar sluta läsa direkt för jag har inget positivt att säga om den här mediokra filmen och kommer att tröska på med en hel del kritik och skit från och med nu. Jag minns att när jag såg trailern verkade det som att det här skulle kunna vara en ganska underhållande film som dessutom hade svenskan Malin Åkerman med i ledande huvudroll men framför allt att John Cusack fanns med här gjorde det hela klart för min del- den här skulle jag minsann se. Men vi gör alla misstag ibland, och skådespelare som i vanliga fall brukar vara underhållande kan ibland ge sig in i filmer där man verkligen undrar varför de alls finns med i. Cusack är tråkig, stelbent och opersonlig och hans tolkning av en utbränd agent med alkoholproblem som får ett "enkelt" uppdrag för att landa på fötterna igen, men som det sedan visar sig blir indragen i ett spel med stora ambitioner, har vi sett många gånger tidigare och vi har sett det så mycket bättre genomfört också. The Numbers Station utspelar sig alldeles för mycket i en underjordisk byggnad och den där riktiga nagelbitar-känslan uteblir helt och hållet mest på grund av att hotet aldrig känns på riktigt, riktigt allvar.





                                              LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

 

 

 

 


Malin Åkerman är om möjligt ännu mer förutsägbar och tråkig än agenten som Cusack gestaltar- ett blont yrväder som ska vara rolig, som ställer sådana där dumma frågor till en början som vi är vana vid att se i andra liknande filmer och som hela tiden måste påpeka att agenten måste ljuga, och att han kunde minsann vara lite mer personlig för hon jobbar av någon anledning bättre under prat eller oljud samtidigt som jag mer och mer börjar ifrågasätta om hon är så jäkla duktig på datorer och kodknäckning som hon utmålades att vara i inledningen. 

Och har man inte somnat eller gett upp under det här käcka kammarspelet två karaktärer sinsemellan så blir det ansträngande att hålla det minsta intresse uppe inför finalen, som nog är bland det tråkigaste jag har sett på väldigt länge. I all hast får vi veta vad skurkarnas anledning till alltsammans var ( och även detta har vi hört oräkneliga gånger tidigare) och sedan får vi inte riktigt något ordentligt slut för Åkerman/Cusacks karaktärer ( men innan dess hade jag ändå slutat bry mig om dem här så för min del spelade inte det så stor roll). 



   

För att inte hamna i koma medan man kämpar sig igenom den här filmen kan man alltid roa sig med att kolla in the many faces of fröken Akerman, som erbjuder ett rikt urval av ungefär samma ansiktsuttryck precis hela tiden... Stirra oroligt, gapa med kunnen osv osv... 

         


Jag blir inte förvånad när imbd.com bekräftar mina misstankar om att regissören till The Numbers Station, Kasper Barfoed, som mest har erfarenhet av att syssla med serier eftersom den här filmen mest av allt känns som att den hade kunnat bli aningen bättre om den te.x hade varit uppdelad i två, tre avsnitt istället. Då hade man i alla fall kunnat avsluta två av delarna med cliffhangers och kanske hade intresset i sådana fall ha varit lite större men man hade förmodligen hatat det torftliga slutet ännu mer om så hade varit fallet. Det är väl riskfritt att den här regissören får göra några fler större filmprojekt inom den närmaste tiden...


Om man känner för att slösa bort tiden med en tråkig thriller är det här det perfekta valet. Annars gör man allt bäst i att inte se den här oavsett om den lokala Statoilmacken erbjuder filmen för en tjuga och man får en bulle på köpet. Inte ens det är den här värd, faktiskt. 







 



Av roboguy - 10 oktober 2013 15:37

Varning för vilda djur måste nästan ta någon form av pris för tråkig svensk översättning- bättre vore det om man hade stöpt om titeln till något i stil med Vilda djur går till attack... Inte för att en bättre översatt titel hade gjort själva filmen bättre, men ändå... Vet inte vad jag hade förväntat mig riktigt, och sanningen är väl den att jag inte hade några större förväntningar på det här. Om man råkar ha tråkigt en kväll och inte har en aning om vad man ska titta på, som jag hade häromkvällen, så ska man inte välja den här. Det finns bättre alternativ att slötitta på, tro mig. Jag skulle nog inte ens rekommendera den här till något barn ens en gång för risken finns att de blir trötta på att se djur, och framför allt en enveten tvättbjörn, gå till ständig attack mot Brendan Frasers rollfigur, innan den obligatoriska moralkakan serveras lagom varm men för säkerhets skull försedd med en varningslapp om att blåsa på moralkakan innan man äter upp den så risken för att skadas minimeras ytterligare. Moralkakan kunde man dessutom känna av redan vid förtexterna... Om man vill få ut något som helst skoj kan man ta fram ett papper, skriva upp de klyschor man förväntar sig ( att sonen, som inte vill bo utanför staden träffar en tjej som får honom att börja trivas bättre var så väntad att man nästintill häpnade) och sedan kan man kryssa för varje klyscha som dyker upp. Skojigt värre... 




                      LÄS INTE MER OM DU HAR DEN STORA TUREN ATT INTE HA SETT DEN HÄR FILMEN!






Brendan Fraser är outstanding i Mumien-filmerna ( nåja de två första filmerna i alla fall) och där fungerar hans humor och sätt att spela utmärkt. När hela filmen är tänkt att vara en komedi fungerar det inte alls, och jag tror att Fraser framför allt medverkade här för att tjäna in lite enkla kaffepengar. Karln ska vara i äventyrsfilmer, gärna med komisk touch, men inte i renodlade barnfilmer och därmed basta! 

Det är förskräckligt att man väntar med det roligaste till eftertexterna, där man visar upp filmer fast ur ett annorlunda perspektiv, och roligast var nog hinten med Frasers motspelare, Brooke Shield, som även en gång i tiden var med i Den blå lagunen. 


 

Originalet...


Furry-stile...

 

   

När hade vilddjuren tid och möjlighet att se Braveheart?

     

Fler populärkulturella referenser!



Jag ska egentligen inte slösa bort mer tid att skriva om den här filmen, då jag är alldeles för gammal för den och inte har något gott att säga om den. Men ibland när man inte har något annat att se så blir det sådana här misstag... 








 

Av roboguy - 1 oktober 2013 02:47

Jag vet, en gammal film, men ändå man kan ändra uppfattning om filmer som man ser om och jag kommer ihåg att jag inte tyckte om Phone Booth första gången jag såg den, och delvis så har jag kvar ungefär samma åsikt om den här som jag hade första gången jag såg den- med en viktig skillnad: att den skildrar på ett bra sätt hur vi går omkring och babblar i mobiltelefoner nu för tiden och att det en gång i tiden var ett tecken på sinnessjukdom att gå omkring och "prata för sig själv". Men idag ser man knappt någon jävel som inte håller på med en smartphone, oavsett om de pratar i den eller surfar eller håller på med något annat "viktigt". I händerna på en annan regissör än Joel Schumacher, som hellre lägger sin tid på splittrade scener som tv-serien 24 gjorde populärt ungefär vid den tid Phone Booth hade premiär och tjafsande prostituerade, så hade det här kunnat bli ett intressant drama instängt i ett forntida minne som telefonkiosker numera är. Men istället ska det slarvas, och det blir egentligen aldrig spännande med vad för dåligt som karaktären som spelas av Colin Farrell har gjort- man bryr sig faktiskt inte. Eller jag bryr mig i alla fall fortfarande inte, och jag kunde inte minnas vad han hade gjort för fel trots att jag då hade sett den här en gång tidigare.





         



När Phone Booth hade premiär så spelade Kiefer Sutherland i tv-serien 24 Jack Bauer och det var första gången jag upptäckte den här skådespelaren på riktigt och jag dyrkade honom, och tyckte han var bra även i den här. Men det tycker jag inte fortfarande, visserligen ger Sutherlands karakteristiska röst filmens psykopat en viss tyngd fortfarande men det är ändå en hel de överspel ibland och speciellt märks detta när Sutherlands karaktär skrattar och ska verka tillfreds med hur Farrells karaktär agerar. 


Tvp överraskningar blev det i alla fall, för jag hade inget minne att Forest Whitaker var med här (fast han spelar ungefär samma roll som han har spelat i andra filmer som man har sett honom i), och Katie Holmes minns jag inte heller men hon var lika lätt att glömma som hennes medverkan i Batman Begins var innan hon blev ersatt i uppföljaren The Dark Knight. I och för sig har hon inte mycket att göra i Phone Booth men det lilla hon är med i gör verkligen gällande att hon inte platsar i några tyngre sammanhang på film... 


Nej förutom att den här filmen beskriver lite av vad som komma skall senare när mobiltelefonerna blir till smarta telefoner så har inte den här thrillern så mycket att komma med och jag blir fortfarande inte särskilt engagerad i dramat eller hur det ska gå med Farrells karaktär, och slutet... är fortfarande ganska så tråkigt och dåligt. Jesus, hade han inte gjort värre saker än att ljuga lite för hustrun och klä sig i lite för fina kläder för att dölja sitt fattiga ursprung samt ljuga och vara lite otrevlig mot folk? Nåja, det minsta lilla kan få vilken psykopat att anse att man borde syna sina synder, antar jag! 





 

Av roboguy - 30 september 2013 14:49

Det är bara att konstatera, till stor förvåning om inte bara för min del, att sommarens köp av smartphonen Sony Xperia Go faktiskt var lyckad. I början var jag mycket tveksam, för att inte säga nästan skräckslagen, och i vanlig ordning målade jag fan på väggen innan jag ens hade öppnat kartongen med den nyköpta mobilen. Jag var myckete tveksam, och hade en klump i magen i två, tre dagar efteråt och funderade allvarligt talat på att gå tillbaka med mobilen och återgå till min vanliga, trygga phone med knappar. Som tur var gjorde jag inte det utan fick lite av fan i mig och med ett avgrundsdjupt, ilsket demonvrål öppnade jag kartongen, fick igång smartphonen ( till min stora förvåning och glädje) och tja, började lattjo lajba lite med den och ju längre jag höll på desto mer förvånad blev jag över hur jäkla enkelt det var att komma igång med smartphonen. Datum, tid, lite andra pilla-inställningar ta mej fan på en höbal men allt gick riktigt bra och allt fungerade. Annars brukar det ligga till som så att "jag hatar teknik och teknik hatar mig", ett hat-hat-förhållande som åtminstone fram tills nu alltid har varit gällande. Men inte med Xperia Go som nästan skrämmande enkelt har fungerat från första början. Och ännu mer förvånande är att ingenting har gått fel trots att jag har experimenterat och lekt en hel del med mobilen sedan jag fick igång den! Det är just nu bara sms-funktionerna som strular en aning, van vid knappar som man är ( och som man ju är uppvuxen med, till skillnad från alla snorungarna som föds med touchkänsliga fingrar). 

Nej ibland är det faktiskt riktigt lyckat med nyköp. Smartphonen har jag bättre koll på än vad jag har med den nya laptopen som också köptes under sommarmånaderna. Windows 8, I don´t understand that at all. Och hela datorn är segare än sirap och alla sidor man försöker ladda upp tar evinnerlig tid de gånger de inte hakar upp sig, förstås. Bläh! Den här gamla laptopen som fungerar perfekt ska jag ha med mig till och med till åderdomshemmet ( om man nu får hamna där någon gång, det är ju inte helt säkert längre). 




   

Saknar dig old pale, speciellt dina underbara knappar...

Av roboguy - 21 september 2013 02:43

Pust, om det här ska vara ett av de dyraste filmprojekten så har man verkligen lagt slantarna på ganska häftiga actionsekvenser och att få huvudpersonen Brad Pitt att se häftig och cool ut i långt, gult, stripigt hår. Det funkar väl förvisso ganska bra, och sanningen att säga hade jag ganska roligt under den här åkturen. Men det är inte konstigt att man i alla fall som en synvilla blir underhållen då filmen verkligen rivstartar i princip på en gång och därefter handlar det om att fly från punkt a till punkt b och vidare till punkt c och punkt d. Sen när man får lite andningspauser så hinner tankarna börja komma ikapp och medan man frustar som en travhäst som sprungit tre V75-lopp, så spricker ändå cementen en aning. Känslan mot slutet är- hade man ändå inte lite mer att säga än det här? Slutsatsen blir att vi,mänskligheten, är fullkomligt pissrädda för att en farsot liknande den som Digerdöden eller Spanska sjukan snart ska svepa över jorden. Vilket enligt de flesta forskare kommer att hända igen, så det passar ju utmärkt att vi har många sådana här epedemifilmer rullande här och var. 





                                         LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

 

 

 

 

 


Jag halvhatar Pitten i den så glamourösa situationen att inte bara är han familjefar och har två vackra döttrar och en underbar hustru, det är självklart amerikanen som räddar hela världen ( oj vad oväntat). Och det är inte mycket nytt under zombiesolen här heller, det mesta har vi sett och zombierna är av det snabbare slaget i den här filmen och rusar utav helvete och är snabbare än pantrar i sina rörelser. Inget nytt. Det blir till och med löjligt ibland när zombierna bildar en mur av sig själva för att ta sig över en mur. De lyckas dessutom få en helikopter att störta genom att använda sig av samma stunttrick. 

Den riktiga undergångskänslan vill inte heller riktigt infinna sig för mig. Visst får man se en hel del förstörelse, och häftigast var att se Israel-Jerusalem bli invaderat och ödelagt, och det här mer storskaliga är som jag ser det en fin utveckling sedan man i 28 dagar senare fick se ett ödelagt London som verkligen bidrog till att filmen kändes som en betraktelse efter den stora undergången. Men i World War Z färdas man hit och dit men ändå gör det inte riktigt att man känner att det är kört över hela världen. 

Det blir också vansinnigt trist när Pitten lovar hustrun att ringa en gång om dagen och sedan måste leva upp till löftet, och alla vet ju hur frugan kommer att reagera när samtalen uteblir och om det inträffar något som gör att telekontakten upphör. Det här tjafset har vi redan sett så många gånger tidigare. Varför inte bara säga "du ser om jag kommer tillbaka eller inte". Men å andra sidan så hade vi ju inte fått se hur frugan och ungarna har det på sin trygga plats bland militären medan Pitten offrar sitt liv ute på fältet. Åh, vad jag hade "saknat" de scenerna... 


D            


Det är också i sammanhanget tråkigt att World War Z är en storbudgetfilm från Hollywood för det betyder ju en sak- våldet är återhållsamt, knappt att något blod skvätter nämnvärt ( vilket jag tycker är en av de viktigare detaljerna i zombiefilmer) och inte heller svär våra kära hjältar. Hur jävligt det än ser ut att vara, så är det inte så mycket som en enda som utbrister i "fuck" eller "damn" eller liknande. Så, lite för "städat" tycker jag att det är. Kom igen, det handlar om världens undergång, biljoner människor dör eller blir infekterade ( och naturligtvis ska vi hålla alla våra tummar för familjefadern med det gula, stripiga håret och hans familj alldeles oavsett hur många andra familjer som blir dödade/infekterade) men ingen kan svära? Inte ens lite, lite...


Jag har läst att boken som den här filmen bygger på har en hel del annat än kampen för överlevnad och att boken innehåller en hel del satir över bland annat det amerikanska samhället ( något som naturligtvis är helt bortblåst i filmatiseringen). Är jävligt sugen på att läsa boken och ska försöka göra det medan man har filmen i färskt minne så man får se hur mycket som har förvrängts och plockats bort. 


Hela slutet fick filmas om när testpulik tydligen inte gillade originalslutet, och jag kan inte svära på att man utan denna kunskap på förhand hade tyckt annorlunda, men nog känns slutet trots allt en aning konstigt på något sätt. Inte riktigt det där slutet som man hade förväntat sig, liksom. Och lite av total kollaps och en riktig kamp för överlevnad försvinner när man också på förhand visste om att det redan talas om en World War Z 2. Den hemligheten hade man gott och väl kunnat hålla på ett tag till...


Det finns en hel del att anmärka på och framför allt hade jag velat ha någon mindre känd skådis i huvudrollen istället för Pitten, men det är tankar och funderingar som jag får efter att ha sett filmen. Medan man ser den är det ändå helt okej zombieunderhållning som håller gott och väl för stunden. 








 




Av roboguy - 12 september 2013 01:47

Norrland får det bästa höstvädret, enligt förstasidan på Expressen. Tja, någon jävla fördel ska vi väl ha häromkring?










 

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards